Dags att summera årets Almedalen.

Så var 2014 års Almedalen över. Och solen kom till sist. Och det var ju valår så alla var där. Många nyfrälsta som tyckte att nu var det dags att få ett mer jämställt Sverige, för så svårt kunde det ju inte vara att få igenom en del förändringar? Och mångfald skulle vi ha, mycket mångfald, en självklarhet! Lite lagstiftning kanske, om inget annat biter. Kanske. Men hur går det då med frivilligheten?

Alla förstod och såg det uppenbart orättvisa i att kvinnor har lägre lön, ja till och med lägre ingångslön, även vid lika tjänst, i många fall. Och ju högre upp i organisationer och företag vi tittade, så såg vi mest män. För att inte tala om styrelser. Kvotering naturligtvis, hur skulle vi annars få ett mer jämställt arbetsliv? Som om kvotering till styrelser har någonting med jämställdhet att göra. Hurdå i så fall? 

Lite spännande var det i år, att se vem som skulle driva jämställdhetsfrågan, det kändes att det var dags nu när F! nosar herrarna i baken. Tomten Lövén tittade fram, och Fridde Fridolin och Broder Björklund hängde på, feminister alla tre visade det sig och så Gudrun förstås. Fast i år brände hon inga pengar, Gunnsan, det kom folk ändå.  

Men nu har vi årets Almedalsfacit vad gäller mänskliga rättigheter… Lets face it, inget av de stora partierna tog upp jämställdhetsfrågan, inte på allvar, inte på riktigt, inte i betydelsen att GÖRA något. Prata, jo det gick väl an, men GÖRA. Tillsätta utredningar räknas inte som att GÖRA. Sorry Lövén. (Gudrun hon vill göra, men har inget stort parti.)

Och pratade gjorde man. På flera seminarier diskuterades forskningsrapporter och exakt vad beror ojämställdheten på, exakt vad är det som händer när våra barn växer upp och exakt varför uppstår de eventuella orättvisorna? Som om det skulle behövas mer forskning? Trams.

Hände det något sedan, efter den där veckan i nådens år 2014? Nja, så där. Inget speciellt hände i världens mest jämställda land och lönerna förblev orättvisa och inga fler kvinnor rekryterades till ledningsgrupper än det brukar och ingen kvoteringslag för styrelser fick vi. Bättre att EU tar det beslutet. 

Och nästa år, ska Almedalen återigen blomma upp. Och det kommer att erbjudas seminarier som diskuterar den viktiga frågan: Exakt vad beror ojämställdheten på och hur mäter man…

Enligt arrangörerna var Almedalen 2014, större än någonsin, igen. Över 3000 seminarier, 65000 flaskor rosévin, alldeles för mycket champagne, öl och ren sprit! 10000 ordentliga bakfyllor och ett och annat snesteg, om man säger. Sen åkte alla hem, lite bakfulla, lite trötta, men samtidigt glada för en trevlig vecka. Fast några hade liiite ångest för just den där grejen den där natten du vet…

Men, kamrater och kälkborgare! Vi ses ju redan nästa år, om ni vill, även om det inte är valår och inte riktigt lika kul, men alla kan vara med och alla får komma, i princip.

Så dystert. Men jag undrar: 

Får mina skeptiska väninnor, som arbetat med dessa frågor i många långa år, rätt igen att ingenting stort händer? 
Kanske, men å andra sidan, dom där surkorvarna är aldrig riktigt nöjda. (Ordet surkorv har jag f.ö. lånat från en f.d. generaldirektör.)

Någon måste säga sanningen, det får bli jag. Jämställdhetsfrågan är i grunden ointressant för de flesta män och därmed står vi och stampar. Blir det förändringar så inte beror det på oss män. Men vi ses i Almedalen 2015 så kan vi titta på och diskutera den senaste forskningen, igen, och se om det här med jämställdhet, mångfald och mänskliga rättigheter egentligen är någonting för oss. 

Som sagt, i värsta fall så, händer ingenting, men en sak är jag säker på inför 2015, Gudrun kommer. Och då ska nog jag också åka dit, vore kul att vara där ett år och se vad ni egentligen har för er!

(googla på kälkborgare alla under 40)

 

1 juli 2014

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp