// //

Diktatur för allas bästa?

Jag är född i en demokrati. Uppvuxen i en demokrati. Även om jag vet att det finns ställen på jorden där demokratin lyser med sin frånvaro kan jag inte föreställa mig hur det faktiskt känns att vara utan talan. I min värld råder ingen tvekan om att allas röster är lika mycket värda. (Om det i praktiken verkligen är så vackert som det låter, är en annan fråga.)

Men nu har jag börjat tvivla på om demokrati alltid är den bästa lösningen. Åtminstone när det kommer till miljöfrågan. För som både du och jag vet börjar det bli riktigt bråttom. Klimatforskarna är kanske inte eniga i varenda sakfråga, men i stort är de fullständigt överens: Den globala uppvärmningen går fort. Fortare än tidigare beräknat. Nästa år kommer en ny klimatrapport som bland annat väntas avslöja att man räknat fel vad gäller Grönlands isar. Här går avsmältningen mycket snabbare än vad man tidigare trott. Ingen vidare rolig teaser till den klimatrapporten, men så är inte heller miljöforskningen en särskilt munter läsning. 

Jag tänker inte dra alla fakta, siffror och domedagsprofetior i ämnet Vår globala miljö. Men vi kan torrt konstatera att det inte ser särskilt lovande ut när det gäller uppvärmningen av oceanerna. Vad mänskligheten behöver är bättre fattade beslut, beslut fattade utifrån fakta och inte något kortsiktigt ”vad-blir-bäst-för-mig?”-tänk.

Så då tänker jag: Alla vi som inte har full koll på alla fakta, som inte kan eller vill förstå konsekvenserna, som vägrar släppa fokus från vår egen bakgård till förmån för hela jordens bästa – varför ska vi fatta besluten? Det handlar ju inte bara om oss som lever nu, menar jag. 

Jag vet. Jag vet. Frågeställningen både glappar och haltar. Och inte så lite heller. Men kan det vara så att miljöfrågan slutligen kommer att bli demokratins fall? För när Grönlands isar har smält och lett till en oceanhöjning på 7 meter och Antarktis isar gjort detsamma och bidragit med ytterligare 70 meter höjd havsnivå – vad spelar det då för roll att alla beslut åtminstone fattades demokratiskt?

Och vilka är det i så fall som ska bestämma? På vilka grunder utser vi dem? Hur kan vi garantera att det inte sitter beslutsfattare med eget särintresse i frågan? Hur skyddar vi eventuella miljödiktatorer från krafter och makter som gör allt för att köpa deras röst?

Vad tycker du? Är demokratin värd att skyddas till varje pris? Även om priset innebär en förlorad planet. 

Säg gärna ditt hjärtas mening. Vi lever ju trots allt i en demokrati – än så länge.

Gabriella

28 november 2013
Till toppen av sidan Till topp