// //

Dyrt eller billigt?

Det går inte en dag utan att man hör orden dyrt eller billigt. Och det går heller inte en dag utan att man hör orden användas fel. Är en lunch med handrullade köttbullar, äkta potatismos, gräddsås och rårörda lingon för 89 kronor dyr? Är det billigt med fabriksgjorda köttbullar, pulvermos, redd brunsås och lingonextrakt för 49 kronor? Visst, det är en prisskillnad på 40 kronor som naturligtvis ska ställas mot ens privata ekonomi och det är egentligen inte det jag vänder mig emot. Jag blir bara så trött på att kvalitétsbegreppet verkar försvinna mer och mer. Detta gäller inte bara köttbullar och kvällstidningarnas priskoll på matkassen där man ofta jämför äpplen och päron.

Det gäller nästan allt från dagens lunch, klippning, tvättmaskiner och utbildningar till resor och inköp av bil. Och det är egentligen inte så konstigt, för tidningarna har pumpat ut ”billigt, billigt” i 25 års tid nu. Nästan all reklam i våra brevlådor fokuserar enbart på pris och det har blivit smart att handla billigt. Men smart för vem? Jo, bara för mig själv, för alla andra bör naturligtvis handla miljömedvetet, stödja den lokala handlaren, tänka nationalekonomiskt och rättvisemärkt, så att vi får en trevligare värld.

Mitt i allt detta så ser man undersökningar som visar att vi konsumenter aldrig förr har varit så prispolariserade, ena dagen handlar vi varor med lågt pris, för att nästa dag handla varor med högt pris. Eller som de flesta skulle ha sagt, ena dagen billigt och andra dagen dyrt. Vi fyller våra matkassar på stormarknader för att det ska vara billigt och går sedan in i saluhallen och unnar oss något dyrt. Men vilken dag var dyr och vilken var billig egentligen?

En aspekt är naturligtvis kvalitén. Jag hävdar utan tvekan att det är billigare att gå till min lokala charkuterist och köpa en hängmörad, fint marmorerad entrecote i en storlek som passar mitt hushåll, än att köpa ett storpack inplastade entrecoteslamsor hos någon av våra tre stora livsmedelsaktörer. Trots att de förmodligen bara tar halva kilopriset. För var får jag mest valuta för pengarna? För min del njuter jag betydligt mer av smaken på det hängmörade köttet, jag har bättre kontroll på var det kommer ifrån och jag gläds åt att slippa skära bort och slänga en massa fett och slamsor.

En annan aspekt är våra konsumtionsmönster. Det finns undersökningar som visar att av allt vi köper på stormarknader slänger vi nästan 40%, i olika led. En del slänger vi redan när vi kommer hem och upptäcker att allt inte var så fint i storpacken. Vi slänger från tallriken för att vi lagade för mycket och allt kanske inte var så gott. Vi slänger från kylen för att vi inte hinner konsumera allt innan det blir dåligt. Och vi slänger från frysen för att vi inte ser vad det är eller för att det legat för länge. Men hur mycket slänger vi av det vi inhandlar på saluhallen? Och vad blir billigast?

En tredje aspekt är service och kunskap. Om du inte själv är expert på alla områden så måste du förlita dig på någon annans kunskap, t. ex: vilket kött passar bäst till det och det? Vilket tyg är bäst för mitt ändamål eller vilka däck ska jag ha? För att få den kunskapen så måste du vara beredd att betala ett något högre pris. Att skaffa sig och förmedla kunskap tar tid och tid är ju inte gratis. Och förmodligen är det billigare med riktigt fin högrev till din gryta än en plastinpackad fransyska, som måste koka dubbelt så lång tid och ända aldrig blir riktigt så där härligt mör att bitarna bara faller isär.

Nu tror ni kanske att jag är helt emot stormarknader och så är inte fallet. Men vi måste börja reflektera över konsekvenserna av att vi väljer att handla där. Och resonemanget kan naturligtvis appliceras på nästan allt: utbildning, arbete, husbygge, oljeborrning, resor, begravning m. m. Det är dags att börja tänka efter vad som egentligen är dyrt och vad som egentligen är billigt, för vår egen skull, för våra nära och käras skull. Och för vår världs skull.
 
Eller vad tycker du?

Håkan Aludd

25 april 2010
Till toppen av sidan Till topp