Man är vad man äter!

På väg till tåget idag mötte jag en gammal vän, vi snackade lite grann och jag berättade att jag var på väg till Stockholm för några dagars jobb, då får vi se på Facebook vad du äter ikväll sa han och log, inte omöjligt sa jag och drog vidare. På väg till tåget började jag fundera lite kring det här med mig och mat, för visst har vi ett förhållande, ett innerligt sådant, men hur länge har det varit så?

Som litet barn vet jag att jag var väldigt matglad, det finns en hel del bildbevis som nog inte kan räknas in i kategorin babyhull, sedan var det nog väldigt mycket annat som tog överhanden i mina tankar tänker jag en kort stund. Kommer sedan att tänka på ett tillfälle i det inte helt okomplicerade tidiga tonåren, jag vet inte exakt vad jag ställt till med men jag minns att min mamma var ledsen och bedrövad och vädrade sina tankar med någon väninna på telefon, när det värsta lagt sig så hör jag henne pusta ut och avsluta samtalet med; –Jag behöver iaf inte oroa mig för att han ska gå hungrig.

Den här tanken för mig vidare i minnenas bibliotek och jag stannar till vid ett tillfälle när min lillasyster ringer mig och berättar att farmor ramlat och brutit lårbenet, på den tiden som kanske var några år innan jag fyllde 30 så sa man ofta att ett lårbensbrott på gamla människor var början till slutet.  

Jag förstår att jag måste åka upp till sjukhuset och träffa min lilla extra-farmor, hon var inte min riktiga farmor men det är bara henne jag har haft och vi hade inte setts på ganska många år pga skilsmässa i familjen och därför en ganska komplicerad situation, men jag älskade henne.

På väg upp börjar jag fundera på om jag kommer att känna igen Ebba, det har trots allt gått kanske 15 år, över halva mitt liv, sedan jag sett henne. Jag letar mig fram till avdelningen där hon ligger enligt de instruktioner jag fått av min lillasyster. För säkerhets skull så frågar jag en sjuksyster om var min farmor Ebba ligger. Hon visar mig till rummet och där ligger bara en gammal dam, skönt.

Jag sätter mig på sängkanten och säger till den slumrande tanten att jag är här, hon tittar upp och frågar om det är Åke, nej säger jag, det är Håkan, Ulrikas storebror. Är det Åke från församlingen fortsätter den gamla. Så här fortsätter det ett tag, ett långt tag och till slut tittar jag på den gamla damens inskrivningsarmband, där står det Karin, min farmor heter Ebba. Jag tackar för mig och den gamla damen knarrar fram ett tack för besöket innan jag hinner ut i korridoren.

Där får jag tag i en annan sköterska och berättar med blossande kinder att min farmor Ebba inte var på rummet, hon kollar i någon journal och berättar att Ebba är på röntgen och att det bara är att följa skyltarna så hittar jag dit, för Ebba blir nog där en stund.

Jag tackar och knallar iväg, nu ännu nervösare om huruvida jag ska känna igen min farmor. 

Framme i väntsalen så känner jag igen min farmor med en gång, jag går fram och sätter mig på sängkanten och säger; –Hej Ebba, det är Håkan. Hon ser väldigt, väldigt dåligt men hon tar min hand och ler, så där som bara en farmor kan göra, vi pratar en stund och till slut är det hennes tur att komma in till röntgen. Hon klappar mig på kinden en lång stund, ler och säger med sin lite viskande röst; – Mat får du då i dig.

Det var sista gången jag såg lilla Ebba, men jag åt väldigt gott på hennes begravning. Så här i efterhand så känns hennes matlagning tillsammans med min mammas som en väldigt viktig del av mitt liv. De har varit en stor inspirationskälla till min egen matlagning och anledningen till att jag också så fort jag får tillfälle njuter av andras mat på olika restauranger eller hemma hos vänner, med glädje.

Så mat har nog alltid varit en viktig del och det är också därför som jag gärna sprider bilder eller tankar om mat i olika kanaler, för att sprida (min) glädje, och jag kommer att fortsätta. För om tesen är rätt, att man är vad man äter, så äter jag glad mat, mycket glad.

Aludd

PS: Tåget mot Stockholm står still pga stora gräsbränder söder om Alingsås. Undrar vad de grillade?

5 maj 2014

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp