Nya vinnare och nya förlorare!

Hej igen, jag är helt bubblig av information och tankar efter en och en halv dag med Darja Isaksson. Darja who? Jo, du borde faktiskt veta vem hon är. Darja Isaksson är digital strateg och entreprenör. Hon utsågs nyligen till Årets mäktigaste opinionsbildare 2016 av Veckans Affärer och hon sitter sedan 2015 i statsministerns innovationsråd. Hon är 40 år och har sitt ursprung i Piteå.
 
Det här visste jag inför mötet med Darja, och någonstans i mitt huvud så såg jag en ganska kall, hård och mindre talför kvinna framför mig. Jag vet, det är säkert hämtat ur skrymslet av fördomar, men det är bra att man vädrar ut där ibland. Darja visade sig vara exceptionellt talför, varm och oerhört inspirerande på ett skönt sätt.
 
Jag ska försöka lyfta några av de tankar som föddes hos mig under de här dagarna, men jag ska försöka sammanfatta det i en bild, tagen från ett tak, högt över staden, någon gång i framtiden. Ja, fast i ord.


Det är en av de där härliga dagarna när solen tittar fram efter en lång period av mörker. Jag har satt mig på min favoritplats högt över staden för att se den sakta vakna upp. Jag tar fram min frukostmacka och sväljer mitt piller för att mäta av hur kroppen mår. Medan pillret tar sig ner till magsyran för att bilda en energikrets, så tar jag en tugga på macka, jag vet redan innan hur god den kommer att vara, och jag vet också precis var ingredienserna kommer ifrån, här ska inte passera någon dynga genom min kropp. Pling…

 
…pillret responderar med mitt mottagarplåster och jag får upp all data i mina skärmglasögon, ser bra ut, milsvid skillnad mot bara för några år sedan då jag låg över gränsen på flera av mina värden, vilket var särskilt dåligt med min DNA-profil.
 
Sedan vi alla fick tillgång till vår DNA-profil plus sjukdomsdata och själva kunde välja vem eller vilka som skulle ha tillgång till den, så hade många av oss högriskare kommit på bättre tankar, och hälsoläget totalt i landet hade förändrats drastiskt. Jag kom ihåg 2016 när 3,8% av vår befolkning stod för 50% av alla kostnader för sjukvården, det var en väckarklocka för många, och det var spännande när vi som land tog den internationella tätplatsen gällande friskvård. Tittar man på samma grupp människor så här 10 år senare så har kostnaden nästan halverats, men framförallt är vi en stor grupp människor som kunnat njuta av livet på ett helt annat sätt, bland annat jag.
 
På den tiden fick jag ofta höra att jag rörde mig för lite, och det stämmer säkert, men det var verkligen jobbigt att kryssa fram mellan bilar och spårvagnar då, oavsett om man gick till fots eller någon gång fick för sig att cykla. Nu när cykelbanorna har tredubblats i antal och biltrafiken minskat till en fjärdedel finns inte den bortförklaringen längre, och jag både går och cyklar i stan. Blir man för trött, så är det bara att klicka på appen så kommer den förarlösa GoGo-caben inom några minuter. Såhär i efterhand är det helt obegripligt att vi kunde tillåta att staden till 50% bestod av vägar och p-platser, när vi idag ser hur mycket nya bostäder och parker vi fått plats med på samma yta.
 
Nu har fåglarna vaknat till liv, kanske är det smulorna från min macka som lockat hit dem, men oavsett så njuter jag av deras sång. Att sången dessutom inte störs av de tjutande italienska spårvagnarna vi hade på den tiden är underbart. De här nya luftburna farkosterna som utvecklats genom den öppna teknikplattformen ”TellUs” har verkligen fungerat bra, vad jag hörde så var det unga blivande ingenjörer från flera länder som löste det här gemensamt med KTH och Chalmers. Tydligen byggde man sedan den första farkosten i Karlskrona, och varenda krona betalades genom folkfinansiering. Man döpte den första till ”Super Maurizio” som en sista känga till VD:n Maurizio Manfellotto på AnsaldoBreda, de som byggde helt urkassa spårvagnar till Göteborg. När det gäller antalet bolag i världen, tror jag att så mycket som två tredjedelar av alla gamla bolag ersatts med nya sedan 2016, även där har det gått fort.
 
Ja, ingenting var bättre förr! Nu ser jag människorna i staden gå ut för en morgonkaffe, det är skönt att vi fått en levande stadskärna igen med både boende, kontor och handel. Konstigt att vi fortsatte bygga stora köpcentra utanför stan fram till bara för några år sedan; i USA byggde man det sista redan 2004, så varningssignalerna fanns ju. Nu står de tomma utanför centrum och handlarna har flyttat tillbaka till stan igen, riktigt skönt!
 
Nu är det dags för mig att jobba lite, jag ska strax ha ett samtal med mina kompisar Fedde Baudone och Wang Xinwen i Shanghai, vi har jobbat ihop några år nu. I början fick Fedde översätta det mesta, men sedan Waverly Labs utvecklat sin öronsnäcka Pilot ,så fungerar kommunikationen mellan mig och Wang riktigt bra. Nu kopplas de upp så jag får avsluta här, ha en skön dag!
 
Aludd
26 maj 2016
Till toppen av sidan Till topp