Hade jag fel om Sverige?

Hej,

Nyligen var jag på Darja Isakssons föreläsning om den digitala transformationen på IHM Business School i Göteborg. Darja blev i år utnämnd av Veckans affärer till årets mäktigaste opinionsbildare och är grundare till företaget Ziggy Creative Colony, och jag måste säga att Darja var en fantastisk talare som gjorde min förmiddag! Väldigt spännande, en föreläsning som verkligen fick mig att tänka till…

 

Att världens kommunikation inte längre är begränsad kan vara svårt att ta in. Vi konsumenter ställer mycket större krav på olika produkter och tjänster och vi talar gärna med varandra. Möjligheterna känns inte längre begränsade och vi gapar ständigt efter mer. Samtidigt har många företag, och hela länder, som saknar insikt, strategi och förmåga att faktiskt utnyttja möjligheterna. I vissa fall känns det inte ens som om dom vill…

En intressant aspekt som Darja tog upp var Sveriges lite nonchalanta approach till den digitala transformationen. Ett land som jag, och säkert många andra med mig länge har sett som en innovatör när det gäller teknik och utveckling. En rapport som gjordes av Accenture i juni 2015 visar på att Sveriges företag är dåligt eller helt oförberedda på den digitala framtiden. Vi konsumenters förväntan på produkter och tjänster ökar mer drastiskt än någonsin, och om Sveriges företag inte hänger med i utveckling kommer de förr eller senare att halka efter, och i värsta fall försvinna.

Jag funderade mycket på det och de som gör mig än mer orolig är att vi i Sverige inte verkar förstå vad som är på väg att hända. Möjligheterna för hela samhället, kopplat till digitalisering, är oändliga och otroligt viktiga för samhällsstrukturen och vår ekonomi.

Jag kom direkt att tänka på hela Uber-karusellen från tidigt i våras. Jag är väl medveten om alla faktorer som spelade in när de till slut var tvungna att stänga ner delar av sin verksamhet i Sverige. Problemet är att erbjudandet och leveransen inom taxibranschen är alldeles för långt ifrån vad vi konsumenter numera förväntar oss.

Bara det faktum att våra svenska taxibolag, genom staten, kunde få Uber att stänga ner istället för att se över sin egen tjänst, gör att man undrar vart utvecklingen är på väg. Jag kan bara hoppas att det snart finns liknande tjänster från våra etablerade taxiföretag runt om i landet. Ett innovativt företag utnyttjade digitaliseringens möjligheter och insåg vad vi konsumenter ville ha.

Sveriges svar blev olagligt. Kanske är det så att Sverige inte längre är det innovativa nytänkande land som vi tror, vi har blivit för bekväma. Vad ska vi då göra för att få en förändring? Vem har en plan?

Att vi nu tar detta på allvar är väsentligt, men regeringens senaste beslut tyder tyvärr på det motsatta. För bara ett litet tag sedan vaknade vi upp till det faktum att Miljöpartiets Peter Eriksson nyligen blev utnämnd till Sveriges nya digitaliseringsminister - ett uppdrag som kan komma att bli det absolut viktigaste för svensk ekonomi och konkurrenskraft.

Vad jag vet så har Peter ingen som helst erfarenhet eller kunnande inom området. Att han då ska bli den mäktigaste beslutsfattaren inom digitaliseringen känns helt orimligt. Så sent som 2010 förklarade han i en SvD-artikel att han inte använde sociala medier för att det ”inte är ett naturligt sätt att umgås på”. Hans åsikt kan dock ha ändrats, då han idag har hela 9 följare på Facebook, men fortsatt inget Twitter konto.

Sociala medier utgör en väldigt liten del av digitaliseringen men det säger ändå någonting om vår nytillsatte digitaliseringsminister. Detta tyder för mig på både okunskap och ovilja från regeringens håll att satsa där utveckling verkligen behövs. Fanns det verkligen ingen person i vårt avlånga land bättre lämpad för positionen? Eller bryr man sig bara inte?

En fråga jag skulle vilja få svar på från regeringens håll är: Hur tänkte ni? Och en fråga till Peter Eriksson själv: Hur ser din plan ut för att förflytta Sverige från plats 27 till Tio i Topp på diggit-listan? 

Axel Sundqvist

2 juni 2016
Till toppen av sidan Till topp