Internet of things, utopin kryper närmare?

Häromdan skrev jag ett blogginlägg där jag försökte mynta begreppet Audiam, att dagens marknadsföring borde handla om att lyssna i mycket större utsträckning. Det blev en del reaktioner, mest positiva, och det kom igång en spännande diskussion på bloggen. Så…

…tankar föder tankar. Här kommer ett blogginlägg med lite tankar som fötts ur dessa diskussioner och några diskussioner jag haft IRL.

Idag pratar vi mycket om ”Internet of things”, alltså våra sakers internet. Det strategiska forsknings-  och innovationsprogrammet Internet of Things (Iot) på Uppsala Universitet definierar begreppet så här: Internet of things, är ett samlingsbegrepp för den utveckling som innebär att maskiner, fordon, gods, hushållsapparater, kläder och andra saker samt varelser (inklusive människor), förses med små inbyggda sensorer och processorer. Detta medför att dessa enheter kan uppfatta sin omvärld, kommunicera med den och på så sätt skapa ett situationsanpassat beteende och medverka till att skapa smarta, attraktiva och hjälpsamma miljöer, varor och tjänster. 

I en av kommentarstrådarna på blogginlägget kom vi in på en framtida individualiserad kollektivtrafik, alltså små enheter som hämtar upp dig där du befinner dig och transporterar dig dit du ska, förmodligen förarlösa, och dygnet runt. Du beställer förmodligen via någon enhet du har på armen eller i glasögonen, betalningen dras direkt via ditt konto. Låter ganska skönt!

Vi fortsätter den tanken några steg till.
Om jag har någorlunda samma beteende i mitt användande av dessa transportenheter så lär sig systemet vilka tider jag brukar behöva transport, så att de kan se till att det finns en enhet i närheten när jag behöver. Dessutom så har det via alla andra enheter koll på vilka transportvägar som går snabbast just för stunden. Låter riktigt bra!

Om nu dessa enheter blir så bra som jag drömmer om här så försvinner, eller minskar, behovet av bil, buss och spårvagnar kraftigt i storstäderna och vad händer då?

Vi får mycket plats på våra vägar, vi får tomma parkeringshus, och de parkeringar som fortsatt finns måste börja göra reklam för sin tjänst, men inte till mig, utan till de förarlösa bilarna som åker runt på stan. Våra vägar kan kommunicera med alla enheter och dessutom samla in data om hur vi åker, så att det kan vara dubbla filer i vissa riktningar vissa tider på dygnet, och andra tider kanske det inte behöver vara någon trafik där alls. Vad är det som händer?

Ja, visst är det spännande! Vi får bättre luft i innerstan för att alla enheter går på el, som vi naturligtvis har fått från solenergi nu när forskarna på Chalmers kommit på hur man gör billiga solceller av plast (ja, det är sant). Här behöver våra transportenheter kommunicera med våra elladdnings-stationer, för jag tänker inte hålla reda på när det behövs laddas, dessutom vet jag inte längre var man gör det, för våra bensinmackar är ett minne blott och nu laddar man där bostadshusen har ett överskott av energi den dagen.

Men vad gör vi med all yta som frigörs? Naturligtvis kan vi bygga massor av nya lägenheter i attraktiva områden, dessa lägenheter är ganska små mysiga moduler, som kan förflyttas utifrån mitt behov. Dessa enheter kommunicerar med transportsystemet så att de förflyttas under tider då det är minst belastningar ute på de få vägar som finns kvar, på vägen till min sommarplats så fylls kyl och frys med mina beställda varor och kylskåpet reagerar på att något saknas och frågar mig om jag har slutat äta Kalles kaviar via sms, jag svarar nej, jag har bara glömt bort att beställa, tag två, tack.

Det finns mycket yta kvar så vi skapar ekologiska odlingsenheter mitt inne i stan, dessa har naturligtvis automatisk bevattning men vi måste fortsatt se till att inte ogräset tar över. Den eller de som pysslar om våra gemensamma grönsaker mest, får också skörda mest. Den kollektiva moroten :-)

Vi äter bättre och andas mycket frisk luft så vår hälsa blir bättre och bättre, dessutom får vi med övervikt en ständig påminnelse när vi numera får betala våra resor utifrån vikt. Detta gör att jag blir smal igen och kommer förmodligen uppnå en ålder på ca 113 år rent statistiskt.

Alla blir äldre, och vårt pensionssystem brakar samman, så vi får ett nytt fattig-Sverige där epidemier härjar i de nu väldigt sjangserade modulbyarna som flyttats ut någonstans, endast de boende själva vet var.

Nej, fy för ny teknik, nu måste jag leta reda på en hederlig gammal skrivmaskin, Facit kom tillbaka, allt är förlåtet.

Aludd

8 december 2015

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp