Ett möte med en skyldig!

Varje dag fylls IHM i Stockholm, Göteborg och Malmö av unga människor, de rör sig med snabba steg i korridorerna på väg mot nya kunskaper, de sprudlar av energi och förväntningar. Ibland står de i mindre grupper och diskuterar, försöker förstå, försöker förädla saker de nyss har lärt sig på lektionen. Jag pratar om våra YH-studenter, de är på IHM under två år, med avbrott för praktik, så man börjar känna igen en del av dem, en del hejar man på, en del diskuterar man med och ofta utstrålar de en kraft och vilja som jag blir mycket nyfiken på.

Jag vill stilla min nyfikenhet och bestämmer mig för att intervjua några av alla elever. Först ut blir Frida Agneta som läser ”Internationell säljare B2B”, en av åtta YH-utbildningar på IHM. Efter några försök sitter vi till slut tillsammans uppe på kontoret.

– Hej och välkommen Frida Larsson, eller Frida Agneta som det står i din mailadress. Min första fråga till dig bara måste bli, är det din mamma eller pappa som är tokiga i ABBA?

– Haha, vilken start Håkan. Jag måste göra dig besviken för ingen av dem är speciellt förtjusta i ABBA, jag är istället uppkallad efter en arg gammal dam som hette Frida och Agneta har jag ärvt av min mor.

– Synd, jag tänkte ju fråga om du har en bror som heter Björn-Benny också, men då går vi direkt på din bakgrund istället, vad har du för tidigare utbildning?

– Efter grundskolan i Stenungsund började jag, uppmuntrad av min pappa som är kock och min hemkunskapsfröken, på restaurangskolan i Göteborg. Jag har alltid varit intresserad av att laga mat och såg min framtid inom restaurangvärlden.

– Jaha, mat igen, kommer de läsare som känner mig sedan innan att tänka, och tro att det var därför jag valde att intervjua dig, men det här visste jag faktiskt inget om. Hur gick det då, blev du kock?

– Det gick jättebra, jag stormtrivdes på skolan och fick fantastiska praktikperioder på Sjömagasinet och Edsbacka. 2004, 18 år gammal, vann jag Milda Stipendiet som är en tävling för Sveriges alla unga kockar, det kändes underbart stimulerande och sedan var det bara att kliva ut i arbetslivet.

– Och var hamnade du då?

– Jag började på La Cucina Italiana, den bästa italienaren i Gbg, fantastiskt roligt och utmanande, samtidigt så fick jag mitt första TV jobb på Nyhetsmorgon i TV4. Det ena gav det andra och parallellt med mitt kockjobb så blev det både TV och en del tidningsgig. 

– Men du, nu tror jag bestämt att jag minns något matreportage med dig.

– Kul! Det blev ganska många, GP, Två dagar, Allt om Mat, Gourmet, Aftonbladet m fl. Det gav naturligtvis en del jobberbjudanden och efter 2 år drog jag vidare till ”Salt & Sill”. Sedan var jag med och startade upp ”Taste” som kökschef, och efter det drog jag en säsong till Mallorca och sedan hem igen för två år på ”Gaffelkonst” med, i mitt tycke, en av Sveriges bästa kockar, Ulrika Forssell.

– Och då har du hunnit bli 25 år, ett väldigt tempo, hur orkade du?

– Jag gjorde inte det, det är så lätt att springa på när allt bara flyter så jag glömde att lyssna på mig själv, jag brakade ihop.

– Den berömda väggen?

– Först trodde jag bara att jag var sjuk. Jag älskade ju att vara i köket när det hände grejer, men efter ett tag så insåg jag att allt hade gått för fort, min kropp och hjärna hade inte hängt med, jag var sjukskriven i 6 månader.

– Men sedan var du tillbaka?

– Ja, på sommaren 2011 var jag kökschef på segelskutan ”Lady Ellen”, men det är en annan typ av kockjobb, mer av eventkock, där du jobbar med företag som förbeställt sin lunch eller middag osv. Det är mycket jobb där också, men jag började hitta tillbaks till glädjen i köket. 

Efter den sommaren drog jag till Saint Vincent och Grenadinerna där jag var kökschef på Bequia Beach Hotel - en underbar tid i ett underbart land. Men sedan var det hem igen för att starta ”Emmas Kök & boende” i Mollösund tillsammans med två tjejer.

– Du startar din första egna restaurang, med allt vad det innebär jobbmässigt, fast det inte var länge sedan du gick in i väggen, du är inte rädd av dig.

– Nej, det här var verkligen en dröm som jag bara måste göra, men samtidigt så hade jag en känsla, sedan min sjukskrivning, att jag måste kunna något mer än att vara i kök - jag började fundera på vad jag ville med framtiden.

– Du var inte nöjd med livet i restaurangvärlden?

– Jo, på många sätt, men jag kände att jag ville förstå affären på ett bättre sätt. Jag kan laga mat, jag kan jobba mycket, jag har massor av roliga vänner i kök & restaurangvärlden och på många sätt älskar jag den världen, men det är också den enda världen jag prövat på. Jag ville se och kunna något mer, jag var skyldig mig själv den chansen.

– Och då sökte du in på IHM, varför?

– Jag kunde inte se mig själv på universitetet, jag kan inte sitta still och höra någon föreläsare, jag måste göra, jag måste diskutera och öva praktiskt för att lära mig. Min svåger har gått på IHM och berättat om upplägget som är här, och jag bestämde mig för att gå på IHM.

– Och läsa till ”Internationell säljare B2B”?

– Nej, jag ville läsa något inom marknad och försäljning på IHM, men efter några samtal med en av era rådgivare så bestämde jag mig för ”Internationell säljare B2B”, för det känns som jag får en bred kunskapsbas.

– Hur känns det nu när du snart gjort 1,5 år och strax ska ut på praktik? 

– Jag känner mig grymt peppad. Den här tiden har i många stycken varit fantastisk, många bra klasskamrater med olika bakgrunder och många bra lärare har gjort att jag förstår business-världen på ett helt annat sätt. Allt var väldigt nytt för mig, men alla tar ju med sig sin bakgrund in i utbildningen och på så sätt utvecklas alla utifrån sin plattform. Jag känner mig stark!

– Och nu ska du ut på praktik i verkligheten, var?

– Jag kommer att praktisera på Resia Travel Groups marknadsavdelning vilket känns mycket bra, det är en produkt som jag förstår och gillar. Jag tar med mig min kunskap från restaurangvärlden i att se kundernas behov och jag har en stabil grund från IHM i affärsmannaskap och försäljning. Dessutom är vi ett gäng tjejer, som sagt att vi ska ha en öppen linje på mobilen när det är någon av oss som behöver fråga något, som en stödfunktion – det är dom som jag senare ska göra mitt examensarbete med.  Vi har bestämt oss för att göra grymt bra ifrån oss på våra respektive praktikplatser, vi ska ”kötta" som man skulle sagt i restaurangvärlden :-)

– Du känns väldigt taggad, hur ser planen ut efter skolan?

– Jag gick in i utbildningen utan någon annan plan än att lära mig att förstå affärsvärlden bättre. Vad som händer efter praktik och examensarbete får vi se, men jag gillar verkligen den här delen av världen också. Jag funderar också på om jag ska ta ett år på Dublin Business School som har ett samarbete med IHM. Jag har inte så bråttom att bestämma mig, jag måste ge mig själv möjligheten att landa i min nya kunskap och när alla bitar är på plats, då kör jag.

– Det är jag helt säker på att du gör och jag önskar dig lycka till på Resia, kanske kan jag få en rapport på vägen, annars så syns vi när du är tillbaka för att göra examensarbetet så får vi se hur planen ser ut då, tack.

– Tack själv, det var trevligt att prata med dig och nu måste jag gå hem och läsa fler av dina blogginlägg, så jag vet vad jag har att vänta mig :-)

 

När Frida har gått, blir det lugnt på kontoret - trots att hon har en ganska lågmäld framtoning så sprudlar det av energi runt henne, jag är fascinerad. Hon har gjort en riktigt häftig resa inom restaurangvärlden och det är nog inte många som skulle våga lämna den med alla de framgångarna, och sedan öppna upp för något helt nytt, hon är grymt stark, jag känner det! Jag funderar också på varför hon gick in i väggen och jag tror det beror just på den styrkan hon har, hon känner den också och glömde av att lyssna på sig själv, men nu har hon lärt sig det. Inte ens fyllda trettio har hon en riktigt bra CV men det som imponerar mest på mig är när hon säger att hon var skyldig sig själv den här möjligheten att utvecklas, tänk om jag själv varit så klok. Jag tror att hon kommer göra riktigt bra ifrån sig på Resia och i en framtida affärsvärld, men någonstans där inne i mitt hjärta så skulle jag gärna se henne inom restaurangvärlden, så att jag fick chansen att uppleva all hennes energi på tallriken. 

Jag återkommer med fler intervjuer med våra YH-studenter för visst är det skoj att lära känna dem lite bättre!?

Aludd

 

2 december 2014

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp