Cut the Crap!

Hola, jag var för ett tag sedan nere i Torremolinos och Malaga på en liten mini-semester, väldigt skönt. Mitt i allt det underbara som det innebär att ha semester i solen, slog det mig plötsligt att det var väldigt rent överallt.

Det kan man ju kanske tycka är en självklarhet, men väl tillbaka i Göteborg, Stockholm och Malmö så känns det väldigt avlägset. Nåväl, där nere på solkusten så började jag fundera på vad de gjorde annorlunda gentemot hemma, varför fungerar det bättre där?

Är det så att det satsas mindre i Sverige? Jag tror inte det, men det är svårt att hitta några siffror både för Spanien och här hemma. Men bara att hantera papperskorgarna i Stockholm ska, enligt uppgift från Stockholms stad, kosta drygt 100 miljoner per år.

Ett annorlunda tänk, på många plan.
Här hemma så sker väldigt mycket renhållning av gator och torg på morgonkvisten så att vi medborgare skall vakna upp till en ren stad. Visst det görs en del på natten och morgonen där nere med, men det sopas och fixas också hela dagen. Städarna syns.

Lite som när Liisa Joronen tog över städdelen i det finska företaget Lindström Oy, döpte om den delen av företaget till SOL och bestämde sig för att det var slut med de för städbranschen förhärskande svarta och blåa städkläderna, nu ska det synas att vi kommer, vi ska ha varmt gula personaluniformer. 

Syns man så finns man, och då blir det lättare att kommunicera med omvärlden. I Torremolinos var städarna en del av stadens service, bl a tog de hand om affärernas hopvikta kartonger och sopsäckar. Det är nog ganska många som skulle vilja ha den servicen bland företagarna i innerstan även här.

Men att synas på gatorna i det dagliga livet har nog, inbillar jag mig, också effekt på hur vi andra agerar med vårt skräp. Det kanske inte blir lika lätt att bara släppa ner skräpet på gatan om man samtidigt också ser dem som får ta hand om det.

Att vara och verka på gatorna hela tiden gör också att behovet av att stänga av gator för städning verkade vara helt obefintligt. Här sopade man mellan bilarna och vid de tillfällen det behövdes, så tog man fram en högtrycksspruta och blåste fram skräpet som låg under bilarna. Vi som bor i centrala delarna av stan vet vilket helvete det är att hitta parkering när det är dags för städdag, och hur många gånger har man inte glömt städdagen med en gul lapp på rutan som följd.

Och stoltheten. I Sverige upplever jag att det här med städning, vare sig det är inomhus eller utomhus, ganska ofta ses ett skitjobb (inget försök att vara lustig), både av de som har jobben och av oss som nyttjar effekten av det. Inte minst talar statistiken för det, där städare som yrkesgrupp toppar de långa sjukskrivningarna.

Där nere på solkusten upplevde jag inte alls den stämningen. Här var man en del av en effektiv servicefunktion, som alla uppskattade och kommunicerade med. En natt, senare en vanligt, när jag promenerade hem efter en trevlig kväll hos några av stadens restauratörer, bestämde jag mig för att prata med städarnas nattskift om vad de kände för sitt jobb.

De var genomgående väldigt positiva till det de uträttade för att övriga stadens affärer skulle gå på högvarv. Att jag bromsade deras arbetstakt den kvällen var inga problem, det var med stolthet de pratade om sitt jobb, åtminstone så upplevde jag det så.

Över lag var sophanteringen där nere väldigt smart och fräsch. Istället för stinkande soprum var de högblanka sopstationerna ute på gatan strategiskt placerade för att det skulle vara lätt att komma åt för folk. Här sorterade man organiskt, papper, plast och glas och de spolades av varje dag så det kändes rent och prydligt.

När jag skriver detta, kommer jag på vad min ena gudson berättade när han under en tid jobbade i Berlin. På söndagar ställde man fungerande saker man hade för avsikt att slänga utanför sin port, om någon var intresserad av produkten så var det bara att ta den, annars hämtade sopbilen grejerna tidigt på måndag morgon. Ett oerhört sympatiskt upplägg ur många perspektiv. Så…

…är det möjligt att få det så här i Sverige? Jag tror det! Vi måste göra det mer attraktivt att söka den här typen av jobb, oavsett om det är städ inne eller ute. Vi måste få bort stämpeln av ett skityrke, och snarare se det som en servicefunktion med stor samhällsnytta som syns i vår vardag och påverkar den positivt.

Här blandar jag mina tankar mellan städyrket inne på t ex. kontor och renhållningsarbete på gator och torg för att jag upplever att det har ungefär samma klang i våra öron, kanske fel. Men tänk om de här yrkesgrupperna skulle få 6 timmars arbetsdag, så vi kunde gå upp till 2-skift, 3-skift eller till och med 4-skift, hur många av de drygt 400.000 människor som idag går arbetslösa skulle vi då få i arbete? Men…

…det är ju inte samma plånbok säger den samlade kritikerkåren. Nej, men jag är trött på det snacket, det är pengar och kostnader som vi har i vårt land. Idag kan man få högst 14.960 kr i A-kassa, medellönen för en städare är ca 18.500 kr och medellönen för en sopåkare är ca 25.000 kr. Belöna dessa yrkesgrupper med 6-timmars arbetsdag (jag tror sjukskrivningarna skulle gå ner kraftigt) och se det som en ypperlig servicefunktion, plocka pengar ur de plånböcker som behövs, de kommer ändå tillbaka via skatt och konsumtion, så får vi en trevligare miljö att vistas i både fysiskt och psykiskt.

Ja, där ser man vad en liten semester kan föda för tankar, och blir det 6-timmars arbetsdag så kanske jag söker en av tjänsterna, massor av tid till alla andra projekt.

Aludd

 

13 maj 2015

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp