Säkerhet – en ökande business?

Sanibona,

Att leva i Johannesburg - en av världens farligaste städer.
Hur gör man då?

Jag reser och i säkerhetskontrollen på Tambo Airport blir jag stoppad av en kontrollant. Med höjd röst stänger han 3 stationer/banor och kallar över all personal till mig. Känner mig lätt svettig. Han pekar ner i min plastlåda och säger med tydlig röst ” This is the only weapon we are letting through today” Alla gapflabbar, andra resenärer tittar undrande och med ett leende blir jag framviftad. It’s okay Mama! I plastlådan ligger min kavaj med Reuterswärd pistol med pipan hopknuten, en liten pin som jag har på kavaj slaget. Under en annan resa blir jag stoppad av en flygvärdinna innan jag lämnar planet ” Honey, you are back in South Africa” och så lyfter hon mitt hänge i guld föreställande Afrikas kontinent in under min topp så det inte längre är synligt. Jag handlar och får hjälp med att bära och lyfta in i bilen. ”Mama, you have a bullet proof vest”. I bagaget ligger min skyddsväst jag använder när jag rider.

Så är det, säkerhetsfrågor är aktuellt och det är inte så konstigt med en arbetslöshet på runt 40% och med stora sociala skillnader. De som har, bor i inhägnade områden (som jag) där vaktavlösning kan beskådas vid 18 tiden varje dag. Där står de som ska vakta mig på natten, med automatvapen och skottsäkra västar. Här bor jag, innanför murar med elstängsel och för mig, ett udda boende med golfbana & golfbilar, hemhjälper i uniformer och trädgårdsmästare. Men jag erkänner, med maken resande över Afrika så är det skönt att veta att de kör förbi huset 2ggr i timmen, hela natten.

Hur gör jag då utanför grinden?
Med en kanske naiv syn på att försöka vara ”osynlig” så har jag valt ”Stånkan” till min bästa resekamrat. Hon är en 10 år gammal Volvo Cross Country som är tämligen ointressant för hijacking (förlåt Volvo, men såå osexig bil!). En trygg dam som med ny växellåda tar mig hit o dit, för utflykter gör vi helst varje dag. Efter 2 månader i SA hade jag varit på alla de platser som säkerhetsansvarige på makens jobb avrådde mig ifrån och hittills har det gått bra. Åk på dagtid. Ta med dig kamrater. Använd navigator. Lägg smycken, klockan och fina väskan hemma. Lägg väskan på golvet under dina ben. Foto av registreringsskyltar, försäkringsbolag, skattekvitto, pass och uppehållstillstånd i mobilen (jo, polisen är inte att leka med…). Lås dörrarna. Vid rödljus, lämna lucka så du kan ta dig därifrån. Uppträd korrekt – hälsa, tacka, betala parkeringsvakter. Se dig om.  I bilen har jag ett tracking- och larmsystem. Förhoppningsvis så har jag nerverna under kontroll och klarar att larma. Och sk smash & grab  & tonade rutor.

Men kanske allra farligast är själva trafiken med de vita taxibussarna som stannar och svänger ut precis överallt i sin jakt på passagerare. Har man inte råd så får man gå – många svarta tar sig fram längs motorvägarna. Så många olyckor jag sett och så många döda under ett skynke där bara fötterna sticker fram och då är jag extra tacksam för Stånkan, sexy or not, hon lär ta emot rätt bra vid krock och i rutan är mitt försäkringsbolags logga synligt, för tyvärr – de med bäst betalningsförmåga hamnar först i ambulans och på bästa sjukhuset. Jag känner en viss skam.

 

Även i Sverige börjar behovet av trygghet infinna sig. Kamrater berättar om inbrott där polisen bara svarar ”ring ditt försäkringsbolag”. Där de som köpt fina bilar får dem stulna eller skadade. Där ungdomar rånar andra ungdomar på spårvagnen. Där våld blir sett av förbipasserande som helst skyndar förbi. Sverige har förändrats under de 10 år som jag bott utomlands. Och då är frågan, vem/ vilka aktörer ska dominera och hur ser vi på vår personliga säkerhet?  Många har larm, när kommer staket och privata övervakningskameror?  Promenerandes i Göteborg över gamla Masthugget så ser jag en lapp i ett fönster ” Snälla tjuvar, bry er inte om att göra inbrott igen - våra datorer är inte värda nåt”. Detta lilla företag kommer kanske husera i ett kontors hotell med staket, övervakning, säkerhetskontroll och vakter? Dygnet runt. Och våra offentliga verksamheter, hur ser deras vardag ut? Detta är mina egna iakttagelser och tankar. Jag tror jag att det finns ett framväxande behov av privata säkerhetstjänster.  

Och tack för svensk polis och tull för jag tänker avsluta med en alldeles sann händelse som skedde bara för någon månad sedan. Makens företag får besök av medarbetare från Sierra Leone, Ghana och Senegal. De blir stoppade i tullen och deras bagage gås igenom. De får frågan om hur mycket kontanter de har för att kunna betala för sig. De berättar. Går ut och blir hämtade. På motorvägen på väg mot hotellet dyker en polisbil upp och vill att de ska köra av mot Alexandra (en kåkstad) vilket chauffören undviker och stannar en bit längre fram. Polisen likaså och de kommer fram till bilen och vill se körkort etc. Under tiden kommer ytterligare en polisbil och de tar sig an passagerarna. Helt plötsligt är det ett rån. Klockor, kontanter, smycken plockas av och som avslutning tas även chaufförens klocka – efter snabb titt så slängs den tillbaka, inte tillräckligt värdefull! Har tullen ringt sina ”kollegor” och tipsat?

TIA This Is Africa från dess ”ful”-sida och då har jag inte skrivit om mutor (tex till polisen) om stulna/kopierade registreringsskyltar (Stånkans har blivit kopierade 2ggr) och att få sitt kreditkort skimmat. SUCK!

Afrika rekommenderar försiktighet och sunt förnuft.

 

 

28 april 2014

IHM Update

Vill du ha vårt nyhetsbrev?

Till toppen av sidan Till topp