Konsten att skjuta dinosaurier

Vad gör du på sommaren? Jag gör tidsresor till krita-perioden, skjuter dinosaurier och tränar projektledning.

Det där kanske kräver lite förklaring...

Jo, jag skjuter förstås inte dinosaurier med skjutvapen, utan med kamera.

Sådär, nu blev det säkert mycket klarare. Inte? Ok, jag tar det från början:

Jag klarar inte riktigt av att ha semester. Har inte kunnat ligga på en strand sedan jag var barn. Alldeles för tråkigt. Dessutom för varmt för att läsa. Jag bara måste göra något. Något spännande, något som sysselsätter hjärnan. I år blev det dinosaurier.

När jag bloggar för IHM handlar det, av naturliga skäl, nästan alltid om management, processförbättring, strategi och projektledning. Det händer att jag sysslar med andra saker också, till exempel fotografi. Jag gillar att kombinera mina olika intressen. Till exempel så kombinerade jag mitt intresse för fotografi med mitt intresse för organisation, och skapade ett nätverk för fotointresserade. Det var för ungefär åtta månader sedan. Idag är vi drygt 110 personer.

Vad kan man göra om man har ett nätverk med 110 fotointresserade, som man inte kan göra själv? Massor! Man kan till exempel göra foto-projekt som är alldeles för komplicerade för en person.

Dessutom funkar ett nätverk åt alla möjliga håll. Jag kan hitta folk till mina projekt, men andra medlemmar kan också hitta folk, till exempel mig. Jag gillar att leda projekt, men det är också kul att vara med i någon annans projekt och bidra till någon annans vision. Omväxling förnöjer. :-)

Ett löst kopplat nätverk är inte som ett företag. Man kan inte säga åt folk att göra någonting. Man måste få dem intresserade. Naturligtvis är folk intresserade av många olika saker, och inte alltid av samma saker som jag är intresserad av. Men, i en så stor grupp, är det hyfsad chans att hitta själsfränder. 

Det var faktiskt en av anledningarna till att jag skapade nätverket. Jag hade svårt att hitta fotointresserade att samarbeta med. Genom att skapa nätverket, gjorde jag det lätt för dem att hitta mig istället.

Det funkade!

För några veckor sedan, när jag annonserade ut i nätverket att jag ville göra ett Lost World-projekt, så var det ett glatt gäng som nappade. The Lost World är en bok av Sir Arthur Conan Doyle, han som skrev om Sherlock Holmes, ni vet. Doyle skrev mycket annat än Holmes-historier, bland annat just The Lost World, En Försvunnen Värld, som handlar om en expedition till en högplatå i sydamerika där det fortfarande lever dinosaurier.

The Lost World inspirerade en hel litterär genre, från Edgar Burroughs Pellucidar till Michael Crichtons Jurassic Park. Och filmer förstås: King Kong, Jurassic Park, och många andra. Boken The Lost World har filmatiserats åtminstone åtta gånger. Första gången var 1925. Lost World-inspirerade TV-serier finns det också. Min favorit är Primeval.

Rikligt med källmaterial att hämta inspiration från, ett gäng härligt kreativa människor, ledig tid. Allt man behöver utom...dinosaurier.

Har man en skaplig budget, säg $229 000 000 (vad Spielbergs Jurassic Park kostade), så kan man göra jättefina dinosaurier. Har man inte det, så får man bli lite kreativ istället.

Det finns faktiskt gott om dinosaurier i Göteborg. Universeum har ju en dinosaurieutställning som verkar ha permanentat sig. Tyvärr kan man inte använda någon annans dinosaurier i ett sånt här fotoprojekt.

Redan ett år tidigare hade jag tagit några dinosauriefoton. Den gången hittade jag dinosaurierna genom att leta på Google och bland min sons leksaker. Det finns väldigt välgjorda dinosauriemodeller. Lost World-projektet var mycket mer komplicerat, men det borde gå att använda samma modeller här.

Jag spenderade flera veckor med att testfotografera tyrannosaurus rex, brachiosaurus, quetzalcoatlus, och andra dinosaurier. Resultatet blev bra, men inte tillräckligt bra. Det går att fotografera en plastdinosaurie så att den ser nästan levande ut, men inte riktigt. Det går också att göra diverse bildbehandlingstricks för att få den att se mer realistisk ut.

Problemet är att det tar tid. Mycket tid. Att göra en sådan bild är ok, men här gällde det att göra en hel serie. Dessutom fanns det andra utmaningar, som att ha människor och dinosaurier med i samma bild. Det går också, men att göra det bra, tar också tid.

Så, om du inte har tid eller budget för fotorealism, hur skulle du göra för att skapa dinosauriebilder som tittarna accepterar och tycker om?

Enkelt: Kan du inte förbättra dinosaurierna, ändra tittarens förväntningar!

Tecknade serier är inte fotorealistiska. Den som läser dem har helt andra förväntningar på bilderna än en person som tittar på fotografier.

Jag kan inte teckna, men jag kan använda bildbehandlingsprogram. Att förvandla ett foto till något som liknar en teckning är ganska enkelt. Dessutom, med rätt utrustning går det snabbt att göra. Jag bara råkar ha precis rätt utrustning.

Mera tester! Jodå, det skulle fungera.

Jag drog ihop projektteamet till ett första möte. Jag hade en grundidé om den historia vi skulle berätta. Vi använde den som utgångspunkt och brainstormade fram fler idéer. Efter mötet skrev jag ett manus, där jag inkorporerade flera av idéerna från mötet.

Jag var noga med att tala om vad målet med projektet är: Vi skall göra en tecknad serie i Lost World-genren. Vi skall också använda bilder till att skapa t-shirts, muggar, telefonskal och andra prylar. (Jodå, jag har ordnat tryckeri också. Vi använder en nättjänst som kan trycka våra bilder på hundratals olika prylar.)

Ett par dagar senare gick vi ut och fotograferade.

Nu har vi haft tre fotosessioner. Jag har layoutat hela den tjugotvå sidor långa serien. Fem sidor har bilder. Resten är tomma paneler, med förklarande text. Det kommer att bli flera versioner innan vi har genomfört projektet.

Imorgon skall vi ut och plåta igen.

Visst är det ett kul sätt att träna projektledning.

För mig, är det en drömsemester!

20 juli 2014

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp