// //

Pokémon Go, Go, Go!

Hej igen, har ni testat Pokémon Go i sommar? Eller tillhör ni de som förfasas över denna idioti?

Ja, sällan har ett spel väckt så mycket känslor, det går inte en dag utan att jag ser eller hör någon som uttrycker sitt tvivel över de kommande generationerna som kan springa runt och titta i mobilen medan övriga världen står i lågor. Lite konstigt, av flera skäl!
 
Den normala kritiken mot den digitala spelvärlden brukar snarare handla om att det pacificerar ungdomarna, ut och lek som vi alltid gjort förr har ljudit över nejden mer än en gång. Men nu, jag citerar en vän, ”Min son har sett mer av områdena kring vår sommarstuga på tre dagar än vi lyckats få honom till under tre år sedan han börjat med Pokémon Go”, då ska det klankas ner på att folk är ute och rör på sig.
 
Men de går ju bara och tittar i mobilen, de är en trafikfara, varför kasta en boll på gulliga små djur, vad är det för ägg alla letar efter m.m. Ja, det här med trafikfara är naturligtvis inte bra, allra helst de som spelar sittande i bilen, men även de som snurrar ut i gatan, eller en stor folkmängd som ger sig ut på en hårt trafikerad väg och stoppar upp hela trafiken med risk för sina egna liv. Men ärligt talat, vad kan vi göra åt det, idioter finns alltid, i alla åldrar.
 
Det som faktiskt görs åt den situationen nu är att Trafikverket kontaktat Nintendo för att se om man kan freda olika zoner från spel. SJ har på sina digitala tavlor lagt till en uppmaning att ta det försiktigt på perrongen med sitt spelande osv. Vi får väl se vad det leder till.
 
Men varför springa runt och samla på tecknade små djur? Ja, varför samla på luktsuddgummin, penntroll, bokmärken, små plastringar, ölringar, kapsyler, hockey- och fotbollsbilder som min generation ivrigt gjorde? Det här kan nog inte någon, som har något minne kvar från sin barndom, med gott samvete kritisera, för samlare är vi nog alla lite till mans.
 
Känns också konstigt att man ska dra upp det här med att det är olämpligt att spela ett digitalt spel för att världen i övrigt är inne i en fas där vi möts av krig, flykt och annat elände. Jag ser inte att det skulle vara mer olämpligt än att titta på TV eller ha fredagsmys, eller vad säger du?
 
Men, jag måste skriva lite om den andra sidan, hur medryckande det är att ge sig in i spelet, men först lite fakta kring fenomenet.
 
Ni har säkert sett jämförelsen hur lång tid det tagit för olika nyheter att nå 50 miljoner användare, om inte så kommer det här; Telefonen behövde 75 år på sig att nå 50 miljoner användare, radion 38 år, TV:n 13 år, internet 4 år, Facebook 3,5 år, Angry Birds 35 dagar och Pokémon Go 19 dagar. Då har det ändå inte lanserats på stora marknader som Kina, Indien och Sydkorea. Just nu så lanseras det i 15 länder i Asien så tillväxtpotentialen är riktigt stor.
 
Redan nu har spelet dragit in ca 1,7 miljarder kronor på nedladdningar, och jag tror de stora intäktsströmmarna, på lite sikt, kommer att komma från annonsörerna, där man aktivt kan dra folk mot ett mål. Men…
 
…hur kul är det då? Faktiskt riktigt kul och medryckande, och då har jag bara spelat själv, tydligen ännu roligare när man spelar i team. I mitten av juli bestämda jag mig för att testa, inte för att jag spelar jättemycket spel nuförtiden, men jag var ändå lite nyfiken. Laddar ner och kör igång, det tar inte lång tid innan jag hittar mitt första lilla djur, fattar först inte hur man får iväg bollen, men till slut blir det träff, wow, the great hunter is born!
 
Jag fortsätter några dagar, på de platser där jag befinner mig för stunden, hittar laddstationer och fångar fler små monster, min fru var inte helt nöjd med att få konkurrens gällande min uppmärksamhet, men lite småspännande tycker hon ändå att det var. Jag skriver var, därför att…
 
… jag har slutat spela. Va? Ja, en dag när vi skulle göra några inköp på IKEA, en företeelse jag inte är helt road av, så satte jag igång appen för att se om jag kunde fånga något häftigt djur. Ooops, här fanns det flera, jag rycktes med och sprang runt bland hyllorna för att hitta fler, vilket sedan ledde till att jag tappade bort min fru och fokus på det som skulle handlas. Jag hittade henne tillslut, väntandes, med fullastad vagn, något gramse, vid kassan ut. Slutet för storjägaren!
 
Aludd
 
PS Jag ser fram emot fler spel i genren, men kanske mer inriktat på att lösa kluriga gåtor för att jag ska attraheras fullt ut. Eller tänk vilka spännande historielektioner man kunde haft om man anammat den här tekniken. Här finns en uppsjö av möjligheter för företagen att ta vara på i olika kommunikativa former, spännande!  
11 augusti 2016
Till toppen av sidan Till topp