// //

Hur många har du träffat i verkligheten?

Hej igen alla. Det var ett tag sedan jag skrev här på IHM-bloggen men jag ska bättra mig. Nu raskt över till dagens ämne, jag träffade för några veckor sedan en gammal vän från skoltiden, ja vi är fortfarande vänner men vi träffas inte lika ofta i den s.k. verkligheten. Han har ganska nyligen gått med i Facebook och vi har kommenterat och "Gillat" lite av varandras inlägg, haft lite mer kontakt än på länge. Nu träffades vi ute på stan och kom att prata om FB och han sa: –Du har väldigt många vänner på FB, och tillade lite skeptiskt, hur många av dessa har du träffat i verkligheten egentligen? –Inte en aning svarade jag sanningsenligt, men de flesta skulle jag tro. Frågan var därmed för tillfället utagerad. Men...

...för några dagar sedan dök den upp igen i mitt huvud, VÄNNER I VERKLIGHETEN. Om vi börjar med definitionen "Vänner". Jag tror att detta känsloladdade ord har blivit en begränsning för många att ta kontakt, känner jag verkligen honom eller henne, är det inte lite pinsamt att ta kontakt efter så många år, vi kände ju inte varandra så bra osv. Jag själv definierar ordet "Vänner" i det här fallet som mitt nätverk, och har absolut inga problem med att hålla isär min vanliga definition av ordet vänner. Och därför så tillåter/addar jag elever, kunder, gamla, unga, människor från förr, möjliga människor inför framtiden, kreti, pleti, Knoll och Tott m.m. Vilket gör att jag har ett ganska stort nätverk som i många fall berikar mig (det motsatta händer också).

Sedan ordet "Verkligheten". Tidningar och 40 plusare (ja, jag är 48) har en tendens att ofta beskriva det personliga mötet ute på stan som mer värt än det digitala mötet och jag förstår inte varför? Jag förstår inte varför något skulle vara mer värt och jag förstår inte varför dessa skall ställas emot varandra. Jag kan förstå att det är roligare att sitta och dricka öl med min kompis Nichlas på en pub än att göra det var och en hemma hos sig samtidigt som vi chattar med varandra, men om det just den dagen inte gick att träffas så är det ändå ett sätt att hålla kontakten, och kontakter är viktiga i alla verkligheter, och leder ofta till att man hamnar på en pub till slut :-)

Jag har sedan jag gick med i Facebook återupptagit kontakten med flera av mina klasskamrater från både grundskola och gymnasium, jag har hittat min gamle kompis Fedde som numera bor i Hong Kong, mitt gamla fadderbarn Gideon i Tanzania hittade mig och vi har numera kontakt varje vecka, jag har fått en T-shirt av gamle gitarristen i Perverts, jag blev uppring av Ali Davoodi som har Fresh Fish för han ville bara tacka för något roligt inlägg jag gjort, jag har diskuterat Tin Tin, jag har fått mattips, jag har lärt känna en kille i Uppsala som jag aldrig har träffat, jag har lämnat feedback på reklamstudenters jobb, jag har diskuterat islam, Lars Wilks, Västtrafik, Västlänken, Öl och massor mer. Jag har dessutom fått löjla mig en hel del (min svärmor undrar varför) och skrattat åt idiotiska saker. 

Så kära "vänner" våga ta mer kontakt för detta borde väl räknas till verkligheten?

Håkan Aludd 

PS: Ett tips till den norska Nobelstiftelsen inför 2013: En av kandidaterna som "har gjort mänskligheten den största nyttan", i vart fall vad gäller möjligheten till gränsöverskridande kommunikation, borde vara Facebook. Även om aktiekursen har rasat till övriga mediakanalers stora glädje. I mina ögon en mycket bättre kandidat än både Obama och EU ihop!

 

17 oktober 2012
Till toppen av sidan Till topp