Resan är målet?! 2.0

Jag skrev det här blogginlägget för några år sedan, och när jag nu återfann det så kändes det fortfarande aktuellt, så jag återpublicerar det med en liten limerick i slutet. Lite som den där plastbilen i flingpaketet när man var liten.

Resan är målet! Är det en floskel eller är det sanningen? Ja, jag har nog alltid betraktat det som en floskel men börjar nu kanske på grund av stigande ålder luta åt att det faktiskt är sanningen. Och pratar man med framgångsrika företagare så är det alltid resan som är målet, för när målet är nått så påbörjas nästa resa osv. Klart att man kan luta sig tillbaka och njuta en stund när en lyckad affär är i hamn men den njutningen är ingenting mot spänningen, oron, idéerna och alla timmar på vägen dit. 

Utifrån dessa tankar så uppenbaras en ny tanke, är affärer tävling? Naturligtvis är ett jobb ett sätt att tjäna pengar för sitt uppehälle, men räcker det för att bli riktigt duktig på det man gör, lägger man ner det engagemang som behövs? Eller är det så att det faktiskt är tävlingsnerven som avgör vilka som lyckas bäst? Hmm, och om allt är en tävling är det då därför som det ur ett manligt perspektiv är så svårt att släppa fram kvinnor? För om jag ska vara ärlig så tyckte jag själv inte att det var roligt när man i gymnastiken blev omsprungen av Anna-Karin, eller när hon kastade längre i "Kast med liten boll" (en av dåtidens stora tävlingar), men det gjorde inte så mycket om det var Björn. 

Men om det är såhär, så borde det finnas en tävling i vem som kunde få fram mest talanger, både manliga och kvinnliga, en tävling där riktigt goda ledare premieras för insatsen att man faktiskt har upptäckt och utvecklat talanger. Ju mer oväntade talanger man upptäcker desto  mer talar folk om det, onekligen en spännande tanke i min värld som kanske leder till att man inte behöver tex. kvotering. 

Ni kanske just nu sitter där och tänker, ska det behöva ta 49 år för den där Aludd att förstå reglerna? Ja det är nog så att jag vandrat igenom livet lite naivt och tänkt att tävling är just när det är definierat tävling, spelautomater, brädspel, reklamtävlingar, fotboll m.m. Det är där jag tävlar, gärna och mycket, och en väldigt dålig förlorare får jag väl passa på att erkänna. Men i övrigt tävlar jag inte, inte på jobbet, inte vem som har finast sommarstuga, inte vem som dricker dyraste vinet och så vidare. Men om jag dricker dyra viner så är det inte för att de är dyra utan för att de är goda, jag har en fin sommarstuga för att vi ska trivas och inget annat. Och jag jobbar gärna med tjejer, inte för att de är tjejer utan för de jag har haft äran att jobba med är duktiga, och är de duktiga så blir jag också duktigare (oh my good va vuxen jag har blivit).

Men min poäng i dessa något förvirrade tankar som började i en resa är: Se till att ha riktigt bra ressällskap, olika nationaliteter, kön, ålder och intressen, då blir resan roligare och om det är roligt går tiden fort och man når sitt mål fortare vilket borde vara bra OM det inte är den sista resan vi pratar om.

Tyck och tänk gärna om detta!

Hej på ett tag!

PS: En limerick jag skrev en gång:

En tobakshandlare ifrån Öfre Nöden,
hade för livet helt tappat glöden.
Men så tändes ett hopp,
för i livets lopp,
måste målet ändå va döden!

10 februari 2014
Till toppen av sidan Till topp