// //

Kanske världens bästa restaurang…

…eller kanske Europas? Åtminstone Spaniens? Nja, helt klart Malagas bästa, det har folket sagt!


 

Men jag börjar från början. För drygt ett år sedan var jag och några vänner nere på solkusten och fick ett tips på en riktigt bra restaurang av en kompis, El Meson de Cervantes! Han berättade att det var ett äldre par från Argentina som startat den 2008 och nu lämnat över till sin dotter.
 
Paret jobbade kvar och min kompis tips var att låta den äldre argentinska mannen sätta ihop en tapasmeny utifrån vad som var bäst för kvällen. Alla i sällskapet tyckte detta var bra och när vi, med lite tur, fick ett bord så frågade jag den äldre mannen om han kunde göra detta. Absolut, ge mig en stund och drick lite vin så kommer jag strax med ett förslag på meny som ni kan njuta av under kvällen.
 
Han kom tillbaka med ett förslag som alla tyckte lät bra och en underbar måltid tog sin början, men det är inte den jag ska skriva om. Den var absolut värd att skriva om, men det gjorde jag aldrig, jag lämnade bara en recension på TripAdvisor. Men…
 
…när vi skulle gå så kom mannen och presenterade sin dotter, den nya ägaren. Hon förklarade att hon varit på på sitt nya projekt under kvällen, Vineria Cervantes, och att hon var ledsen för att hon missat oss men att hon gärna såg att vi kom på besök nästa gång vi var nere i Malaga. Och…
 
…det var vi nu, eller i tisdags, jag och min fru. Efter en liten stunds väntan, jag hade naturligtvis glömt att reservera och det bör man göra, så ordnades det iallafall två platser inne i lokalen åt oss. Det är ganska stimmigt där inne och man sitter på barstolar, ganska tätt, men åtminstone så att servitörerna får plats att komma fram. Ca 40 platser inne och ungefär 15-20 utanför, högt i tak med vinhyllor runt om, ganska enkelt inredd och väldigt blandad publik. Men man känner att det här kommer bli bra, folk ser ut att trivas och nickar nöjt. Så…
 
…vad blev det då? Min fru fick välja vin och jag valde, med hjälp av en supertrevlig servitör, åtta tapasrätter (OBS inte små munsbitar, snarare små rätter) och en dessert, och snart rullade de in i en jämn takt, jämn takt utifrån den takt vi åt i, när jag kom att tänka på detta så blev jag superimponerad av vilken koll de hade i köket. Ordningen på maten bestämde de också på ett ypperligt sätt.
 
Först ut, en ruccolasallad med granatäpplekärnor och karamelliserad getost, enkelt men så perfekt. 
 
Sedan kom en lagrad Manchego med olika sorters nötter till, ett, för mig, oväntat sätt att servera ost på men det funkade oerhört väl.
 
Rätt nummer tre var Salmorejo, en andalucisk soppa på tomat, som serveras kall toppat med serranoskinka och i det här fallet också kokt vaktelägg. Underbart god, mycket mustigare och krämigare en de gazpacho jag ätit tidigare.
 
Quatro, friterade räkor med bara ett tunt lager frityrsmet och en god soyasås till. Räkorna var tillagade med perfektion, det klickade lite lätt i köttet när man bet till, skulle kunna ha dubblat den portionen.
 
Fem, en fantastisk svamppaj. Allt var underbart, skalet, ost-toppingen och den krämiga svampröran inuti.
 
Sex, ja det här är nästan sex. Getostfylld paprika som gratinerats i ugn, smälte i mun, här är min fru inte riktigt lika förtjust som jag, men hon började å andra sidan bli väldigt mätt. Jag smaskade i mig glatt.
 
Sju, Albondigas! Alltså spanska köttbullar i tomatsås serverade med ett grönsaksris. Min fru äter inte kött så här var det bara att hugga i, jag kan säga att det inte var någon stor uppoffring, de smälte i munnen!
 
Ocho! Ja, en kötträtt till, men min fru som är halva min storlek ville spara sig till desserten. Rabo Toro, en liten pirog fylld med den bästa oxsvansragun jag någonsin smakat. Det här är så mycket kärlek det överhuvudtaget går att stoppa in i en maträtt. Jag är proppmätt, nöjd och glad, just då omedveten om att kronan på verket just prepareras i köket. Desserten!
 
Nio, Flan de Higos. Jag är inte så mycket för desserter, mer min frus bord, men just flan, brulépudding, är jag förtjust i, och jag förväntar mig att det ska komma in en liten dallrande pudding toppat med fikon, men inte. Tillsammans med ett glas halvsöt Moscatel så kommer det in en lite mer kaklik brun tårtbit med en klick grädde bredvid. Min fru tar första tuggan och ler, det här är en rätt mest vikt till henne men hon propsar på att jag ska smaka, jag gör det, och det är supergott, inte för sött som fikon gärna kan bli, bara saftigt underbart.
 
När vi vandrar hem i natten, supernöjda, känns det som vi just ätit på världens bästa restaurang, inte ett experimentkök, snarare ett enkelt och rustikt bondkök toppat med en twist och tusen gånger mer kärlek än man är van vid. Och till det priset så kanske det är världens bästa restaurang?
 
Ja, för hela kalaset för oss två, med en flaska vin, nio rätter, ett glas moscatel och mycket kärlek, gick på ca 500 kronor, kan det bli bättre än så? Jag tror inte det men ni får gärna motbevisa mig!
 
El Aludd
 
PS Vineria Cervantes ligger på Calle Cárcer, 10, i Málaga, och på TripAdvisor får de 4,5 i snittbetyg, för mig är det absolut i underkant, men det spelar mindre roll, åk dit och njut själva.
17 september 2016
Till toppen av sidan Till topp