// //

Ernst Billgren vs. Wilhelm von Kröckert.

Hej igen! Kanske ni, precis som jag, för några dagar sedan nåddes av nyheten om Ernst Billgren. Han vill testa om det är hans personliga varumärke som har betydelse på hans nästa utställning, den 28 mars i Sthlm, eller om det är hans skapande som betyder någonting. Han har skapat 25 nya verk, i en ny stil, och tagit sin moders namn och heter numera Wilhelm von Kröckert. Han gör en variant på Prince försök att byta till O(+> helt enkelt.

– Jag vill undersöka en eller två saker i varje utställning som jag gör. Den här gången är det om allt verkligen hänger på ens varumärke – eller om det också har någonting att göra med vad man skapar som konstnär. Hur konsten är utförd. Konstkulturen handlar ju så mycket om just varumärken i dag, säger han till Dagens Nyheter.

I Aftonbladet läser jag; – På nästa utställning är allting annorlunda. Det finns inte en räv eller en and nånstans. Jag vill titta på om det bara är varumärket det hänger på, eller om det har att göra med vad man gör, säger konstnären till Nöjesbladet. Han har tröttnat på sitt eget varumärke, som blivit så starkt att folk vill använda honom som expert. – Droppen var väl lite när politiker hörde av sig och ville att jag skulle ingå i någon grupp där man tittar på att konstnärer ska ha starkare varumärken, för då skulle allt lösa sig i hela kultursektorn.

Det här är väldigt spännande frågor både ur ett varumärkesperspektiv och ur ett konstnärsperspektiv, men kommer han att få svar?

Nej, enligt mig!
Det är ingen i hans stora skara fans som kommer att missa hans experiment, och det kommer inte att få någon som helst negativ påverkan om det står Ernst eller Wilhelm på tavlan. Däremot finns det en stor möjlig positiv effekt i detta. Om han heter Wilhelm under en begränsad tid, och utställningen får den uppmärksamhet som förväntas, så finns det en väldigt begränsad upplaga konst på marknaden under namnet Wilhelm von Kröckert. Och det vet vi: stor efterfrågan och litet utbud=högt pris.

Vad kan han då få svar på? Ja, det är ju en ny stil han presenterar, så han kan få svar på om konstvärlden, hans fans, marknaden gillar hans nya verk. Han minimerar också därmed risken att hans tidigare verk och namn besudlas i någon större utsträckning om det skulle visa sig att han får ett ljumt mottagande. Men inte helt…

…för en del av konstnärsvärlden kommer inte att glömma. Det finns redan en stor skara i den världen som säger/tycker att hans ev. storhet som konstnär ligger i hans kommersiella och mediala sätt att promota sig själv som varumärke, och här kan de få vatten på sin kvarn.

Själv är jag helt övertygad om att detta är ett nytt sätt att få media att springa, och jag gillar det. Själv kommenterar Ernst frågan om det skulle vara ett marknadsföringsgrepp i DN, med orden; – Jag har inget behov av sådant, jag är redan Sveriges mest kända konstnär.

I ett utifrån perspektiv så kan allt nog uppfattas som stöddigt och PR-mässigt beräknande, men jag tror inte det är hela sanningen.  

För några år sedan så gjorde jag ett jobb tillsammans med Ernst och jag mötte något helt annat än jag väntat mig. Istället för divalater och storhetsvansinne mötte jag ödmjukhet och omtanke. Men…

…jag mötte också, senare på natten, efter inmundigande av diverse godsaker, en rebellisk busighet, en frisk fläkt i den värld jag då befann mig - i reklamvärlden.

Vi utmanade Ernst och kunden Kosta Boda på alla sätt vi kunde, och rädslan över våra förslag kom aldrig från Ernst. Tvärtom, han uppmuntrade oss att fortsätta med orden; – Om alla bara tillåter varandra att göra det de är bra på, så kommer det här jobbet bli perfekt. Och det blev väldigt bra, enligt mig, och enligt försäljningssiffrorna.

Jag tror helt enkelt att Ernst väljer att väva in (precis som en del också kritiskt hävdar) marknadsföring som en del i sitt konstnärsskap. Jag tror att han tycker det är roligt att se vilka knappar han ska trycka på för att få media att springa. Jag tror att han tycker det är roligt att utmana den påvra bilden av konstnären. Och jag är helt övertygad om att han tycker det är roligt att sälja!

Så kommer han lyckas?
Ja, han har redan innan vernissaget lyckats få ett flertal tidningar och TV-kanaler att publicera hans nya tankar, och med sin nya stil har han stor möjlighet att finna nya kunder, som redan innan fascinerats av varumärket ”Ernst Billgren” men inte gillat rävar och änder. Jag har svårt att se att detta inte går hem.

Jag tycker det är roligt och befriande när han hela tiden väljer att testa var gränserna går mellan konst och kommunikation. Jag tycker det är bra att han utmanar delar av konstvärldens syn på att det skulle vara fult att vara ett varumärke som måste säljas in. 

Nej, jag tycker inte alla konstnärer ska göra som Ernst-Wilhelm, men jag tycker det vore roligt om fler inom konstvärlden insåg värdet av att odla sitt varumärke. Då kanske IKEA kan lägga ner sin tavelavdelning och bara satsa på ramar istället. 

Vad tycker ni?

Aludd

PS: En ”behind-the-scene” film på fotograferingen av Ernst för Kosta Boda kan du se här, där hör du också Ernst prata om sitt konstnärsskap och i slutet får du t.o.m. höra honom sjunga. Om du tittar noga så får du se en skymt av mig och även höra min ljuva stämma. 

 

3 mars 2015
Till toppen av sidan Till topp