Det ringde en journalist

En journalist från en stor affärstidning ringde och ville ha ett expertutlåtande, och ja, vem är jag att säga nej till en sådan förfrågan? Dessutom är jag ju expert. På lite av varje.  Enligt journalisten har ”en forskare” i USA (Stanford) kommit fram till att ledarskap ska vara ”coachande” och att det är framtidens melodi! Wow! Tänker jag. En forskare?! Hua! I USA?! På STANFORD?!! Fantastiskt!  Och Coachning, hm, intressant verkligen år 2015… 

Håller du med, frågar journalisten?

Tja, vad svarar en expert som jag på det? Ja, säger jag, det låter väl bra, beroende på vad man lägger i ordet coachning och, naturligtvis också på vilken fas ett företag befinner sig i, annars har ju jag skrivit om Management by Fear på IHM bloggen, säger jag, det tror jag inte på, men det fungerar.

Ja, just det, säger journalisten, tror du på att det går att skrämma medarbetare och i så fall, tror du forskarna som pratar om ” det nya ledarskapet och coachning” pratar bullshit?

Och då hör jag mig själv säga:

Nja, bullshit tror jag inte att det är, det är väl bra om vi har chefer och ledare som lyssnar på medarbetare, diskuterar och kommer fram till lösningar som, så långt som möjligt, så att alla blir så ”nöjda” som det går, att folk trivs, och känner sig delaktiga och därigenom mer motiverade. Det där lärde jag mig av en konsult 1984. En bra arbetsmiljö är aldrig fel, så forskarna har nog rätt, även om jag misstänker att de flesta av dom aldrig har arbetat själva, på ”riktigt” alltså, jag menar ute på en så kallad vanlig arbetsplats, vad nu det är. Och jag misstänker att dom aldrig startat ett eget företag och försökt byggt upp någonting.

Ok, och management by fear då, funkar det? Verkligen?

Well, jag tror att när man startar ett företag och ska bygga upp någonting från noll, så letar man ju efter de bästa talanger man kan hitta och självklart pysslar du om dessa. Du vill ju att dom ska trivas, jobba 12 timmar om dagen och vara lojala, kanske får dom bli delägare och visst är du lyssnande, inget snack om den saken, men i takt med att ett företag växer måste du, menar jag, bli mer och mer bestämmande och pekande med hela handen. Går inte att hålla ihop ett företag annars. Stora företag, privata, börsnoterade, statliga och kommunala är ju lite annorlunda. Här, flödar management by fear fritt. Bland VD:ar, styrelser, generaldirektörer och jaktgäng som flyger runt och har trevligt. Det där är inga snälla coachande gossar och flickor.

På framgångsrika arbetsplatser har jag sett mycket glädje och kreativitet under uppbyggnad, men senare mest rädsla, oro för att inte få tillhöra ”gänget” i takt med att företaget växt. Rädsla för att bli utanför. Som i plugget alltså. I framgångsrika företag har det gått bra för ett fåtal och sämre för dom som ”mopsat* sig.

Tråkigt? Ja. Men jag blev inte överraskad när jag hörde mig prata om det där, jag har hört mig själv förr och journalisten skrattade glatt och hade några stödjande kommentarer och egna exempel. Men publicerad blev jag inte. Och kanske lika bra det. Jag skulle nog inte sagt det där om Management by Fear, för det finns inte säger människorna och blundar hårt. Out of sight, out of mind som gamle B.F Skinner sa på sin tid. (Råttforskaren Skinner var som vi alla vet föregångaren till KBT, funkar det på råttor så, tja, varför inte?) Nej nu slår vi ett slag för coachen, igen och hälsan tiger still.

(”mopsat* i betydelsen, tycka annorlunda än det stora flertalet eller chefen.)

10 februari 2015

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp