Vägen till drömpraktiken

Hur kommer en svensk tjej ens kommer på tanken att söka praktikplats på the New York Rangers kan man ju undra. Mitt hockeyintresse började med min fantastiska pappa. Han gillar hockey och speciellt the Rangers. Vi har suttit uppe många nätter och kollat New York hockey tillsammans.

När tiden kom för att börja söka praktikplats fanns ett starkt sug efter att åka utomlands och reklamens och marknadsföringens mecka New York har alltid lockat mig. Därför började jag surfa runt på olika hemsidor och mitt hockeyintresse tog mig till New York Rangers hemsida där jag hittade en praktikanttjänst. Min första tanke var, ”det är omöjligt”. Sedan tog jag mitt förnuft till fånga och konstaterade att ingenting är omöjligt.

Jag kontaktade Henke

Jag tog kontakt med Henrik Lundqvist, målvakt i the Rangers, som var otroligt hjälpsam och skickade in mitt CV till human resources på the Madison Square Garden Company. Efter det tog det en månad innan jag fick ett mail där jag blev kallad till en första intervju med en human resources manager. Den intervjun skedde över telefon och jag hade aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Han frågade mycket om hur mina tidigare erfarenheter kunde vara till nytta för dem. Väldigt konkreta frågor om hur jag trodde att jag kunde vara till nytta för dem helt enkelt.

Två veckor senare kontaktade han mig och bad att få prata med mig igen. Den andra intervjun var mer avslappad, med frågor om mig som person och varför jag ville göra min praktik hos just dem. Detta samtalet avslutades med att vi bokade in ytterligare en intervju. Tre veckor senare satt jag i telefon med the Director of Marketing. Den intervjun var kort, intensiv och jag slog mitt egna rekord i nervositet igen. Jag kommer ärligt talat inte ihåg någonting från det samtalet förutom att jag satt i solen på mina föräldrars altan. När jag lagt på blev jag, om möjligt, ännu mer nervös. Nu kändes det inte längre så avlägset, jag kunde nästan sträcka ut handen och ta på den där praktikplatsen. Jag började föreställa mig hur det skulle kunna bli och jag har aldrig önskat mig något så intensivt.

Nu skulle jag äntligen få veta

Den 23 september 2011, tre veckor efter den sista intevjun, ringde telefonen. Det var ett +1 nummer: något slog en volt i min mage och hjärnverksamheten frös för en sekund. Nu skulle jag äntligen få veta: jag drog ett djupt andetag och drog fingret över min iPhone. ”Amelie, we would like to offer you an internship within the New York Rangers marketing department.” Den meningen är det enda jag kommer ihåg. Jag har ingen aning om vad jag svarade, men uppenbarligen och lyckligtvis kunde jag, i mitt lyckorus, förmå mig själv att tacka ja.

Och där var äventyret igång.

Viljan var nyckeln till framgång

Efter detta följde en lång och utdragen process med visumansökan och pappersarbete. Vill ni höra om det också får ni gärna hojta till så tar jag det i nästa inlägg. Det jag kan säga angående ansökan och antagningsprocessen är att Henriks medverkan förmodligen hjälpte mig en bra bit på vägen men utöver det så var viljan mitt framgångskoncept. Jag ville inget hellre än att göra min praktik för New York Rangers. Gör ditt absolut bästa för att visa viljan att arbeta och att arbeta för just dem är mitt absolut bästa tips.

I övrigt så har det hänt en hel del spännande grejer i Madison Square Garden det senaste: några exempel är tennis, muay thai och boxning. Vi är just nu i mitten av en period där Rangers spelar sju matcher i rad hemma och slutspelet närmar sig med stormsteg. Vilket innebär mycket jobb för oss. Jag stormtrivs. Mer om detta i nästa inlägg.

Tack för uppmärksamheten. Hörs snart igen.

19 mars 2012
Till toppen av sidan Till topp