// //

Reed it or NOT!?

Hej, som ni alla säkert hört så dog Lou Reed i helgen. Jag fylldes av en obeskrivlig känsla när jag såg de första meddelandena på Facebook och twitter. Låt mig först bara förklara min relation till Lou Reed. 1978 startade jag mitt första punkband, Migrän, en av killarna i bandet kände en kille som hette Klas. Denna Klas var väldigt inne på Velvet Underground  och Lou Reed, jag tyckte det var alldeles för långsamt och segt men började så smått lyssna på det. Jag kan inte säga att de var några favoriter med sakta men säkert så blev fler och fler låtar en del av mig och fick till slut en plats på mina egna listor. När jag många år senare läste boken ”Please Kill Me” så började också tankarna kring vem Lou Reed var ta fart, han tog ställning och ifrågasatte normer, han var med och startade punken. Jag lyssnade mer och mer på texterna och fick fler och fler favoritlåtar. När jag ytterligare några år senare stod utanför tobaksaffären Gem Spa i N.Y. (där den första bilden på N.Y. Dolls togs) och fick höra att det var hit Lou Reed brukade gå och köpa sin Egg Cream Soda, som han för övrigt har skrivit en låt om, då kändes det som jag kände killen. Idag har jag tillfällen när jag lyssnar på Lou Reed och Velvet hela dagarna, perfekt att ha i lurarna när man jobbar eller i bilen när man behöver tänka. Så åter till söndagens besked…

…Lou Reed har dött, jag var inte förvånad, en man med det levernet förvånade snarare med att han uppnått 71 års ålder. Men jag fylldes av en vemodig känsla, sakta men säkert fylldes feeden på Facebook och twitter med hyllningar till en av de riktigt stora och tillsammans med kollektivet blev jag ledsen. Då…

…plötsligt, får jag besked från två olika håll att det är en hoax (en bluff som planterats i sociala medier och tagit fart), men är han inte död? Jag blir glad, förvånad och förbannad. Börjar fråga runt var uppgifterna om hans död kommer ifrån, alla hänvisar till Rolling Stone Magazine, kan det vara möjligt att de har fel? Tankarna far runt, jag har gått från vemod till frustration. Nu börjar andra medier bekräfta att det tyvärr har hänt, det finns fortfarande ett tvivel hos mig, men till slut så inser jag att det faktiskt är sant, Lou Reed är död. Jag lyssnar på Sunday Morning från första plattan men känner ilska istället för vemod.

Ilskan riktar sig mot fenomenet hoax, men även mot mitt eget beteende på nätet. Det är precis som vi inte alltid förstår kraften i de ord vi sprider på nätet, vi ifrågasätter inte utan trycker på ”gilla” eller dela och går snabbt vidare. En del planterar naturligtvis bluffar utav ren illvilja eller i reklamsyfte med en färdig plan över hur de ska få egen vinning, men de flesta gånger det händer så är det nog för att vi själva inte stannar upp och frågar oss om det är sant det vi precis läst. Den här gången var det tyvärr sant, Lou var död, men för några år sedan fylldes min feed på FB med en massa sista farväl över en gammal punktrummis i Gbg som gått bort, jag kände inte honom men tyckte naturligtvis att det var tråkigt och fann ingen anledning att ifrågasätta det så när jag ett år senare fick höra att han inte var död, inte ens sjuk, så kändes det mycket konstigt.

Så, jag ska bättra mig,  stanna upp och ifrågasätta, kolla källan och inte sprida allt om jag inte är säker. Sätter nu på Run, Run, Run med Velvet och inser att den Lou Reed jag känner utsatts för en hoax, relationen är inte över.

Lou Reed lever!

30 oktober 2013
Till toppen av sidan Till topp