”Bara fortsätt misslyckas. En dag kommer du misslyckas med det också.”

Ovanstående citat hittade jag på nätet och det är en mycket bra sammanfattning av den attityd jag mötte på min resa i Silicon Valley.

Jag sitter i styrelsen för en inkubator i Göteborg som heter Framtidens Företag och när jag fick möjlighet att åka över tillsammans med representanter från regionens övriga inkubatorer tvekade jag inte. Min tanke var att kunna skriva om det här på IHM.se och att jag skulle tillskansa mig kunskap och inspiration för mitt jobb i styrelsen. Det lyckades!

Detta blir mitt fjärde inlägg här om Silicon Valley, och intresset verkar vara fortsatt stort. Jag måste säga att det är en av de mest inspirerande resor jag gjort, ett stort tack till alla inblandade. Så…

…dagens inlägg handlar om att våga misslyckas. Attityden till ett misslyckande är som natt och dag om man jämför Sverige med Silicon Valley. Det här hade jag hört en del om innan så målet var att förstå detta lite bättre.

Pratar man med eller om någon som gjort konkurs i Sverige så handlar det ofta om skam. Jag har själv jobbat på ett företag som gick i konkurs och jag vet hur hårt det tog på ägarna. Ibland får man också en känsla av att folk i allmänhet tror att de som misslyckats gör det för egen vinning, naturligtvis så förekommer det folk som utnyttjar systemet men jag vågar lova att de flesta entreprenörer kämpar allt vad de har för att det inte ska ske! 2016 så fanns det nästan 1.110.000 företag i Sverige, 5.675 gjorde konkurs, en halv procent, det borde väl vara bevis nog på att kämpaglöden är det inget fel på.

Vad är det då jag möter i Silicon Valley?

Min första kontakt i ämnet blev Anne Lidgard, Director, Silicon Valley Office at VINNOVA, alltså svenska statens representant på plats sedan 5 år och även styrelsemedlem av Nordic Innovation House i Palo Alto. Ann pratar om hur hennes jobb ser ut för att stödja den svenska innovationsprocessen och vad det finns för olika program som utvecklar företagen och dess idéer. Man märker hur inspirerande hon tycker det är att vara en av pusselbitarna för att utveckla svenskt näringsliv. Plötsligt säger hon: 

– Att misslyckas med något som inget försökt innan, är det att misslyckas? Inte här i Silicon Valley, här har man istället attityden att utnyttja lärdomen från misslyckandet och ta med sig in i nästa projekt. 

Oerhört befriande är tanken som uppstår i mitt huvud!

När jag någon dag senare träffar Eva Andreasson Nahari, Director of Product Management på Cloudera, ett mjukvaruföretag med över 1.600 medarbetare så exemplifierar hon attityden i företaget med följande dialog:

– Åh vilken bra idé, kör på den!

– Oj, nu körde det sig!

– Ok, då har du den erfarenheten!

Hon fortsätter med att berätta om att grundaren till detta miljardföretag, Mike Olsen, alltid sa: ”Vi ska inte skjuta ner din idé! Det är inte fel att göra fel, tvärtom, det leder dig mot ditt stora rätt.”

På väg till Sean Ness, Director, Business Development for the Institute for the Future (IFTF) stannar jag till vid deras fönster som pryds med texten ”Any useful statement about the future should at first seem ridiculous”. Eureka, det är ju så det är! Att våga sig på att vara bigger, better, bolder, som Ann Handley skulle ha uttryckt det, är naturligtvis att gå väldigt nära gränsen till ett misslyckande. De som vågar gå nära gränsen ska naturligtvis hyllas, inte fästas på skampålen.

Claude Leglise, executive directo, Center for Innovation Leadership på SRI International är inne på samma spår när han berättar om några killar som utvecklade en robot som med hjälp av vakuum kunde klättra upp för lodräta väggar, och därmed utföra en del jobb, ingen var intresserad av produkten men tekniken var otroligt sofistikerad så de uppmanades att tänka ut hur de kunde använda sig av tekniken fast inom ett annat område. Idag har de byggt en första produkt, en robot för att plocka äpplen. I USA plockas ca 4,2 miljarder äpplen för hand varje år och här har man skapat ett handhavande som tar hänsyn till produktens mognadsgrad m.m. Bolaget heter Abundant Robotic och fortsätter att kreera lösningar för jordbrukssektorn. 

Han menar att Silicon Valley har utvecklat en unikt klimat i ”The Culture of Failure” och avslutar med ytterligare ett exempel som kanske ger oss en rättvisare syn på kravbilden vi bör ha på oss själva och vår omgivning:

– En riktigt bra basebollspelare, jag menar riktigt bra, lyckas bara med 33% av sina slag.

Senare får jag höra talas om thefailcon.com, en endags-konferens som startade i San Francisco 2009 under mottot ”Stop being afraid of failure and start embracing it”. En mötesplats för entreprenörer, investerare och utvecklare där man tittar på sina misslyckanden och försöker hitta lärdomar och väg framåt mot succén. Rörelsen har idag spridit sig till Atlanta, Barcelona, Grenoble, Lyon, Porto Alegre, Tel Aviv, och Toulouse, kanske dags att vi kör igång detta i Sverige också?

Med dessa tankar beger jag mig hem till Yvonne och Jörgen Ericsson, som flyttade över 2010, hon ägare av Widely, som hjälper nordiska storföretag att skräddarsy sina Silicon Valley-besök och han som investerare i startups för Nordic Garage Ventures och Bridge 140, för att höra hur de upplever skillnaden mellan Sverige och Silicon Valley.

Vi pratar om mycket och ett av de tydligaste minnena de hade när de flyttade över var att folk tog kontakt med dem på gatan, affären, restaurangen m.m. och började prata och ställa frågor. Det tog ett tag att vänja sig vid detta och också förstå att folk faktiskt var genuint intresserade av två människor från Sverige. Här skiljer sig våra samhällen åt ganska rejält.

Yvonne och Jörgen har under åren introducerat många människor till Silicon Valley och är naturligtvis en outtömlig källa till tips på ”Do or Don´ts ” i Dalen och en sammanfattning av det unika klimatet skulle kunna bli så här:

  • Anything is possible! Det här behöver jag inte förklara närmare men jag måste ändå säga att man verkligen får den känslan när man är på plats. Jag är inne i en affär med robotpersonal, jag ser självkörande bilar ganska ofta och jag träffar massor av människor som utstrålar glädje över att de är några steg närmare lösningen på just sin idé!
  • Fear of missing out! Företagen låter de anställda utveckla sina idéer på arbetstid och med företagets resurser för att duktiga medarbetare inte ska sluta och dessutom kanske företaget kan få vara med och utveckla idén. Företagen vill helt enkelt inte missa nästa stora grej!
  • Fail fast. Forward! När en entreprenör i Sverige misslyckas, kan detta leda till konkurs och man hamnar i stupstocken i folks ögon om man ska hårdra det. I Silicon Valley är detta en bra livserfarenhet, du har förhoppningsvis förvärvat värdefull kunskap och insikter. En generell regel skulle vara att du ska ha tre misslyckade startups i bagaget, innan du får till en ”home run”.  Men se till att göra det snabbt, för det är dyrt att rulla vidare på något halvbra. 99% av alla startups ”never make it”. 
  • Pay-it-forward. Det här pratar vi mycket om och både Yvonne och Jörgen bedyrar att det inte bara är en floskel. Folk i allmänhet är intresserade av att hjälpa varandra, inte för att du specifikt ska bli skyldiga dem en tjänst, utan för att de vill agera på det sätt som de själva vill bli bemötta. Här kommer jag att tänka på Eva Andreasson Naharis ord att det inte finns plats för några divor på Cloudera. Uppenbarligen så finns det väldigt lite utrymme för det överhuvudtaget i Silicon Valley. Både Yvonne och Jörgen är levande bevis på det här bara genom att bjuda in mig till deras hem och ta sig tid att svara på mina frågor.
  • Cultural melting point! Här finns verkligen alla nationaliteter, religioner och kön representerade. 70% av alla i Dalen kommer utifrån och någon jag pratade med sa att nordamerikaner är i minoritet. Det som är intressant att de också umgås över alla gränser vilket gör att de har stor respekt för varandras olikheter, kanske till och med så att olikheterna uppskattas just för att det tillför stora värden i diskussionerna på jobbet och fritiden, om de nu har så mycket fritid? Just den här punkten belyses också på mitt besök på inkubatorn Y Combinator, de är så bekymrade över de svårigheter som Trump vill införa för folk att resa in till USA att de genomför intagningar även i Canada för att inte tappa de bästa idéerna! 

Jag frågar Jörgen och Yvonne om det här företagsklimatet är möjligt att föra över till Sverige och de svarar båda med ett rungande JA! Man ser redan nu på de yngre generationerna som rest runt i världen att det utvecklas i rätt riktning men det finns också ganska enkla saker som man kan börja med. Börja hälsa i hissen till exempel, det kan kännas lite ovant men brukar snabbt övergå i samtal som kan göra att man bygger sitt nätverk på ett enkelt och positivt sätt. Rädslan att göra fel är ett hinder som man måste jobba med i alla företag, inte bara på pappret utan i praktiken! Man kommer ganska snabbt känna att saker förändras till det positiva, både för dig som individ och för företaget!

När jag lämnar Yvonne och Jörgen så funderar jag på vilken underbar attityd de har, de lever verkligen efter de punkter vi gått igenom ovan, väldigt osvenskt. Just uttrycket osvenskt skulle de nog inte alls hålla med om för de är väldigt svenska på massor av andra sätt och kanske är det dags för oss/mig att sluta använda sig av uttrycket och inse att det inte är speciellt svåra levnadsregler att ge sig på och involvera i en svensk attityd. Det tar väl lite tid men man måste börja någonstans!

Klimatet eller attityden har i rent ekonomiska termer gjort att medelinkomsten i Dalen är ungefär dubbelt så hög som i övriga USA, 85.000 dollar mot 46.000 dollar om året. Och de som klassificeras som fattiga, under 23.000 dollar om året är bara 8,1% av befolkningen mot 15,5% för hela USA. Antalet patent som registreras i området är 15% av alla patent som registreras i USA, det är mer än dubbelt så mycket som regionen New York och det startas dubbelt så många bolag i Dalen jämfört med New York City.

Men hur startade den här känslan/attityden? 

Jag har i ett tidigare inlägg pratat om HP och dess nära anknytning till Stanford och att man där ser grunden till det vi ser idag men jag bestämmer mig för att fråga någon som varit med länge och sett hur det utvecklats.

Jag går in på Rose & Crown, en sliten pub i Palo Alto, för att snacka med någon som varit med från början, eller i alla fall en längre tid. Vid baren så träffar jag, vi kan kalla honom Bill, en lätt sliten man med läderhatten på, jag frågar om jag får bjuda på en öl och snacka lite. Han ler ett lite tandlöst leende och tackar ja. Bill har varit med redan under hippie-eran och säger att det nog var då som grunden lades till den attityd vi ser i Silicon Valley idag. Han berättar också att tempot bland de unga är allt för högt och att självmordsfrekvensen är bland de högsta i landet. Han är trevlig och det blir några historier till innan han drar upp ett munspel för att avsluta vår diskussion med en liten låt.

Så, nu är det bara att ge sig ut på nya äventyr för nästa misslyckande är ändå en del av vägen mot ditt stora rätt!

Aludd

PS Efter resan så träffar jag Peter Jörgne, VD på Aphelion, i Stockholm och han berättar att den bästa utbildningen han fått, vid sidan av IHM, var konkursen han tvingades göra i början av 2000-talet, mer om det kommer inom kort!

 

 

 

 

2 maj 2017
Vilken affär ska driva framtiden?
Starter i Göteborg, Stockholm och Malmö
Till toppen av sidan Till topp