Det är tanken som räknas!

Hmm, för några veckor sedan skrev jag blogginlägget den ofrivillige motionären, där jag raljerade över folks hälsostress och att motion för min egen del inte var intressant, jag gillar att fundera istället.

Det här skapade många kommentarer kring att det inte finns något motsatsförhållande i att motionera och fundera, det skapade också en uppsjö av förslag på hur jag skulle motionera. Jag vet att det inte finns något motsatsförhållande i frågan, men jag vet också att media behandlar frågorna olika, ja, det gör nog de flesta av oss.

Om ni tittar på hur motion och hälsa exponeras i media så ser ni varje dag exempel och förebilder som ska ge oss en energikick att ta på oss löparskorna. Vi har många kroppsliga förebilder i reklam och film. Vi har många idrottsidoler att se upp till och som kan leda oss mot målet, en hälsosammare livsstil med motion som gör att vi ska må bättre, och tävla lite med kompisarna om vi vill.

Hur förhåller vi oss då till det här med att fundera och tänka? Sällan eller aldrig får det någon uppmärksamhet i media, sällan eller aldrig ser vi goda exempel i reklam och film, sällan eller aldrig ser vi goda exempel från idrottens värld. Och…

…det finns i princip inga tävlingar i ämnet. Varför?

I USA har det sedan länge funnits retorik på skolschemat, med träning och tävlingar i ämnet, jag vet inte om det finns i någon större utsträckning i svenska skolan idag, men jag vet att det definitivt inte fanns när jag gick i skolan, och jag tror att jag hade älskat det.

Men kan man tävla i tankar och funderingar? Ja, jag tror det. Genom att inte alltid enbart uppmuntra människor att komma fram med rätt svar, denna ständiga källa till ångest för att svara fel, utan också titta på; hur brett, hur långt, hur djupt man tänkt. Det är ju då de spännande svaren och idéerna uppdagas, det är då man kommer på nya vägar att gå, det är då allt inte blir så konformt och det är då världen utvecklas. Världen utvecklas inte av att någon springer fortare eller längre.

Jag tror även att man skulle kunna ha tävlingar i hur snabbt man tänker, 100 minuters tankar med hinder och marathon i tankar. Det här kan fungera både individuellt och i lag. Jag ser framför mig när vi får vårt första tänkarlandslag, förebilder för oss alla i kreativ problemlösning, förebilder som skapar rubriker i pressen; Anna slog nytt världsrekord i tankehöjd eller Jesper kvalificerade sig till slutrundan i ”Släng en tanke”, mycket pengar i prispotten.

Det skulle innebära att tiden på sofflocket inte längre betraktas som slöande, utan istället som ett viktigt träningsläger. Jag känner redan vilken bättre värld vi är på väg emot.

Ser fram emot era tankar!

Aludd

PS: Det här inlägget är inte sponsrat av Proviva eller Mia Skäringer, men de får gärna höra av sig så kan jag tänka om.

12 mars 2014

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp