EQ, att vara eller inte vara…

Hej, då var det dags för lite tankar igen, förhoppningsvis uppfräschade och mer insiktsfulla än på länge.
Nja, vi får se.

Allt fler pratar om den nya tidens ledare, en ledare som leder efter helt andra ideal än som rått tidigare, en ledare som stöttar och lyfter fram snarare än att bestämma allt själv och bara dela ut order. Det finns naturligtvis många steg mellan gårdagens despot och morgondagens lite mer mjuka och inkluderande ledare, men vad krävs för att komma dit?

Den frågan ställde jag mig när jag fick chansen att gå IHMs EQ Ledarskap. Men först lite om vad EQ är för något. EQ är ditt emotionella kapital, ditt sammanlagda värde av självförtroende, självkännedom, anpassningsförmåga, empati, självtillit, självförverkligande, rättframhet, relationsfärdigheter, självkontroll och optimism sett ur dina och andras ögon. Det har ingenting med IQ att göra men börjar bli en allt viktigare del i rekryteringar runt om i världen, och när man värderar morgondagens ledare så är EQ snarare en viktigare punkt än IQ om jag förstått det rätt.

Hur går det här till då?

Jo, när jag väl anmält mig så fick jag en länk till ett frågeformulär där jag utan att fundera för mycket ska fylla i ca 50 frågor, om hur jag skattar mig själv i vissa givna situationer. Samtidigt så ska jag också fylla i mailadressen till minst 5 personer, varav en ska vara min chef, som ska fylla i sina tankar om mig i samma frågeformulär.

Här börjar jag fundera på om jag verkligen vill veta det, även om jag inte ser vad varje enskild person svarat så kommer jag att kunna utläsa deras samlade bild av mig. Jag bestämmer mig efter lite tvekan att iaf. gå vidare och fyller i mailadresser till 4 av de chefer jag haft, 2 nuvarande kollegor, 2 f.d. kollegor och 2 personer i min vänkrets som jag aldrig jobbat ihop med, gemensamt för de jag skickar ut till att jag upplever att de känner mig ganska bra. Känns lite pirrigt.

Jag kan på min inloggningssida se vilka som är igång och fyller i men jag kan inte se vad, jag mailar ut till alla och förklarar att alla uppgifter behandlas anonymt och att jag är tacksam över att de tar sig tiden, snart är nästan alla igång med den ganska krävande uppgiften.

Söndag kväll.

Jag funderar lite på om jag kommer få en mycket klarare bild av mig själv och mina egenskaper? Hur ska det gå att diskutera med de andra deltagarna? Hur ser de på värdet av EQ inom ledarskap? Och hur ska det gå när vi ska utvärdera och coacha varandra? Det är många frågor som går runt i skallen och det känns mycket större än vad jag tänkt mig, men jag har redan tackat ja så nu kör vi.

Måndag morgon.

Nu vet jag att de flesta jag bett fylla i sina tankar om mig är klara och jag går till salen för att träffa de andra och få läsa min rapport. Vi är ca 15 personer som hälsar och presenterar oss för varandra, alla utom jag har någon form av ledande befattning i näringslivet. Vi pratar om förväntningar och jag kan skönja lite av samma nervositet som jag själv har inför rapporten, inte så mycket självskattningen, utan snarare omgivningens uppfattning.

Vi delas in i grupper och börjar dagen med att gå igenom de 10 områden som testet mäter på, vad betyder orden egentligen, och vad påverkar det. Här blir det många och långa intressanta diskussioner ledda av vår handledare Petra. Samtidigt så gör vi en ny egenskattning utifrån dessa 10 rubriker på samma skala som testet mäts på, det visar sig senare att detta kallas ”ideal jaget”. Det känns ganska lätt och jag fyller i höga siffror hela tiden. Men…

…vad jag inte visste då var att dessa siffror ska jämföras med det tidigare test jag själv gjort när ingenting var rubricerat, och där varje område mäts utifrån ett flertal frågeställningar. Pust, hur mycket känner jag mig själv egentligen?

Första rapporten.

Under dagen har vi i gruppen börjat lära känna varandra och det blir fler och fler härliga diskussioner, och förväntan är hög när vi får vår första rapport, den som vi fyllt i själva på nätet. Vi går tillsammans igenom hur man läser rapporten. Sedan får vi en stund för oss själva för att gå igenom och ställa ev. frågor till vår handledare.

Självskattningen jag gjort under dagen skiljer sig ganska markant mot rapporten jag fått, så det är väl bara att inse att självinsikten inte alltid är så god. Över lag är siffrorna ändå ok, men redan här så sätts tankarna igång om varför siffrorna ändå skiljer sig åt när jag gör den stora undersökningen kontra när jag själv sätter ett värde utifrån vardera värdeområde. Vi diskuterar det en del i gruppen och efter ett tag så inser jag att jag inte värderat den underliggande betydelsen av varje ämnesområde, jag har gjort en ytlig betraktelse.

Andra rapporten.

Det är nu det ska hända, det är nu jag ska få se vad de andra tycker. Men först har vi återkoppling ifrån gårdagen, vad har vi brottats med för tankar, ser vi några mönster osv. Den här delen blir alltmer värdefull i takt med att man lär känna sin grupp och redan efter dag 1 så känner jag verkligen att vi har tajtats ihop, märkligt men skönt. 

När jag gick in i det här så trodde jag nog att mina svar på alla frågorna skulle landa ungefär lika med omvärldens tankar om mig, återigen, fel. De skattar mig lite eller mycket högre på alla mätpunkter än jag själv gör, utom på en punkt. Jag återkommer om den punkten och ger mig på att försöka förmedla den känslan jag får.

Det är 7 personer som svarat, varav 3 är/har varit min chef, 2 nuvarande kollegor, 1 fd. kollega och en utanför min jobbsfär. 6 av dessa människor borde rimligtvis ha en ganska god bild av mig i olika jobbrelaterade situationer, dessutom kan vi säga att åtminstone 3 är en del av mitt liv utanför jobbet också. 2 av de som svarat är tjejer och 4 av de svarande har jag känt en längre tid, jag förväntar mig ett stort spektra i deras bild av mig, men…

…de är i stort sätt eniga hela vägen. Känner dessa människor mig bättre än jag själv?

Gång på gång går jag tillbaka till undersökningen och slås över hur lika de bedömt mig, och i sex fall så är jag ganska nära deras bedömning, så i mitt huvud borde just de resultaten ändå visa en bra bild av mig. Punkterna där jag och mina medbedömare är överens är rättframhet, relationsfärdigheter, empati, självkontroll, optimism och, konstigt nog, självkännedom. Jag skriver konstigt nog på självkännedom för att på de andra fyra punkterna är vi ganska långt ifrån varandra.

Men vad är det som händer hos mig själv?

I detta läget så känner jag mig fortfarande lite skeptisk men samtidigt går det lite rysningar i kroppen när jag ser resultatet. Jag ser definitivt vad jag behöver jobba på och jag inser också att den här typen av skattning av ens egenskaper blir så nyttig som man själv gör den.

Men det är inte slut än!

När vi fått tid att smälta resultatet så drar Petra igång en gruppövning där varje deltagare har 35 minuter för sin rapport. Minutrarna skall fördelas enligt följande: 

•    5 minuter där jag själv berättar hur jag ser på resultatet av rapporten.
•    15 minuter där mina gruppdeltagare får del av rapporten och kan ställa frågor utifrån den.
•    10 minuter där jag får vända ryggen till och bara lyssna när de andra diskuterar om mig som om jag inte fanns i rummet.
•    5 minuter där jag sammanfattar vad jag hört.

Jag kan självfallet inte prata om resultatet för de andra i min grupp men för egen del är det nu alla bitar faller på plats. Istället för att själv kritiskt granska min rapport får jag nu tre medarbetare som jag inte känt dagen innan att göra jobbet åt mig, de går systematiskt till väga och dissekerar min rapport, ställer de relevanta frågorna (de frågorna som jag inte själv ställt mig pga självblindhet), öppnar upp för teorier, bekräftar saker de själva känt osv. Oerhört nyttigt och stort tack till min grupp!

Var skiljer det sig åt?

Som jag skrev innan så var mina medbedömare och jag relativt samstämmiga på 6 punkter i rapporten, det visar sig att min grupp också håller med. Var hittar vi skillnaderna då? På självförtroende skattar alla mig mycket högra än jag själv, detsamma gäller självtillit och självförverkligande, men…

… på anpassningsförmåga får jag ett klart underbetyg. Jag skattade mig någonstans i mitten på skalan medan mina medbedömare var ganska överens om att jag hamnar någonstans under mitten på den nedre delen av skalan. Så…

… vad tänker jag om det här när jag tittar i backspegeln? Jag kan sammanfatta det med två ord, oerhört nyttigt. Nyttigt för alla, inte bara ledare, för det man får är ett verktyg att jobba vidare med utifrån vad man själv vill uppnå. Nu jobbar ju jag på IHM så då kan man fråga sig vad mina recensioner är värda, men ta då i beaktande att vi just fått en kraftig signal på att min anpassningsförmåga är dålig. Jag tror på den nya tidens ledare och jag tror att de behöver det här verktyget för att komma dit de vill. Jag tror att de flesta av oss har ett visst mått av ja-sägare runt om oss och att vi behöver få en kritisk granskning av oss själva då och då.

Jag går därifrån väldigt trött efter 2 intensiva dagar, men jag känner mig ändå väldigt upprymd. De negativa resultaten av undersökningen ser jag fram emot att förbättra, de positiva delarna ska jag jobba upp ytterligare, de resultaten som hamnade mittemellan får vila där ett tag, man kan ju inte vara bäst på allt.

Aludd

PS: En av delfrågorna som tillhör anpassningsförmågan var ”Den här personen kan ibland vara ganska envis.”, här var alla som bedömde mig helt överens, vilket innebär att jag vet vad ni tycker, vi får ta ett snack om detta :-)

 

Håll dig uppdaterad!

Läs mer om IHM EQ Ledarskap här

22 september 2014

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp