Kvällspressens krampaktiga dödsryckningar

Vi kunde inte sluta skratta, du kommer att tappa hakan, tusentals har sett den. Ja, ni känner igen de ”fantasifulla” rubrikerna som ska locka in oss att läsa, eller titta på, något som har hänt på andra sidan jordklotet, ofta innehållande gulliga djur eller svaret på alla sjukdomars gåtor.



Hur blev det så här? Svaret stavas kvalité, eller rättare sagt brist på kvalité!

Under 70-talet, i min värld, kvällspressens glansperiod, så läste nästan alla GT i Göteborg, jag skulle drista mig till att säga att 80% läste GT, 15% Expressen och resterande läste Aftonbladet, och jag skulle tro att nästan alla hushåll köpte en tidning. Tidningen kom runt lunchtid och var i stor utsträckning lättsamma uppdateringar av det man sett på nyheterna kvällen innan och där morgonpressen inte alltid hann med att uppdatera sig.
 
Jag måste ändå tillstå att, redan då, var morgonpressen, som auktoritet betraktad, väsentligt vassare än kvällspressen. Men kvällspressen var, eller kändes, mycket mer snabbfotade, de hade alltid bättre bilder och var nog i ärlighetens namn lite snaskigare, och det gick hem hos väldigt många av oss. Men…
 
…sedan dess har mycket hänt. GT tappade sin lokala profil när de blev uppköpta av Expressen, Expressen blev av med sin chefredaktör Bo Strömstedt, som jag tror var en stor del av tidningens framgång och några år efter detta så köper mediekoncernen Schibsted in sig i Aftonbladet som, samma år, blir Sveriges största kvällstidning.
 
Men redan i mitten av 90-talet så börjar fler och fler likställa kvällspress med skvallerpress, det som var veckotidningarnas framgångsrecept kopieras friskt av kvällspressen och vi får mer och mer bilagor med sminktips, samlevnadstips och allmänt pyssel. Deras journalister ska i allt större grad ha någon form av nöjesprofil och gärna dyka upp på röda mattan eller i någon form av lekprogram. Jag vet, jag raljerar lite, för visst fanns det seriösa journalister också, men jag är inte säker på att de stod så högt i rang.
 
Under perioden har vi fått fler och fler TV-kanaler som då tog en stor del av den totala mediekonsumtionen, och så slog internet igenom. Vi kunde läsa all världens press, på våra datorer, när det hände (om än väldigt långsamt till en början). Internet och våra mobiler utvecklades och tidningarna försökte desperat vara en del av vår vardag, inte genom att leverera bättre kvalité, inte genom djuplodande journalistik utan tvärtom, snuttifiering!
 
Var är vi idag?
Enligt statistik från Nordicom, Mediesverige 2016, så går all tidningsförsäljning ner. Tittar man på siffror från 2002 till 2015 så har kvällspressen, på papper, rasat från 24% av befolkningen mellan 9 och 79 år som läste den varje dag till 7% 2015. Detta har till viss del kompenserats av att tidningen läses digitalt, från 6% 2002 till 20% 2015, men det här är en lek med siffror, eller kanske till och med ett falsarium?
 
För hur många av oss sitter och läser en hel kvällstidning på nätet, inte många skulle jag säga. När lästiden har gått neråt för papperstidningarna, alltså tiden vi tillbringar koncentrerat med tidningen, så har den aldrig varit speciellt stor i nätversionerna, men statistiken räknar ett klick in på sajten som lika mycket värt som ett köp av en papperstidning, känns sådär! 
 
Aftonbladet slutade till och med att leverera in sina upplagesiffror till PWC redan 2011 och därefter har flera hängt på.
 
Vad som också har hänt är att priset per lösnummer har höjts framförallt på grund av att allt färre annonsköpare väljer att ha med kvällstidningarna i sin mediamix. Bara från 2014, en redan dålig marknad, till 2015 så föll reklaminvesteringarna i kvällspress med 22,8%.
 
Så hur bemöter kvällspressen detta då?
Jo, mer bilagor, mer snuttifiering, färre journalister och egna och köpta klickdrivande sajter och Facebooksidor. Va?
 
Ja, för att kunna leverera någon form av uppåtgående statistiskt underlag så att de få, men tappra och livsviktiga, reklamköparna hänger kvar så köper man trafik, för om de höjer priset på sina tidningar ännu mer så tappar de mer läsare, ja ni förstår, snacka om att vara inne i en nedåtgående spiral.
 
Vilka sajter pratar du om då? Ja, det här är absolut ingen hemlighet, har varit publicerat i Metro och andra media, men kanske inget man dagligen går och funderar kring, men Expressen och Aftonbladet driver viralsajter som Omtalat och Lajkat, dessa känner ni igen, och hur många gånger har ni klickat eller delat deras nyheter som då värderas lika högt, i statistiken, som ett köp av lösnummer, eller tänker jag fel?
 
Jag har 38 vänner på Facebook som är med i gruppen ”Vi som älskar att mysa”, 38 av totalt 321.638 medlemmar där förmodligen väldigt få vet att den ägs av Expressen. 39 av mina vänner är med i Expressens grupp ”Vi som älskar fredagsmys”, 15 vänner är med i Schibsteds grupp ”Svenska klipp” och så vidare. Allt för att driva upp sin statistik, enligt mig, för jag ser inte att det har något som helst att göra med bra kvalitativ journalistik.
 
Jag skrev i ett tidigare blogginlägg att jag trodde våra papperstidningar skulle vara döda inom fem år, jag sänker ribban till högst tre år för våra kvällstidningar. Så nu är det dags att hitta nya former för att distribuera och skapa bra journalistik, former som vi läsare är beredda att betala för. Så…
 
…tappade du hakan? Nä, inte jag heller, för de flesta av oss har sett detta komma.
 
Aludd
 
PS Hur många av er var med i gruppen ”Vi som älskar kaffe på morgonen” innan Facebook tog bort den för att dess ägare, lotteri24.se, har som affärsidé att sälja vidare personuppgifter till företag? Jag har i alla fall 32 vänner som är med i gruppen ”Skratta ihjäl dig” vars sajtbeskrivning på slovakiska lyder: Naša stránka Vám môže pomôcť informovať ľudí o Vašom podnikaní! Vyhľadajte nás teraz! Översatt på Google translate: Vår hemsida kan hjälpa till att informera människor om ditt företag! Hitta oss nu!  
 

 

25 augusti 2016
Till toppen av sidan Till topp