// //

En framtida återblick

15 april 2047.

– Ha ha. Oh herregud.

– Vad är det?

– Jag läser lite om upphandlingstiden.

– Vad?

– Upphandlingstiden, även kallad upphandlingen, var en antimutkultursrörelse i Europa, i början av 2000-talet. Kulmen nåddes i Göteborg runt 2013.

– Men det låter väl bra? Mutor känns ju inget vidare!

– Absolut, syftet var säkert gott men det fick många konsekvenser som de styrande kanske inte räknat med, och när det väl rullade på så var det ingen som hade kraften att stoppa det förrän det totalhavererade kring 20-talet.

– Som vadå?

– Jo, syftet med reglerna om offentlig upphandling är att säkerställa att myndigheter behandlar alla som vill få affärskontrakt med offentlig sektor lika. Myndigheterna ska välja leverantör med hänsyn enbart till det som köps. Annan hänsyn, som lojalitet mot det egna landets leverantörer eller lojalitet mot tidigare leverantörer får inte förekomma.

– Låter väl ok?

– Ja men vänta lite. Det är nu det börjar. Valet av leverantör skall ske på affärsmässig grund och göras hos den leverantör som erbjuder den bästa varan/tjänsten/entreprenaden för det bästa priset.

– Ja!

– Har du någon gång hört talas om att du kan få den bästa varan till det bästa priset? 

– NÄ?

– Just det! Det svåra blev att bedöma varan i relation till priset vilket utvecklades till att priset blev den avgörande faktorn i princip alla upphandlingar, och de som pressade priserna mest vann flest upphandlingar, många av dessa kursade sedan eller levererade undermåliga produkter eller tjänster.

– Har du några exempel?

– Massor, det var detta jag läste om precis. Vid ett tillfälle så skulle Göteborg köpa nya spårvagnar, en upphandling gjordes och det var ett italienskt företag som vann. För att det skulle gå så smidigt som möjligt så sattes personalen i Göteborg på skolbänken i hur man gjorde affärer i Italien. Och…

– Men vänta, varför skulle de i Göteborg lära sig det, det var väl italienarna som ville göra affärer här? De kunde väl sitta på skolbänken?

– Ja det kan man tycka, och dessutom så levererade de spårvagnar i balsaträ som möglade, rostade och gnisslade, enligt en professor så påminde ljudet om skriet från grisar som skulle avlivas.

– Men avbröt man inte affären?

– Nä, man ökade på ordern för italienarna kunde gå i konkurs och då gällde inga garantier. Men det här är bara en grej i det hela. Skolor och dagis upphandlade också varor och tjänster, bl. a. maten som skulle serveras.

– Ja?

– Ja en händelse som beskrivs här var ett dagis som hade som tradition att tillsammans med barnen en gång i veckan gå ner till en fiskbil och tillsammans välja vad de skulle köpa och sedan äta till lunch, både barn, vuxna och fiskhandlaren älskade detta. Fiskhandlaren fick berätta lite om fisken och barnen, även de som i början inte åt fisk, älskade den lunchen.

– Låter helt fantastiskt bra ju!

– Ja, men det avbröts, för fiskbilen var inte upphandlad av kommunen och den stora matleverantören protesterade, så nu får barnen äta de färdiglagade maträtterna som levereras. Ja några av barnen äter mest av potatisen och såsen. Och det fortsätter…

– Som?

– Jo, det hände ju att saker som bord, stolar, sjukhussängar m.m. skulle slängas för att verksamheten bytt inriktning eller flyttat till andra lokaler och så. Och då fick bara de som var upphandlade göra detta.

– Det låter väl logiskt?

– Ja men konsekvensen blev att om man t. ex. hade ett fullt fungerande elliptiskt konferensbord som blev för stort för att man bytte lokaler, då kunde man inte sälja det eller skänka det till någon annan för då bröt man mot upphandlingen, för om bordet inte kunde vara kvar där då skulle det slängas!

– Men slängde de fullt fungerande elliptiska konferensbord?

– Jag hoppas inte det, men det får vi nog aldrig reda på.

– Men hur länge pågick "Upphandlingstiden"?

– Jo, 2019 så gjordes en upphandling kring vilka som skulle sköta Göteborg, alltså ta beslut utifrån vad medborgarna ville. Upphandlingen vanns av ett portugisiskt företag lett av Simao El Ungt, jättebilligt. Alla göteborgare sattes i skolbänken för att lära sig hur och vad man vill i Portugal, detta skedde i augusti 2019. Alla dagis fick äta Caldeirada, en portugisisk fiskrätt som upphandlades. Och det som skulle slängas, slängdes i Portugal och portugiserna blev ju vansinniga. När sedan kylan kom i November så drog alla portugiserna för de var ju inte byggda för det kyliga klimatet i Göteborg.

– Ha ha, detta låter helt otroligt.

 – Ja det är nästan så man tror det är påhittat, och då är jag ändå bara i andra kapitlet på boken. Ska bli spännande att läsa resten.

Aludd

8 juli 2013
Till toppen av sidan Till topp