Lägg ner chefen!

Människor är en organisations viktigaste resurs. Utan människor ingen organisation. Det håller de flesta med om. En organisation är en samling människor som, i bästa fall, bidrar med sin kunskap och kompetens att uppnå gemensamma mål. Det håller nog också de flesta med om. Att det är bra att utse den bästa idégivaren eller analytikern eller säljaren eller operatören till chef verkar också de flesta hålla med om. För så ser det många gånger ut i organisationer idag. Man blir befordrad till sin egen inkompetensnivå och organisationen har därmed omedvetet gjort sig till en medioker organisation.

Kopplingen bra specialist/bra expert och bra chef verkar vara ett omedvetet mantra som genomsyrar beslutsfattare och chefstillsättare. Häri ligger ett par mycket allvarliga problem. Om jag vill göra karriär så finns det i stort sett bara ett sätt, att bli chef. En klassisk hierarkisk organisation kan alltså sänka den totala kompetensnivån i organisationen. Organisationsstrukturen är alltså ett problem. Man utser en duktig medarbetare till chef, tappar den utsedde chefens resultatskapande arbete och får ofta en person som inte fattar ett dugg vad det innebär att vara chef. Man sänker alltså den totala resultatnivån i organisationen. Borde inta Zlatan bli tränare??? Som chef vill jag naturligtvis också vara duktig men det behövs ett stort personligt mod och ett visst mått av mognad för att inte visa mig duktig på mina medarbetares bekostnad. Konsekvensen är att man sannolikt också bygger in fler dolda konflikter, maktkamp, försämrat samarbete vilket leder ofelbart till minskat engagemang och minskad kreativitet.

Få verkar förstå att chefsskapet är ett yrke i sig. Ett annat yrke alltså! Många gånger en milsvid skillnad till den position man lämnar. Ett yrke med två tydliga funktioner, chefsskapet och ledarskapet.

Chefsskapet brukar vara det något enklare. Ledarskapet däremot är en relation där du ständigt måste förtjäna dina medarbetares och kollegors förtroende. Men det viktigaste av allt är att en bra ledare kan skapa de förutsättningar som behövs för att varje enskild individ kan utvecklas till sin fulla potential. För att detta skall hända måste denna kompetens bli synlig och bekräftad. Att få andra att skapa bra resultat skall ge högre lön!

Grundsynen att ledarskap är något man utövar över andra är en av de största fallgropar inom organisationer idag. För att leda behöver det finnas någon som vill bli ledd. Och visst är det så. Men den relationen handlar mer om individernas preferenser av inflytande. Den verkliga utvecklingspotentialen ligger i att kunna se varandras roller som beroende av varandra att man tillsammans skapar sina förutsättningar. Ansvaret för relationen ligger alltså lika mycket på båda. Man får de medarbetare man förtjänar och man får den chef man förtjänar!

Jag skull vilja se en mycket livligare diskussion och dialog i organisationer utifrån en rad viktiga frågeställningar.
• Hur skapar vi strukturer som status-, prestige- och lönemässigt kan utmana chefsskapet som den ”viktigaste” karriärvägen?
• På vilka sätt kan resultatskapande arbete belönas?
• Hur kan vi lära oss att identifiera de beteenden som är resultatskapande?
• Hur bidrar vi till en kultur som förändrar synsättet på medarbetarskap, ledarskap och chefsskap?
• Hur matchar vi organisationens önskan om att nå sina mål med individernas behov av att känna sig duktiga och stolta?

mikael mattsson

Mikael Mattsson
Optimore AB
www.optimore.com

8 juli 2010
Till toppen av sidan Till topp