Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert!

Känns inte alls konstigt att ha ett Pippi Långstrump citat som rubrik när jag skriver ner intervjun med Åsa Sånemyr, VD på klädföretaget Hope. För Åsa har verkligen testat och tänjt på sina egna gränser. På hennes väg mot idag hittar jag oavslutade gymnasiestudier, den legendariska Hammarbyspelaren Kenta Ohlsson, en rebellisk själ som gillar struktur, Rättviseförmedlingen och mycket mer, häng med!

– Hej Åsa, kul att vara här. Vem är Åsa idag?

– Hej, ja, vem är jag? En lite kort beskrivning skulle kunna vara; Ett Bajen-fan, 46 år, älskar affärer, är positiv och ser hellre möjligheter än problem, gillar att jobba och bor i Bromma med min man och våra tre barn.

– Och om vi börjar från början vem var Åsa då?

– Uppvuxen på Söder med kreativa musikerföräldrar, en rebellisk tjej som älskade att se på Hammarby med min pappa. Hade Mr Bajen, Kenta Ohlsson som dagisfröken och tog senare en självklar plats i klacken. Upplevde att skolan var för inrutad och inte uppskattade att jag ställde frågor så jag avslutade aldrig gymnasiet.

– Så, vad gjorde du istället?

– Jag fick jobb på klassiska Hotel Diplomat på Strandvägen. Där jobbade jag i sex år i många olika roller, det var här jag lärde mig att anpassa mig och följa regler, det var en hård skola men mycket nyttig. Sedan gick jag vidare till Olsten i bemanningsbranschen som uthyrd receptionist, jag blev ganska snart inblandad i intern utbildningen på företaget och blev allt mer kvar på kontoret. Vi växte väldigt kraftigt och jag blev konsultchef, senare även affärsutvecklare och KAM. Här lärde jag mig otroligt mycket men kände vid 27 års ålder att om jag skulle kunna komma vidare så behövde jag en utbildning.

– Så från att ha varit väldigt skeptisk till skolan så var du nu mogen för att utbilda dig?

– Ja, jag hade utvecklats väldigt mycket under de här åren och förstod också att det fanns många luckor att fylla så jag tar kontakt med IHM.

– Vad var det som gjorde att du valde IHM?

– Jag hade hört mycket gott om IHM och att man kunde studera parallellt med jobbet passade mig bra. Att lärarna var aktiva i näringslivet kändes också väldigt bra, för mig var det en signal om att det handlade om verkligheten, till skillnad mot mina tidigare erfarenheter av skolan.

– Och vad läste du?

– Jag läste till Diplomerad Marknadsekonom (DIHM) och var riktigt motiverad. Här träffade jag också min man så IHM har en stor plats i mitt hjärta :-)

– Vad gav dina två år på IHM nu när du tittar i backspegeln?

– Oj, massor! Självförtroende definitivt, när jag förstod helheten så insåg jag också att jag gjort mycket rätt i mina olika yrkesroller. Utöver massor av nya och bekräftade kunskaper så måste jag också nämna alla fantastiska människor jag träffade, både lärare och elever, det nätverket har hjälpt mig både en och två gånger efter IHM. När det var dags för examensarbete så var jag så taggad så det vara bara att köra All-in, jag skulle bara ha bästa examensarbete, och det lyckades vår grupp med. En underbar revansch för mig som inte ens gått ut gymnasiet!

– Nu är du fylld av ny energi, nya kunskaper och stärkt självförtroende, vad blev nästa steg?

– Jag passade på att föda mitt första barn i den vevan också så jag började med lite mammaledigt. När jag kom tillbaka så hade Olsten blivit uppköpta av Adecco och jag kände efter ett tag att det var ett helt annat företag. År 2000, en tid som präglades av att allt skulle in i mobilen, så började jag som produktchef på Mint, här utvecklar vi bland annat en parkeringstjänst för mobilen, nu heter den Easy Park. Efter ett par år så blir jag gravid igen och efter mammaledigheten så börjar jag som kontorschef på Snickers Workwear, jag hinner med att bli sverigechef innan det var dags för nästa graviditet.

– Du byter jobb efter varje barn?

– Ja, det har blivit så. man får tid att tänka efter och starta om lite grann. Under den sista mammaledigheten så tar jag också hjälp av en coach för att hitta lite nya infallsvinklar på framtida jobb. Jag får bland annat göra en lista på 5 olika jobb som jag skulle gilla att ha, här har vi en hel del strategiska diskussioner vad som skulle krävas för att jag skulle nå dit.

– Och vad var dina framtida favoritjobb?

– I grunden så innehöll alla mina favorit jobb en liten tanke om saker som man inte alltid får göra, till exempel att jobba med sälj för Stadsteatern, en värld där fokuset ligger på de kulturella värdena men man kanske ibland inte ser på affärsmöjligheterna utan förlitar sig på de stöd som finns. Åtminstone så var det så i mitt huvud.

– Det var 1 drömjobb, mer?

– Lite samma tanke, att bli försäljningschef på Hammarby Fotboll, att kombinera hjärtat med ett bra affärstänk.

– Och det jobbet fick du!

– Ja, men inte då, jag sökte det inte ens. För jag gjorde tvärtemot vad jag och coachen kommit överens om. Jag hoppade på som VD för det ganska nystartade bemanningsföretaget First Reserve, var med och utvecklade den affären från ca 5 miljoner till 20 miljoner. Det här var tre mycket bra år där företagets styrelseordförande lärde mig massor. 

Helt plötsligt så får jag en förfrågan om att skicka in mitt CV till Hammarby Fotboll som sökte marknadschef. Jag vet inte riktigt hur jag kom på tapeten men skickade iaf. in och efter tre månader så blir jag kallad till en intervju. Här är jag egentligen nöjd, jag hade inte några som helst tankar om att få jobbet, men tyckte det skulle bli jätteroligt att få berätta för mina barn att jag var en av kandidaterna.

Jag går dit och är helt avslappnad vid intervjun, blir även kallad en andra gång och helt plötsligt så är jag VD för min klubb i hjärtat, Hammarby Fotboll!

– Förstår din känsla i den situationen, men hur blev du som tjej bemött i en väldigt manlig värld?

– Klart att det fanns folk som tyckte att det var konstigt men aldrig någon som sa något till mig när jag väl tagit jobbet. Innan fick jag en hel del varningar om riskerna med jobbet och flera som avrådde mig. Men jag upplevde inte några problem utifrån att jag är tjej, sexism kan man stöta på i alla branscher, men klart det är en manlig värld. Men  jag tycker att det är bättre att vara med och påverka om det är något jag tycker är fel. För mig är fotboll underbart och det finns en väldigt stor samlande kraft i sporten. Jag tyckte att dialogen med supportrarna var berikande..

– Men vad var det som lockade utöver att det var din klubb?

– Det var det jag pratade om lite innan, när man får titta på affären ur ett annat perspektiv. Hammarbys verksamhet, precis som de flesta andra föreningar, är väldigt känsloorienterad, här ville jag bli mer affärsorienterad för att bygga för framtiden. Jag visste redan innan att ekonomin var dålig och jag såg som mitt fokus att jaga kapital, vi sålde också Linus Hallenius till Genoa CFC , den största affären i superettan. Då, när jag visste att vi klarade oss från konkurs, så sa jag upp mig, mycket kopplat till att det var mer hjärta än hjärna i många beslut. Nu håller jag mig på läktaren.

– Jag kan ändå känna lite besvikelse i dina ord?

– Klart det finns en viss besvikelse över att tiden i Hammarby blev så kort, nio månader, det var ju ett av mina drömjobb. Men jag kom inte överens med bolagsstyrelsen tyvärr, jag är dock väldigt stolt över att vi lyckades undvika konkurs, den låg bara två veckor bort, och idag har de fått fart på det mesta och slog till och med publikrekordet från 1959.

– Så, lite lätt stukad så var det dags för en ny utmaning, vad?

– Jag visste inte riktigt då, jag hade ingen plan, men en dag ringde Fabian Månsson upp mig och frågade om jag ville träffa hans kompisar Ann Ringstrand och Stefan Söderberg på klädföretaget Hope, och det ville jag.

Vi träffades och jag fick jobbet som försäljningschef för att lotsas in i verksamheten, sedan blev jag Vice VD och idag VD. Det har varit en resa som jag och Ann gjort gemensamt för att jag ska förstå känslan i varumärket, jag gillar att ta över efter entreprenörer och skapa struktur. Ann och Stefan startade Hope 2001 och hade en klar vision om vad de ville skapa, de har medvetet växt ganska långsamt och alltid levererat positivt resultat. Det här är en väldigt likviditetskrävande bransch så det känns tryggt med ett sådant tänk i ryggen. Idag finns vi på 22 marknader men med fokus på Norden och Holland.

– Känner du att du, med alla erfarenheter i bagaget, är rustad för en av de tuffaste branscherna, mode?

– Ja, klart att det känns som en utmaning, men det gillar jag. Genom IHM så har jag också fått en karta där jag kan lägga in mina erfarenheter och jämföra, gjorde jag rätt eller fel där, eller hur gjorde jag där osv. Det gör att jag kommer snabbare till beslut, och strukturen i affärsplanerna vi lärde oss på IHM använder jag än idag.

– Vad står ni inför för stora utmaningar på Hope?

– Många, jag kan naturligtvis inte berätta om allt som försegår här men ett väldigt intressant projekt som vi är mitt upp i just nu är hur vi ska lyfta fram och tydliggöra vår vision, att göra ett mode som lyfter fram människan. Vår bransch är generellt sätt dålig på att se människan, då menar jag ur ett mångfaldsperspektiv. Vi har påbörjat workshops med Rättviseförmedlingen och är nu inne i fas där vi skapar frågeställningar som är viktiga för vårt varumärke: Är det rätt för oss att ha storlek 34–42? Är det rätt att ha en ung, vit, smal kvinna på våra bilder? Är vårt kontor välkomnande? Ja du förstår, vi vänder på alla stenar i en väldigt konservativ bransch, riktigt spännande!

– Var befinner sig Hope om tre år?

– Det är precis det här som vårt projekt med Rättviseförmedlingen syftar till, nämligen tillväxt, rätt tillväxt, om tre år har vi tredubblat omsättningen och är uppe i ca. 300 miljoner. För att nå dit behöver vi möta och attrahera många människor, då behöver vi vara en del av mångfalden. När vi nått dit så tar vi klivet in i USA.

– Det känns som du trivs väldigt bra?

– Det gör jag, det känns som jag är på rätt plats ur många perspektiv.

– Men om Hammarby ringer igen?

– Ha ha, det kommer inte att hända, och även om så är jag på rätt plats nu. Men om Liverpool ringer så ska jag ta mig en funderare :-)

– Då tackar jag för mig och önskar er lycka till!

– Tack själv, kul att du kom hit!

På Wikipedia beskrivs Pippi så är: Flickan som gör vad som faller henne in och besegrar polis och skola och samhällsordning med sin munvighet och övernaturliga styrka. Hon fäller bovar till golvet genom att röra vid dem, hon sover med fötterna på huvudkudden och går baklänges på gatorna med motiveringen: 'Lever vi kanske inte i ett fritt land? Varför skulle man inte gå baklänges?​ 

Känns som det lika gärna kunde handla om Åsa!

Aludd

 

 

 

  

9 november 2015
Till toppen av sidan Till topp