Jag längtar hem till lugnet i storstan!

Nu är det över, ja, inte för alla, Almedalsveckan är ju nio dagar, men för IHMs del så är det klart. Vi har haft en fantastisk tid på vår båt mitt i hamnen. Fantastiska gäster och fantastiska samtal, jag hade aldrig vågat hoppas på ett så bra utfall.

Jag ska försöka summera mina intryck av det som av vissa beskrivs som demokratins knutpunkt men av andra beskrivs som en politisk branschfest där näringslivet kan gnugga sig mot den politiska makten. Men först måste jag berätta om IHMs sista ombordsamtal som ägde rum i strålande sol onsdag kväll.

Ni som läst mina tidigare inlägg vet att vi har bjudit in spännande gäster för samtal. Vi har en huvudrubrik för kvällen och låter sedan samtalet få flöda fritt mellan våra gäster. Ja, inte helt fritt, jag som moderator försöker få lite styrsel på det och slänger in en och annan fråga om samtalet avstannar. Vi spelar in samtalen och kommer efter sommaren att redigera och lägga ut dem på vår hemsida, så ni kan ta del av dem.

Onsdagens samtalsämne var ”Värderingsstyrt ledarskap”. Tredje kvällen som moderator är inget undantag; några timmar innan gästerna ska komma slår nervositeten till igen. Det är mycket som kan gå fel, och jag går igenom mina tankar för kvällen igen, kollar med Monica om tekniken är under kontroll, kollar med Caroline om allt annat är under kontroll, kollar med kapten Hans om allt är under kontroll. Det är det, och lugnet kommer tillbaka.

Vi har spolat av båten och det har precis torkat upp, så jag kan lägga ut dynorna. Då kommer våra första gäster; Jan Eriksson, Director på RocheMartin Scandinavia och Lotta Saidac, Partner/ Senior Advisor, RocheMartin Scandinavia. Vi hinner prata en stund innan de andra fyller på; Karin Nordin, verksamhetsansvarig Unionen Chef, Åsa Sjölander, chef medlemssektionen Unionen och VD Unionen egenföretagare, Meg Tivéus, styrelseproffs, bl a Swedish Match, Cloetta och Gotlandsbolaget, Hans Lindholm, styrelseledamot och handledare IHM, Julia Norinder, VD, Preera och Sverigestudien. Nu stiger spänningen, hos mig.

Efter lite dryck och snacks i solen på däck hälsar vi dem välkomna ner i kajutan, där mikrofonerna är riggade, diskussionerna drar igång. Vad är värderingsstyrt ledarskap? Vem har nytta av det? Hur värderar vi emotionell kompetens? Finns det manligt och kvinnligt ledarskap? Hur ser könsfördelningen ut bland ledare ut i våra svenska företag? Behöver det förändras och hur? och mycket, mycket mer, i ett härligt samtal där alla engagerat fyller på och utvecklar varandras tankar. Jag tror de trivdes, jag tror det är alltför sällan man tar sig tid för det goda samtalet med människor man inte känner, och hinner lyssna in deras erfarenheter och tankar. Tiden går fort och vi avslutar kvällens samtal, alla ser glada ut och de dröjer sig kvar för att fördjupa sina nyvunna kontakter. De tackar för att de fick vara med och vandrar bort på kajen. Vi pustar ut, vi klarade att genomföra dessa samtal på ett mycket bra sätt. Skål, nu ska vi bara redigera under sommaren, så att ni alla kan få lyssna.

Jag vandrar bort på kajen och andas ut, nu är jag en moderator, och det har varit mycket kul. På ena sidan hör jag en gospelkör dra igång, i båtarna är det lite snappsvisor och borta på LO-taket skrålar allsången för fullt. Almedalen är fantastiskt, kul, skrämmande, beklämmande, inspirerande, ja, Almedalen är allt.

Tror jag, för jag konstaterar när jag pratar med folk, att ingen har hunnit allt de har föresatt sig, och alla har hamnat i situationer de inte har tänkt sig. Jag vet att flera kompisar jag inte sett på länge är i kvarteret bakom men jag hinner inte dit. Jag krockar med gamla vänner och kontakter som jag inte alls förväntade mig att möta här, det är lätt surrealistiskt.

Men nyttan då? Jag kan bara svara för oss på IHM, och det vi hade föresatt oss att genomföra har vi gjort mångdubbelt bättre än jag kunde tänka mig. Nyttan med det får ni läsare och lyssnare bedöma i efterhand. Den politiska nyttan verkar mätas i medial uppmärksamhet, och mediatid får ju partierna i massor. Frågan är om vi vanliga medborgare får ut något av det, det känns som de redan partifrälsta drar in i Visby, den dagen deras parti håller hov i parken, för att stödja och frälsa redan frälsta, men jag vet inte.

Den affärsmässiga nyttan är också svår att bedöma, jag har frågat lite folk jag träffat och en del hävdar att de mycket lättare får till de möten de vill ha, här i Almedalen än hemma i Stockholm (Det är väldigt mycket Stockholmare). De mer skeptiska hävdar att möten sups bort, och de möten som blir av går i bakfyllans tecken. Jag kan inte bedöma vad som är vanligast, men jag kan lätt konstatera att restaurangernas och barernas kassapparater  gick varma.

När vi är inne på ämnet så måste jag passa på att uttrycka min glädje över Visbys restauranger, oerhört proffsigt, oerhört vänligt och oerhört gott (nästan allt). Och gotlänningarna, glada, sköna och vänliga, att de orkar.

Som privatperson är jag inte intresserad av ett nytt besök under Almedalsveckan, men Visby har tagit sig in i mitt hjärta och jag ska tillbaka. Som IHMs representant hoppas jag att vi får chansen att göra detta igen, och jag hoppas att vi kan se nyttan av vårt deltagande.

Det é över nu, vi packar ihop och jag längtar efter lugnet i storstan! Hoppas ni har haft nöje av mina små rapporter.

Aludd, snart på hemmaplan.

PS: Mitt bästa möte i vimlet var alla människorna i GIL, Göteborgskooperativet för Independent Living. Deras sköna provokationer för att uppmärksamma de funktionsnedsattas svårigheter ute i vårt gemensamma samhälle är oslagbara, jag hoppas att deras budskap når högsta politiska nivå. För mig personligen är de den blåslampa i fördomsträsket som jag behöver, tack!

3 juli 2014

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp