Jag, uppfödd med en silversked!

Hej igen, hoppas ni har det bra där ute i folkhemmet, idag var det dags för lite nya tankar. Uppfödd med städerska, barnflicka, hemhjälp och betjänt så har jag funderat lite kring hushållsnära tjänster. Låt mig först också påpeka, då det är valår, att detta för mig inte är en partipolitisk fråga och att jag inte på något sätt är ute efter att påverka någon. Så…

…min första tid i livet hyrde min ensamstående mamma ett rum på vinden i en villa. Familjen som hyrde ut hade en liten tax som hette Tuva och jag kröp gärna ner och vilade mig i hennes hundkorg när jag fick möjlighet. Mamma jobbade på kontor och var inte direkt högavlönad men hon letade aktivt efter en första lägenhet till oss. Hon ratade alla förslag från bostadsförmedlingen för att hon ansåg att det inte var rätt miljö för mig att växa upp i, även om förslagen kanske skulle passat hennes plånbok. Istället så ringde hon upp hyresvärden på det då nybyggda Prästgårdsängen i Örgryte och sa att hon var intresserad av att flytta in. Efter ansökan och genomgång av hennes ekonomiska status så ifrågasattes det om hon verkligen hade råd att bo där, på den frågan svarade hon ja, och bad om att få flytta in snarast. Och så blev det.

Vi flyttade in i en trea med utsikt över Danska Vägen åt ena hållet, och lekplats och skog åt andra hållet. Mamma var nöjd. För att ha råd med detta så hyrde mamma ut sitt sovrum till en student som hette Berit, mamma flyttade in i vardagsrummet så att jag kunde ha mitt eget rum. Berit var en underbar tjej som passade mig ibland om mamma skulle iväg på något eller var tvungen att jobba över. Om inte Berit kunde så kom Eva min andra barnflicka, jag älskade dem båda mycket.

När jag blev sjuk och inte kunde gå till dagis så ringde mamma efter min hemsyster Vivi. Vivi hade uniform och en liten hätta på huvudet när hon kom och tog hand om mig så att mamma kunde åka till jobbet. Det var Vivi som introducerade mig i isterbandets underbara värld och det var också hon som lärde mig att baka marmeladkringlor, en härlig liten tant som skickade vykort till mig i många år.

En lördag varannan månad var det extra fint fika hemma hos oss, för då kom vår städerska Inga-Lill. Min mamma led av svårartad svindel och vi bodde på sjätte våningen så Inga-Lill var alternativet till smutsiga fönster. Inga-Lill var en skönt barsk tant som inte fikade innan alla fönster var klara och jag fick inte springa i vägen för mycket för då riskerade jag att åka in på mitt rum, och kanske missa fikat. 

Några år senare så blev vi med betjänt. En av våra grannar drev en liten livsmedelsaffär, en liten affär med oerhört hög servicegrad och ett förvånansvärt stort sortiment, det som inte fanns kunde alltid fixas till nästa dag. När mamma behövde jobba sent och det saknades något hemma (affärerna stängde kl. 18.00 på den här tiden) så ringde hon till vår granne och frågade om han kunde ta med sig några varor på vägen hem, det gjorde han glatt, plingade på dörren, klev in och lastade upp matvarorna på diskbänken, precis som en riktig betjänt.

Allt detta var hushållsnära tjänster som gjorde att min mamma kunde sköta sitt jobb och jag fick en bra uppväxt. 

Så, ett tips till alla våra politiska partier, oavsett om ni nu är för eller emot RUT!
Privat möter jag många föräldrar som slits mellan sina så kallade VAB-karuseller och kraven på sina arbetsplatser, en ångest som knappast hjälper deras barn, dem själva eller företagen. På jobbet möter jag ständigt folk som kämpar att få tiden att räcka för jobb, vidareutbildning, hem och barn. Så vad tror ni om att låta RUT-avdraget omfatta de tjänster jag beskrev från min barndom, det skulle underlätta oerhört för många stressade föräldrar och möjliggöra för ännu fler att starta företag inriktade på att sköta hushållsnära tjänster. Att dessutom VAB pekas ut som en av anledningarna till låga pensioner för kvinnor (ca 70% av VAB görs av kvinnor) borde vara ett bra incitament för att genomföra detta.

Vad tror ni? 

Aludd

PS: Ja, just det, silverskeden. När det var kalas hos oss så tog min norrländska mor fram det fina schatullet med lappskedarna i silver, det var små ringar som utsmyckning på handtaget och en inristad ren och en lapp på, de var fina, men i ärlighetens namn så var det inte så gott att äta gräddtårta med silverbestick, tacka vet jag en rejäl träslev.

PSS: Och ett stort TACK mamma för att du med din envishet ordnade det så bra för mig! 

 

17 februari 2014
Till toppen av sidan Till topp