Att hata sitt arbete

Är på arbetskonferens i Monaco och i en paus slöläser jag International New York Times, (från 31 maj 2014). En artikel med rubriken ”Why you hate work” fångar givetvis intresset. Vad är detta? Är gåtan äntligen löst? Ska jag nu få svaret?!

Det har visat sig att såväl middle management som top management, som vanliga dödliga, egentligen inte trivs på arbetet. Enligt en Gallup undersökning (2013) i USA, visar det sig att knappt 30 % tycker att det är ”kul” på jobbet och när det gäller ”around the world”, vilket innebär 142 länder, är endast 13 % motiverade och känner sig uppskattade. Harvard Medical School rapporterar att av 72 slumpmässigt utvalda ledare kände sig samtliga, mer eller mindre utbrända. Så vad fattas i denna sköna nya värld, där informationen står som, just det, spön i backen!

Ja, just det, ni vet redan svaret. För det spelar ingen roll hur många bonusar och extra tusenlappar du får. Det spelar ingen roll vad du har för titel. Det spelar ingen roll om du kan åka jorden runt två gånger per år och ha SAS Diamond Card. Och Maseratin i garaget är det ingen som ser. Det spelar ingen roll för arbetsglädjen. Ingenting spelar någon roll om du inte är synlig.

Idag, såväl som igår, kommer vi tillbaka till samma gamla trista mjuka värden. Ni vet, dom där vi pratar om på ledarskapskursen, men är så svåra att prata om när vi är tillbaka på jobbet. Enklare då att höja en lön med en tusenlapp.

Här kommer de igen:
-    Att få beröm, uppskattning, att vara synlig.
-    Att få kunna fokusera på någonting, någon gång, tills det är klart.
-    Att göra något som jag gillar och som jag kan utan att bli avbruten hela tiden.
-    Att kunna få ladda batterierna genom fysträning eller att vara ledig när jag kommer hem.

Voila! 

Och det där känner vi ju igen. Jag minns att vi körde hårt med de där punkterna på 80 talet och att Lotta Snickare visade i sin doktorsavhandling (KTH 2013) att chefer/ledare idag utför samma sysslor och har samma utmaningar, när det gäller personal, som för 50 år sedan. (Den enda stora skillnaden är, enligt Snickare, att VD idag är mer involverad i finans/ekonomifrågor och den stora mängd värdelös information som vi alla trakasseras av.)

Så kanske det börjar bli dax nu. Kanske det är viktigt att se människorna och våga berömma (nä just ja, vi är i Sverige så det får inte bli för mycket beröm, då blir det fjäsk!). Kanske det är viktigare med innehållet i arbete än i lönekuvertet (obs! detta gäller inte lärare i våra skolor, får dom bara mer betalt så löser sig skolproblemen.) Kanske ska det bli tillåtet, på riktigt, att inte behöva läsa mail hemma. Kanske.

Och tänk om det är så att rekrytering och rätt kompetens, rätt hen på rätt plats i rätt tid, är det viktigaste vi kan fokusera på. Kör en ordentlig rekryteringsprocess på alla nivåer, gå inte på brorsans kontakter om ”en bra kille som jag känner”. För om vi gör det, går på kompetens alltså, så kommer flera problem att lösa sig och vi kommer att få ökad mångfald i hela bolaget. Sedan blir vi alla lyckliga!

(Det där med Monaco skrev jag bara för att det lät som en cool inledning, men visst jag satt där när jag läste.) 

4 juni 2014
Till toppen av sidan Till topp