// //

Fel, fel, fel!

Nu är jag här igen, äntligen. Har funderat mycket de senaste dagarna på varför det är så farligt att göra fel. Som vanligt så ska jag göra ett försök att lotsa er igenom mina grumliga tankar.

Om vi börjar tanken i alla skandaler som drabbat Göteborg den senaste tiden. Här kanske ni utanför vår stad inte är lika insatta och intresserade, men håll ut, jag ska ge lite bakgrundsfakta och mina tankegångar gäller generellt även om jag tar exempel från Gbg. Uppdrag granskning hade ju som bekant ett program som handlade om Göteborgs deltagande i bostadsmässan MIPIM i Cannes. Det ena avslöjandet efter det andra kom fram i vad man tyckte var kommunalt slöseri. Uppenbarligen så tyckte de ansvariga i Göteborg samma sak, MIPIM är kul, men kostnaden är inte försvarlig. Hur kan jag vara så säker på det?

Jo, när SVT börjar granska detta så går man till sin eller sina PR-byråer för att minska ev. skador av programmet. Skulle man gjort det om man var helt säker på att deltagandet i MIPIM var till nytta för Göteborg och göteborgarna?

Resultatet av deras rädsla över att ha gjort fel har vi fått följa de senaste dagarna när journalister avslöjar att notan ifrån PR-byråerna uppgår till över 400.000 kr, alltså mer än den öppna baren i Cannes. Ska rädslan över att göra fel få kosta så här mycket?

Jag har i grunden inga problem med att kommunen anlitar PR-byråer, men jag anser att det ska ske för att skapa positiv signaler och opinion för Göteborg, utanför Göteborg, inte för att lägga locket på för oss som bor i Göteborg. Och i det här fallet så måste jag säga att PR-byrån har givit direkt felaktiga råd, allt sprunget ur tanken att man får inte göra fel. Man ska förhala, ställa in möten, svara kort, be att få återkomma m.m. en strategi så jävla gubbig så jag tror jag spyr. Jag och många med mig skulle älska att få höra politiker eller andra med makt som på ett ärligt sätt säger: – Här har jag/vi tänkt helt fel, jag ber att få återkomma med en tanke om hur vi ska göra istället. I det här fallet skulle vi sparat 400.000 kr och på ett snabbt sätt kommit framåt istället för bakåt.

I samma program avslöjas att Bertil Rignäs ätit en svart klänning i storlek 40 och lämnat in ett kvitto på ca 600 kr som vi göteborgare ska stå för. Han möter avslöjandet med tystnad (kanske pga av samma PR-byrå) och när han väl ska ta bladet från mun i vår morgontidning så begär han att få godkänna hela artikeln innan publicering. Journalisterna slår bakut och givetvis får han inte det vilket gör att han förblir tyst. Han tar en Time-out från sitt uppdrag i Blå-Vitt, förmodligen för att inte behöva uttala sig och kanske med förhoppningen att det ska blåsa över. Det gör det inte, han får sparken från sitt jobb på Bostadsbolaget och avgår tillslut även som ordförande i fotbollsklubben. Om detta innebär att han blivit av med sina uppdrag i Spontpiren, Västra Sandarnas fastighetsutveckling, Egnahemsbolagets kooperativa hyresrättsförening eller Husbyggnadsvaror U.P.A. vet jag inte. Men jag vet att det är en väldigt dyr nota för att inte våga erkänna att man gjort fel. 

Vad hade hänt om han inte försökt mörka, om han direkt skulle gått ut med det som vi alla tänkte: – Det här är för jävligt och jag skäms som en hund. Som högste ansvarig i bolagen jag företräder så får jag inte begå ett så fatalt misstag, jag lämnar nu över alla papper till journalisterna och jag vill att de tillsammans med min personal går på djupet med det här, så vi kan rätta till och gå vidare med ett stort steg framåt. Jag tror att han, om det inte uppdagades några ytterligare fel, skulle suttit kvar på sin post.

Rädslan över att göra fel möter jag i princip varje dag i olika sammanhang, i det lilla och i det stora. Allt för ofta så är rädslan att göra fel större än förhoppningen/möjligheten att göra rätt. – Om jag inte lägger mig i så har jag inte gjort fel iaf. Känner ni igen det? Det blir till slut ett otroligt bakåtsträvande klimat för företagen, politiken, skolorna, människorna, ja, allt! Det blir lite som ett uttryck jag hörde för ett tag sedan: – Jag stänger butiken så får jag se vad som händer. Fruktansvärt, och det är detta vi förmedlar till alla de som ska ta över, stäng butiken och se vad som händer. Så...

… vad ska vi göra? Jag vet inte vad du ska göra, men jag ska ge mig in i diskussioner på engelska fast det kommer bli lite svajigt, jag ska fortsätta att äta Pulled Pork för att det är gott trots att de som tror att de uppfann rätten dömer ut den som 2012, jag ska fortsätta att skriva mina små blogginlägg fast jag är milt dyslektisk, jag ska reagera på och uppmuntra folk som jag tycker gör rätt, jag ska ha diskussioner, var det än är, när jag tycker att folk agerar fel. Och jag ska fortsätta att göra en massa fel varje dag med vetskapen att en dag så får jag till det och allt blir rätt.

Tyck, tänk och ha det gott!

Aludd

PS: I GP så har man startat en mysig kampanj ”1000 goda gärningar” för att visa vilken omtanke och värme det finns i vår stad, det tycker jag är rätt. Inspirerat av detta så startar jag nu kampanjen ”Dagens rätt”, så om ni mailar mig saker som ni gjort fel som blev rätt på aludd [at] ihm [dot] se så försöker jag sammanställa en lista på 10 saker som blev rätt till slut, nu vänder vi den här gamla skutan framåt igen! DS

PSS: I normala fall så ber jag alltid någon att korrekturläsa mina texter av rädsla att något blivit fel, det gör jag inte idag, rätt skönt! DDS

27 november 2013
Till toppen av sidan Till topp