Varför? Varför? Varför? Varför? Varför?
Jag antar att du dagligen stöter på problem i ditt arbete. Många av dessa problem löser du säkert också väldigt fort då du vet hur du ska hantera ett problem eller ett fel som har uppkommit upprepade gånger. Men vad är egentligen anledningen till att du tillåter att ett fel återkommer upprepade gånger? Varför rättar du inte till orsaken till problemet en gång för alla istället för att bara rätta till själva symtomet?
Ett svar på ovanstående fråga är säkert att ”det tar så lång tid att göra om processen och ändra i systemet och nu när jag vet hur jag ska rätta till felet så går det mycket snabbare…” Detta är i och för sig sant, men då har du också en väldigt kortsiktig syn. Om du skulle räkna på den tid som det tar för dig varje gång du måste rätta ett problem/fel och jämföra med den tid det tar för dig att åtgärda orsaken till problemet så tror jag att du skulle tjäna på att orka ta tag i att åtgärda just själva orsaken.
Det är nästan lite genant att som konsult erkänna att man med ett enda ord kan komma väldigt långt när man vill hitta orsaken till ett problem. Visst är detta påstående en sanning med modifikation, men ofta är det enkla även det bästa. Det ord som jag syftar på i detta fall är ordet ”VARFÖR?”.
För att hitta hela vägen från det uppstådda problemet till orsaken bakom detta bör du fråga dig ”Varför” 5 gånger. Själva tekniken blev känd under 1970-talet i och med Toyota Production System (läs mer i ”Toyota Production System: Beyond Large-Scale Production” av Taiichi Ohno)
Se nedan exempel (källa: Liker):
”5 varför” är alltså en av många metoder som man kan använda sig av för att hitta orsaken bakom ett problem. Kanske är detta också den absolut enklaste metoden då du endast behöver komma ihåg ett enda ord – ”varför”.
Se nu till att lösa orsaken bakom de problem du stöter på så slipper du lägga ner mer tid och resurser på att åtgärda samma problem gång efter gång!
Ha en trevlig dag och lycka till!
Staffan Arnbom
Ingemar Claesson Konsult
E-mail: staffan [dot] arnbom [at] ickonsult [dot] se (staffan [dot] arnbom [at] ickonsult [dot] se)
Facebook
Forward
LinkedIn
Twitter
Kommentarer
Skriv ny kommentarJag tycker att inlägget pekar fel rent semantiskt; ett problem är per definition ett avstånd mellan ett nuläge och ett målläge. Det betyder att en organisations verksam dels är problemlösning (uppnå mål), dels att begreppet (problemet) saknar positiv eller negativ värdering (Northouse, 2007; Treffinger, Selby & Isaksen, 2008). Inlägget använder "varför" istället för "vad" för att förklara problemlösning. Det blir resurskrävande. Det blandat också ihop med begreppet fel som har en negativ klang.
Det som beskrivs i ingressen - "Men vad är egentligen anledningen till att du tillåter att ett fel återkommer upprepade gånger? Varför rättar du inte till orsaken till problemet en gång för alla istället för att bara rätta till själva symtomet?" - blir därmed missvisande. (Amerikanska Motorola testade felminimering på 1980-90 - talet och sparade pengar (efficiency) kortsiktigt men förlorade prestationsförmåga (effectiveness) långsiktigt.)
De flesta företag (90 %; mätdata) saknar målstyrning men ägnar till åt processtyrning, som läsare tar man därför blogginlägget för givet och den här kommentaren som konstig och ifrågasättande (missvisande).
Utan mål saknas de mentala bilder som riktar konvergerar den multitud av strategier som krävs för att nå målet (eller om man leker med orden: lösa problemet; semantiskt är det samma sak). Utan mål: inga problem; snarare: ett rörigt nuläge.
Då både ett nuläge och ett målläge är platsspecifika - de svarar på frågan var är nu respektive vad vi ska uppnå - blir det också sökandet efter "en väg" som leder till en "förklaring"en omväg eftersom man borde leta efter "vad" (ska vi uppnå) som skapar symbolisk konvergens.
Exempel: Det är en pöl med olja på golvet (nuläge) kan ge en bild av ett golv utan en pöl olja. Om någon adderar en tidsram - när den ska vara borta skapas så ett mål (och därmed själva problemet – att ta sig från nuläge till målläge).
Lösningen på problemet är att applicera en strategi: torka upp (eller att säga att det ska vara en pöl på golvet; avståndet reduceras i båda fallen). Eftersom man här lätt tar fram en strategi är detta ett så kallat "enkelt" problem.
Enkla problem är i regel självreglerande om ingen försöker tydliggöra ”hur” det hela ska gå till. Det slutgiltiga svaret i tabellen hade därför hellre varit "decentralisering till operativ nivå."
Om problemet varit komplext – så svårt att man automatiskt inte kan lösa det på tyds - måste addera nu kunskap eller vara kreativ (ungefär samma sak; förenklat kan det kallas generative learning) (Senge, 1990; Woods & Locke, 1990). Även här gäller självreglering men för social interaktionen. Man behöver i regel lägga till en variabel som hjälper till, faciliterar processen.
Läxan att lära sig är att problem uppstår som en konsekvens av ett mål (vad) snarare än någonting annat samt att problem i regel löser sig själv om man decentraliserar.
Hej herr Anonymous!
Vad roligt med en så lång kommentar på mitt inlägg, det tackar jag för. Är alltid roligt att kunna engagera! Är intressant med din vinkling mot "mål" och "nuläge - börläge".
För att förtydliga inlägget så skall alltså "5-varför" leda oss till orsaken bakom själva problemet. Hur man sedan löser problemet är en annan femma.
Trevlig helg!
Staffan
Hej Staffan! Egentligen ingen kritik. Tyckte det var kul att diskutera saken. Trevlig helg du med.
Hej igen!
Absolut ingen kritik, snarare ser jag att din kommentar berikar inlägget i och med den vinkling du har. Är roligt både för mig och för övriga som läser dessa inlägg att det kommer lite kommentarer så att diskussion uppstår.
Mvh
Staffan
Never seen a bteetr post! ICOCBW
Skriv ny kommentar