Från Blåvitt… …till blåvitt!

För ett tag sedan ställde jag en fråga till en av våra IHM-lärare, Michael Engström: vem bör läsa IHM Business Management? Hans svar kom snabbt; – Alla :-)
Business Management ger ett helhetsperspektiv av företagens värld, hur allt hänger ihop och fungerar, otroligt fascinerande. Vem skulle inte ha nytta av det?

Jag har aldrig gillat definitionen ”alla” och frågade min chef vad han trodde. Intervjua våra deltagare som gått utbildningen, och se vad de haft för nytta av Business Management, så kanske du får ett bättre svar, sa han till mig. Så…

…det var bara att börja. ”Alla” är ju väldigt många, men jag startade med en av våra färskaste deltagare, Håkan Mild - han tycker och tänker säkert en hel del i ämnet. Till slut får vi till ett möte och jag beger mig till glassfabriken Lejonet & Björnen, som han numera äger tillsammans med sin fru Katarina. På vägen dit funderar jag hur stor han är som idol i dag, och hur han upplevde  straffsparksdramatiken under VM i fotboll 1994? Ja, egentligen inget av det min chef bett mig om, bara fotboll och glass.

Svaret på min första fråga får jag direkt vid parkeringen, för Håkan och jag anländer ungefär samtidigt. När jag kliver ur bilen händer ingenting, när Håkan Mild kliver ur så kommer det genast en kille i 25 års åldern springande med en blåvit tröja och en fet tuschpenna i högsta hugg. Håkan ställer ner sina väskor och signerar glatt tröjan. Efter en liten pratstund försvinner killen, och jag går fram och presenterar mig för Håkan och hans bonusdotter Julia.

– Händer det fortfarande ofta att du får skriva autografer?

– Nej, det blir alltmer sällan, säger Håkan med ett leende.

Julia ser inte riktigt ut att hålla med. Vi går in på kontoret och sätter oss i ett konferensrum för att få till intervjun om hans intryck av IHM och Business Management. Men…

…ärligt talat. Vi måste ha lite bakgrundsfakta först, och det måste bli lite fotbollssnack, för visst är han spännande (även för mig som Gaisare)!

– Hej Håkan, kul att vara här. Ska vi börja i Trollhättans FK?

– Ja, hej Håkan. Trollhättans FK var min första klubb, som jag lämnade som 16-åring för att börja i IFK Göteborg. Jag skulle läsa på fotbollsgymnasiet i Borås men fick kontrakt med IFK och flyttade till Göteborg.

– Men på den tiden fanns väl inget fotbollsgymnasium i Göteborg?

– Nej, det var inte alls så utvecklat och förspänt som det är idag. Jag läste på Bräckegymnasiet på Hisingen och fick sluta tidigare varje dag för att hinna till träningen i Delsjön.

– Vad läste du?

– Jag läste konstigt nog till snickare.

– Konstigt?

– Ja, jag är allt annat än händig, men jag hade hört något som beskrev snickaryrket som väldigt roligt, och när jag föreslog det hemma tyckte min pappa att det var ett bra och hederligt yrke. Men det var egentligen helt tokigt för mig, jag borde läst samhäll eller något liknande.

– Och redan som 17-åring blev du uppflyttad i A-truppen, gjorde debut samma höst, det blev 459 matcher i blåvitt, 5 SM-guld som spelare, proffsliv i Servette FC, Real Sociedad och Wimbledon FC. Dessutom 74 A-landskamper, 8 landslagsmål, bronspeng i VM 94, 1 SM-guld som sportchef för IFK, Årets göteborgare 2007, en fantastisk karriär och det som snurrar i min skalle är bara; Hur kändes det när du missade straffen i VM?

– Ja, den frågan har jag fått tidigare :-) Faktum är att det var inte så farligt, jag var mest förbannad på mig själv.

– Hm, hemma satt vi och kunde knappt andas, och Staffan Tappers namn dök upp i huvudet (en framgångsrik spelare i Malmö FF och landslaget, som missade en straff i VM 1974 och som blev mest känd som Tappan Straffer). Ravelli räddar straffen från Belodedici, då såg det ut som all ångest släppte, och du kom som skjuten ur en kanon för att gratta.

– Jag är lite för ung för Staffan Tapper-historien, även om jag hört den i efterhand. Jag trodde vi skulle klara det ändå, vi hade riktigt stark laganda och många kaxiga spelare som ingöt mod i oss alla. Som spelare var jag alltid väldigt peppad på plan och ofta snabb på att gratta vid mål, det var inte annorlunda vid det tillfället. I ett bra lag måste det finnas utrymme för individuella misstag, och även om jag är en dålig förlorare, så såg jag hela straffläggningen i vi-form, vi missade, vi satte 5 bollar, vi räddade och vi vann.

– Med en bronsmedalj i VM så är det naturligtvis redan bevisat att ni var ett grymt lag, men vad tror du gjorde det?

– Tommy Svensson och Tord Grip gjorde naturligtvis ett riktigt bra jobb när de tog ut truppen. Det var i princip 2 gäng, de som var fostrade i IFK med lite ”håll käft och kör” attityd, och Skåne-gänget som var lite mer kaxiga individualister, många av dessa var dessutom proffs och hade rutin från stora sammanhang. Utöver de 2 gängen hade vi Brolin, som var en helt underbar spelare, och allt detta tillsammans blev ett enormt bra lagbygge med bra rollacceptans.

– Sedan fick du revansch i bronsmatchen och gjorde andra målet!

– Det är alltid roligt att göra mål men det är inte det viktigaste för mig, någon måste naturligtvis göra det, på planen är det viktigaste att vinna. Även om VM var underbart, så är jag ingen nostalgiker och har alltid varit lite dålig på att njuta av stunden. Jag känner mer, jaha, nu var det klart, vad blir nästa mål?

– Ok, och sedan blev det några år till som aktiv i blåvitt och som proffs innan du fick jobbet som sportchef 2005. Hur kom det sig?

– Vi hade diskussioner redan när jag återvände 2003 att jag skulle fortsätta i någon roll i klubben  efter min tid på planen. Nu blev det lite tidigare än tänkt för att Mats Persson, dåvarande klubbdirektören, blev långtidssjukskriven. När jag fick frågan tändes tanken att; – med min erfarenhet och att jag alltid tyckt och tänkt i olika frågor så borde jag kunna göra det här riktigt bra -  vinnarskallen slog till i en ny roll.

– Och hur var det när du klev in i den nya rollen?

– Organisationen var helt annorlunda och mindre på den tiden och jag rusade in och skulle göra allt själv. När man är 34-35 år så tror man att man är jävligt bra på allt, och jag gick på en del nitar.

– Som vadå?

– Jag trodde så hårt på mig själv i den här rollen, jag kunde flytta berg, och ställde samma krav på min omgivning som jag hade på mig själv. Det här var en ny värld att leda, och jag var dålig på att lyssna. När jag kände att jag inte riktigt kom framåt började jag fundera kring ledarskap, vad är det som gör en bra ledare, och vad hade jag själv för förebilder. 

– Så du kände att organisationen inte ville lika mycket som dig själv?

– Jo, totalt sett ville de säkert det, men alla organisationer, inklusive fotbollslag, ser ut ungefär likadant. 20% som älskar jobbet, 60% som tycker det är ok men jobbar med lönen som drivkraft och 20% som tycker chefen är kass, om man generaliserar lite. Det här var bra insikter för mig, och jag funderade på hur några av mina förebilder skulle löst det hela. Roger Gustavsson, som var väldigt mjuk som människa, men också kanske lite otydlig, kontra Ilija Petković i Servette FC, som var extremt tydlig, men som man aldrig kom nära. Jag försökte nog kombinera detta och bli lite mer empatisk och kände att jag fick bra respons samtidigt som vi utvecklade organisationen.

– Om man tittar på dina SM-Guld så står det 5-1 till spelaren Håkan Mild mot sportchefen Håkan Mild.

– Skratt, ja så kan man också se det. Men du får tänka på att vi hade oerhört stark trupp under de åren jag spelade, vi hade också en stark ekonomi som underlättade och Roger Gustavsson lyckades väldigt bra med att ta fram det bästa ur oss. Under början av 2000-talet så var det mycket stolpe ut för oss, och självförtroendet naggades nog lite i kanten. Lägg också till att övriga lag i Allsvenskan lyft sig ordentligt med en ökad konkurrens på planen, spelarköp, organisatoriskt och proffsigare stöd från många regioner, så är det nog inte så konstigt.

– Så du tror inte vi får se den dominansen igen från blåvitt?

– Jag tror att vi alltid kommer ligga i topp men som jag sa tidigare, vi är flera lag som ligger och slåss om placeringarna.

– Och så slutade du som sportchef 2013 och började plugga på IHM, varför slutade du?

– Jag hade varit 27 år till och från i Blåvitt och kände att jag inte hade rätt energi och glädje. Vi hade utvecklat hela klubben till att bli proffsigare, men det kändes också ganska trögjobbat i Göteborg.

– Tänker du på kommunens stöd?

– Ja, som jag sa tidigare såg jag att andra regioner backade upp sina lag på ett helt annat sätt. Titta på hur Borås stad hjälper Elfsborg eller hur nästan hela Skåne stöttar Malmö. Här hemma  blev det bara mer och mer trögjobbat, med mer och mer byråkrati. Dessutom så var det mycket rubriker om hur mycket vi inom fotbollen kostade staden, Blåvitt kostar inte staden någonting, vi tillför, det finns inget evenemang i staden, sett över året, som drar mer publik, och det gynnar många företag. Göteborgs stad borde ställa sig frågan; Är det bra för staden att vi har ett framgångsrikt storlag? Och ta sina beslut utifrån det.

– Så då blev det IHM istället, varför?

– Det var klubbdirektören i Blåvitt som föreslog det när jag sa att jag tappat energi, att jag skulle studera parallellt med jobbet för att få lite ny energi, föreslog han IHM. Jag hade hört flera andra fotbollsspelare som gått där och varit nöjda, så jag tog kontakt med Jenny, en av era rådgivare. Jag hade redan 2005 varit med och startat ett par bolag, och 2008 köpte jag och min fru Katarina glassföretaget Lejonet & Björnen, så det var dags att få en bättre förståelse för hela businessvärlden. Istället för att fortsätta i Blåvitt så valde jag att läsa Business Management parallellt med att utveckla de verksamheter jag var involverad i.

– Och hur var IHM Business Management?

– Jag hade ju inte suttit på skolbänken på ett tag, så på väg dit var det lite nervöst. Men det var jätteroligt, bra klass och bra lärare. Jag hade lärt mig en del från de engagemang jag hade men såg inte riktigt hela bilden av företagandet. Här gick vi genom allt i teorin och mycket föll på plats. Det gav mycket energi och många delar kunde jag använda med en gång i mina verksamheter.

– Så du kommer tillbaka?

– Kanske, jag trivdes väldigt bra!

– Så efter Blåvitt så är det nu fokus på blå vit glass?

– Lejonet & Björnens färger har sedan starten 1977 varit blått och vitt, men det är från stadens färger. Min fru, som är VD för bolaget, träffade en orolig Gaisare strax efter vi tagit över som uttryckte en oro för att det skulle bli en blåvittglass nu när jag var med i bilden. Men Katarina lugnade honom med att säga att hon höll på Liverpool :-)

Mitt fokus är delvis på glassen, men det är Katarina som håller i spakarna. Hon har en bakgrund från marknad och sälj på Löfbergs Lila, så hon har bra koll på affären. Min roll är just nu mest styrelsearbete, och jag tittar på hur vi kan utvidga här eller hitta nya fabrikslokaler. Jag har en del andra företagsengagemang, och så jobbar jag en del som kommentator på sportradion. Så det är full fart.

– Så du får inte vara med och utveckla nya glass-smaker?

– Det är mest Anders, vår glassmästare, och Katarina som håller i de bitarna, men visst är jag med lite grann.

– Och vad blir nästa stora hit?

– Hmm, jag tror det kommer bli någon smak med nötter, vi tittar åt det hållet iaf. Men det är viktigt för oss att det är naturliga råvaror, och gärna ekologiskt och Fairtrade, så det tar lite tid att välja rätt recept. Alla nyheter testas också på vår glassbar på Danska vägen innan de når ut på övriga marknaden.

– Och vad är det som är en hit just nu, innan den nya nötglassen kommer?

– Sea Salted Caramel har gått väldigt bra den senaste tiden, men min egen favorit är klassikern Äppelpaj & Kanel.

– Sea Salted Caramel låter inget vidare i mina öron, ska ni inte ta upp min favorit från 1977, Malaga russin?

– Du måste smaka Sea Salted Caramel, den är riktigt spännande. Malaga russin kommer jag inte ihåg från när jag började äta Lejonet & Björnen glass, vad var det mer än russin?

– Jag vet inte riktigt men jag tror att det var något vin och kanske rom i.

– Det får jag kolla upp, men det finns nog en en anledning till att den åkt ur sortimentet, du åt inte tillräckligt :-)

– Jag gjorde vad jag kunde :-). Jag får tacka för en trevlig intervju och önska er lycka till med alla glassarna, hoppas vi ses snart på IHM igen!

– Tack själv, häng med till frysrummet så får du kolla.

Håkan springer iväg som om det var VM-final, jag funderar snabbt på en glidtackling, men hänger på istället. Han letar snabbt reda på några bägare med Sea Salted Caramel och ger mig.

– Smaka nu på denna ikväll, så kanske du glömmer Malaga russin. Hej då!

På kvällen kommer bägarna fram, första skeden är inte god, men lite sakta så vänjer jag mig vid sältan och tycker efter en stund att det är ganska gott. Inte som Malaga russin, men ändå, jag fick den ändå av en VM-brons medaljör, känns bra. Min fru är mer positiv till smaken och tar några skopor till och frågar mig om jag berättade att jag är Gaisare. Det gjorde jag nog inte, men det borde han väl förstå, tänker jag.

Aludd  

 

Andra röster om IHM Business Management:

Det bästa med Business Management var att återkopplingen blev omedelbar från teori och in i verkliga arbetslivet genom praktiska verkliga case från företagen. Exempel: när SAS kom med sin kvartalsrapport var det den vi diskuterade den veckan. Jag kunde direkt efter varje lektion använda och spegla min egen verksamhet.

Annelie Nordström
Ägare, Ask & Embla, Haga Nygata, Göteborg.

 

IHM Business Management gav mig en större förståelse för varför vi gör som vi gör. Jag kom till IHM med mer kunskap än vad jag trodde men Business Management gjorde att jag kunde sätta ord på saker och ting, vilket gjorde mig mer självsäker och bidragande i viktiga frågor/beslut på företaget.

Robert Holmgren
Chef, Robetoy AB, Benjamins väg 4, Partille.

22 september 2015
Till toppen av sidan Till topp