Så gott blir det aldrig igen?

Mums på er, det här blogginlägget handlar om mat, igen, fast ändå inte. Eller det handlar kanske snarare om utveckling, fast jag exemplifierar det med mat, eller kanske ändå inte? Det kanske handlar om människor, fast…

Jag minns med ljuvliga och njutningsfulla rysningar en liten korvkiosk utanför Centralen i Göteborg, den var pytteliten, och där inne stod en pytteliten tant, som alltid log när jag kom. Det var inte så ofta som jag fick korv med bröd på den tiden, men om mamma och jag var nere i stan och handlade så passade jag ofta på att få ett kraftigt energiunderskott när vi var i närheten av tanten. Ibland så sa mamma att vi hinner nog ta en korv innan bussen kommer, precis som jag planerat. Tanten serverade kokt korv med eller utan bröd, men det var inte vilken korv som helst, den var ljuvlig! Hon la den i ett smörpapper och med en lång träspatel så bredde hon på senapen, innan hon med ett leende räckte över veckans godaste intag. Så gott blir det aldrig igen?

Jag minns också en gång när grannpojken som var några år äldre än mig ringde på och frågade om jag ville hänga med ner till stan och äta Döner Kebab, jag visste inte vad det var men efter en kort beskrivning slängde jag på mig kläderna och vi drog. Väl på plats nere på Parkgatan i en för ändamålet något stor lokal så slog dofterna emot mig från stora köttstycken som grillades, från bröd som bakades, från vitlök och all världens kryddor, jag blev vimmelkantig. En lite butter men trevlig man med världens största mustasch berättade om menyn och vad de olika orden betydde, snart hade vi beställt och en förtrollande tillredning startade i det öppna köket. Snart fick jag sätta tänderna i skapelsen, jag kommer aldrig att glömma min första kebab, på Göteborgs första kebabbar. Så gott blir det aldrig igen?

I skolan kom min klasskompis Kribbe, som var från Stockholm, fram och berättade att Mc Donalds skulle öppna nere i Nordstan, han älskade Big Mac och övertalade mig om att vi skulle åka ner och testa, jag var nog inte så svårövertalad. Väl där så visade det sig att de hade ett öppningserbjudande för att lära göteborgarna vad Big Mac var, om man rabblade en ramsa perfekt när man var framme i kassakön så fick man prova en Big Mac, GRATIS. 

”Två skivor rent nöttkött, gurka, lök, sallad, ost och dressing specialsås mellan tre skivor rostat sesamfröbröd.” 

Jag tränade hårt i kön och när det var min tur rabblade jag ramsan som ett rinnande vatten. Jag åt fem Big Mac den här eftermiddagen. Så gott blir det aldrig igen?

När jag många år senare åt mitt livs första Carbonara i San Remo, eller när jag åt dumplings på ett femstjärnigt kinesiskt hotel i Ho Chi Min City, eller det rökta renhjärtat i Luleå, eller pain bagnat i Juan Les Pins, eller monsterhamburgaren på Jackson Hole i N.Y, snäckorna i Lissabon, räkorna i China Town Bangkok, ostkakan i Nässjö med mera, med mera,  så tänkte jag…

… så gott blir det aldrig igen, och igen, och igen!  

Så tack, alla människor som berikar, utvecklar och främjar en mångfacetterad kulinarisk global värld, där vi kan uppleva nytt, igen och igen!

Aludd

PS: Alla tips på spännande kulinariska utsvävningar emottages med tacksamhet och några kanske vi kan uppleva tillsammans!

25 februari 2014

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp