En jul(i)berättelse, sann!

Hej, inte heller i år får jag ihop någon klassisk julberättelse, men för ett tag sedan satt jag och pratade med en vän som är några år äldre än jag själv. Det är alltid spännande att höra om tider som jag, visserligen var i livet, men knappast upplevt från annat håll än sandlådan och dagis. Så…

…i år blir det en sann berättelse från sommaren 1969. Vill du ha mer julstämning får du läsa om ”Den vise mannen från Persien”. Den här berättelsen tar egentligen sin början redan 1912, på Landskrona Nya Warfs AB, där skonaren ”Ally” byggts till Gottfrid Persson på Ven.

Ungefär så här såg skonaren "Ally" ut.

Det här var en grann skonare på nära 21 meter, plus ett bogspröt på hela sex meter, och framfördes med stolthet av Gottfrid. 1917 såldes den till Johan Kristensson på Donsö och Ally har sedan ett antal ägare fram till 1964 då den registreras som lustseglare i Göteborg. Och här tar dagens berättelse snart sin början. 

Min vän, vi kan kalla honom Bengt, för han heter så, har gjort lumpen i flottan och jobbat några år på Svenska Amerikalinjen, han och fyra andra killar med god marin kunskap, dock inte av skonare på 21 meter, köper Ally kring 1968, för att renovera upp den och ge sig ut i Göteborgs skärgård. Det här är en tid som präglas av fest för våra fem hippies i besättningen, och renoveringen drar ut på tiden, alldeles för lång tid. Men, plötsligt händer det, motorn går igång och utan att tveka, men med rädsla över att den ska stanna, drar de över till Gotenius varv på andra sidan älven och får äntligen lite experthjälp med motorn. När allt är säkrat så bestämmer sig vår festsugna besättning för att äntligen ge sig iväg på en turné.

I början av juli 1969 är provianten handlad, både mat och dryck, för nu ska deras härliga seglats ta sin början. Ut genom älven och med sikte mot Marstrand känns livet helt rättvist, diverse drycker inmundigas och drömmen om en dans med en ljuvlig tjej tar fart.

Aldrig har sommaren varit så vacker och bra vind i seglen gör att de snart kan sikta Marstrand, man vaskar av sig och tar på sig den coola skjortan, säkerligen något lukta-gott också för här gäller det att göra intryck redan från start, konkurrensen om tjejerna är hård.

När de närmar sig hamnen så ser de att alla båtplatser är upptagna men där passagerarfärjan från Göteborg brukar lägga till (om jag minns rätt) är det tomt. Hamnkapten Berntsson, beryktad för sitt hemska humör, får syn på ”Ally” och inser var de är på väg att lägga till. Han ropar och skriker från kajen att de ska vända om, men vid det här laget är killarna bara sugna på att komma i land, de bestämmer sig för att hävda sjönöd och en av killarna letar upp ett gammalt bränslerör som de viftar med till Berntsson. Berntsson svär som en borstbindare och viftar återigen att de ska vända, men nu är det försent. 

Ett par meter in på kajen står, på den här tiden, en liten grå korvkiosk, med serveringsluckan vänd inåt land. De fem killarna ombord gör sig klara för att angöra kajen snyggt, så att alla imponeras över deras skicklighet, men de glömmer bogsprötet.

Bogsprötet på nästan sex meter far rätt in i korvkiosken och välter hela kiosken framåt, hamnkapten Berntsson är nu högröd i ansiktet och blandat med gutturala läten är det endast svordomar som kommer från hans strupe. 

På korvkioskens sida fanns ingångsdörren och ut kravlar korvgubben själv med brännskador av korvspadet och med mos och korv över hela sig. Hela kajen har stannat upp och killarna på Ally står med gapande munnar. Dom konstaterar samtidigt att korvgubben inte ser så glad ut! I hopp att blidka gubben så skriker en av dem ut en jättebeställning. – Dö kan vi få fem hela special med ketchup och mycket gurka!

Det var inte riktigt den entré killarna sett framför sig och de gör upp med korvgubben så att de kan segla hem igen. Hamnkapten Berntsson har återfått sin normala färg men fortsätter att svära över dessa hemska hippies från stan.

De backar ut igen, för att vända skonaren lite längre ut, med tanke på det långa bogsprötet, men återigen så lyckades de illa med sina beräkningar. Och längst ut på bryggan ligger en fin båt med nio fina herrar i tillbörlig seglarkavaj sippandes på var sin Gin och Tonic. Dessa drinkar lyckades bogsprötet på ”Ally” dock svepa ner i havets djup, och nya svordomar följde. Nu orkade killarna dock inte stanna till mer och drog lätt stukade mot Göteborg igen.

Hur många fler turer det blev förtäljer inte historien men om man läser på Varvshistoriska Föreningen i Landskronas hemsida så avslutar de historiebeskrivningen om ”Ally” med följande ord.

…och seglade 1975 till Marstrand och när lust och pengar tog slut blev övergiven för att sjunka till botten mellan Koön och Klöverön.

God Jul

Aludd    

 

 

 

 

17 december 2015
Till toppen av sidan Till topp