Lönekriget eller kanske den stora lönechocken?

Hej på er, nu var det ett bra tag sedan jag skrev något här på bloggen, inte för att jag inte vill skriva, utan för att det har kommit så mycket annan emellan, semester till exempel.

På semestern så får man ofta lite extra tid att reflektera över de nyheter vi matas med från olika håll, idag, för min del, mest genom sociala medier. När jag låg där och hade det bra i solstolen läste jag att flera av allianspartierna vill ha sänkt ingångslön för att öppna upp för dom som står utanför arbetsmarknaden idag.

Det tog inte lång tid innan det blev en kraftig motreaktion, där man krävde att politiker och andra välbetalda skulle sänka sina löner istället. Rubriker och nyord som låglönehets, träsklöner och fattiglöner dök upp i mina olika kanaler. Och…

…så här är debattläget i Sverige idag. Aldrig tidigare i mitt liv har jag upplevt att debattklimatet varit så polariserat, oavsett vad själva frågan varit. Och det stör mig, det känns som alla debatter går ut på att nedgöra sin motståndare så hårt det bara går. Det är inte bara en rak höger och en vänsterjabb, utan vi ska sparka på dom som ligger ner också, och det här handlar om s k vuxna människor som har betalt. Ja, det debattklimatet avspeglas sig säkert i våldet vi ser på våra gator.  Men…

… åter till solstolen. När jag ligger där och läser tankarna kring löner från alla håll och kanter, så kommer jag ihåg en orienterande delkurs jag gick på Handels i Gbg någon gång i slutet på 80-talet. Ämnet var ”japansk Management” och det var en otroligt spännande djupdykning i en företagskultur som skilde sig markant från det jag sett i Sverige.

Vi lärde oss om hur arbetarna en dag om året fick häckla sina chefers misstag under det gångna året. Vi lärde oss om företag som anordnade semesterresor för sina anställda och deras familjer, ja, vi lärde oss en massa spännande. Men…

… framför allt så kommer jag ihåg de japanska storföretagens lönepolitik, då, det kanske har ändrats idag? 

En enkel lösning som känns som en spännande tanke även 2016 i Sverige: den högste chefen på bolaget kunde aldrig få högre än 5 gånger den lön som den lägst betalda medarbetaren i bolaget. Om det ska vara 5 gånger mer eller en annan siffra låter jag vara osagt, men systemet att hela bolaget rör sig framåt som en positiv enhet lönemässigt, eller bakåt om det krävs, känns oerhört sympatiskt i mina öron.

Nu är jag visserligen döv på ena örat, jag vågar inte tala om vilket för att inte politisera det här blogginlägget, men jag är mycket intresserad av vad ni tycker om den tanken, så kom igen med kommentarerna.

Aludd

PS För att förekomma eventuella påhopp i kommentarerna, nej, jag är inte ekonom, och nej, jag kan inte överblicka de nationalekonomiska konsekvenserna av detta. Jag är bara en funderare med gott minne.

16 februari 2016

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp