// //

Den ofrivillige motionären.

Nej, Zlatan har inte ringt :-) 
Det blev rejäl snurr på förra veckans blogginlägg, riktigt kul och tack för alla kommentarer, positiva som negativa, det är ju diskussionen som är roligast! Men nu lämnar vi min kompis Zlatan och går vidare på dagens ämne.

Motion, ja, träning alltså, kanske inte det första ämnet man tänker på när man ser mig. Och ärligt talat har jag aldrig gillat det. Som barn var jag ganska aktiv i både fotboll, handboll och volleyboll -  jag skrev aktiv, inte duktig eller framgångsrik - och har samlat på mig en del medaljer och utmärkelser, men förmodligen har jag fått de flesta för min sociala kompetens snarare än för det jag uträttade på planen. En silvermedalj i skol-DM i volleyboll utan att vara en sekund på planen, eller ett diplom i orientering då jag läste kartan men min kompis sprang till kontrollerna för att nämna några. Så här i efterhand så tror jag att det mest var den sociala biten jag var ute efter. Men…

…nu skall jag tydligen börja motionera? Nä, men jag uppmanas i tid och otid till att göra just det. Får mail från en kompis som är PT att vi borde träffas och komma igång och röra på oss, jag alltså, han rör på sig hela tiden. Var på läkarundersökning för ett tag sedan och hade värden som en 30-åring och lungkapacitet som en blåval, bra? Nä, du borde röra på dig mer och gå ner minst 10% i vikt. 10%, hugg av min arm tänker jag, medan läkaren fortsätter med sin monolog. I tidningen, mer eller mindre varenda dag så pratar någon slimmad räka om vikten att röra på sig.

Och det är klart att jag förstår att det ur många perspektiv skulle vara bra, för mig, för min garderob, för folkhälsostatistiken, för fan och hans moster att jag rörde på mig lite mer, men jag tycker att det är så förbannat tråkigt. Jag gillar att fundera, jag är Ferdinand, och vill sitta under min korkek och fundera. Sedan kan alla ni andra springa runt som skållade råttor, det gör inget, jag gillar att titta på när ni tränar. Men…

…var är alla uppmaningar till det svenska folket att vi borde fundera mer, var är alla krigsrubriker om att vi tänker efter för lite, var finns forskarna som säger – Jag rekommenderar minst en timmes funderingar varje dag så lever du längre. Eller kanske inte lever längre, men lever bättre. För hur ser den ultimata ekvationen för livet ut, x2 − x − 1 = 0? 

Är det i första hand ett långt liv vi vill ha? Med kommande pensions-tsunami så är det nog inte det jag strävar efter allra mest. Nej…

…jag vill ha ett spännande och intressant liv, om det blir långt eller kort får vi se. Men trots detta skall jag motionera! I fredags skulle jag ge mig på skidskytte med mina arbetskompisar, påhejad av Magdalena Forsberg, tror ni det gick bra? Nä, just det, jag har inte stått på längdskidor sedan 5-års åldern, men nu står jag på startlinjen i en stafett. Nu är det min tur, det snöar, blötsnö, det är mörkt och speakern skriker sig hes av upphetsning, inte över mig, utan något som händer på skjutvallen. Jag masar mig sakta iväg, en sten, första fallet, och för er som inte vet så är det väldigt jobbigt att ta sig upp också. Ni kan säkert redan nu räkna ut att det inte gick så bra så jag berättar inte mer, men after-ski är jag bra på.

Och i måndags när jag kom till jobbet så var hissen sönder, jag tittar mig lite förtvivlat runt, och genast kommer det en kommentar om att det skadar inte om du tar trapporna. NÄÄÄÄ, och det skadar inte om du funderar lite mer tänker jag medan jag joggar lätt upp för trappan. Mitt vanliga så glada godmorgon till kollegorna blir en nick.

Ikväll ska jag iaf motionera min hjärna med en liten quiz på Vink, det gillar jag, dessutom så bestämmer man själv när det ska vara vätskekontroll, och det är jag bra på. Så…

…i avsaknad av en journalistkår, politiker, företagare och annat löst folk som tar det här på allvar så tar jag själv på mig hatten som en välfärdsfrälsare. En timmes fundering om dagen är bra för magen. Att tänka är att leva. Spring inte till bussen, fundera på när nästa kommer istället.

Ta det lugnt, er man i bakvattnet.

Aludd, stillbildaren! 

 

4 februari 2014
Till toppen av sidan Till topp