Ignorans?

Klockan ringer, alldeles för tidigt som vanligt. Ramlar ur sängen och stapplar bort mot köket för att sätta på kaffe, helt livsnödvändigt för mig på morgonen. Fortfarande mörkt ut, konstaterar att den tråkigaste av tråkiga perioder har börjat. Det är nu man har ca 6 månader framför sig av att gå med blicken fäst rakt ner i backen. För tittar man upp är det grått grått grått.

Går förbi vardagsrummet. Våra tre stora tjejer lider som tur var inte av mitt syndrom av morgontrötthet. De har varit uppe en stund, fixat sig, ätit frukost och sitter nu i soffan. Först ser jag inte dem, jag ser bara ljuset från tre små lysande skärmar. Ingen pratar, rätt som det är kommer något ljud från en av skärmarna. Där sitter alltså tre barn och socialiserar eller umgås, utan att göra just detta, i traditionell mening. Samma beteende syns i dagsljus, alltså då man även kan se personen framför skärmen, eller bakom skärmen beroende på hur man vill se det. 

Tror jag är långt ifrån ensam i detta. Man sitter efter middagen (som i vår familj har strikt telefon, padda och datorförbud) i soffan eller vid matbordet. Alla har en elektronisk apparat i handen, surfar, spelar, tittar på något. Ingen pratar med varandra (raljerar lite, men ni förstår, hoppas jag). 

Märkligt beteende?
Jag funderar lite. Har det alltid varit så här? Har vi blivit totalt asociala? Umgås vi egentligen?

En tillbakablick till tiden då iPhone, iPad, Netflix, Youtube inte fanns. Ignorerade vi varandra då också? Före den digitala frammarschen hade vi TV och satt och stirrade in i den, dumburk kallade många den. Pratade vi med varandra? Knappast då heller, möjligtvis kommenterades att det nu var fel på väderprognosen! Igen! 

Slutsats, ja vi ignorerade varandra även då.

Innan TV fanns då? (långt före min tid så jag får gräva lite i arkivet). Då satt alla med en bok eller annat pyssel och förkovrade sig in sin egen lilla bubbla. Pratade man med varandra då? Knappast.

Slutsats, ja vi ignorerade varandra även då.

Ännu tidigare. Då när läskunnigheten endast var för en liten skara människor. Ja, då hade man högläsning. Och alla satt i sin egen lilla bubbla då också. Om man pratade man då, fick man nog en skarp tillsägelse att sluta eftersom man då störde de andra.

Slutsats, ja vi ignorerade varandra även då.

Paddan i handen
Så tillbaka till det här med paddan i handen hemma i soffan. Skiljer det sig från att sitta framför tv eller med en bok?
Egentligen inte. Bara ett annat sätt att få lite lugn och ro i sin egen tillflyktsvärld, på samma sätt som vi människor alltid socialiserat och umgåtts.  

19 oktober 2015
Till toppen av sidan Till topp