Kan man vara för snäll?

Idag har vi klarat av del ett av två gällande vår examination på DIHM. Idag var det dags för opponeringsdelen. Vi har alltså fått en annan rapport som vi har granskat, ur ett affärsmässigt perspektiv och huruvida vi tycker att vi kan tro på det som skrivs och om den är användbar för uppdragsgivaren.

På den rapport vi fick har vi haft en hel del synpunkter vilket vi skrev ned i vår opponentrapport som lämnades in för en vecka sedan till IHM. Vi har varit konstruktiva i vår kritik, försökt hitta positiva delar och kommit med konkreta förbättringsförslag. Utöver det ska vi som opponentgrupp lyfta 3-4 saker som vi vill att examensgruppen förtydligar under examinationen. Det fanns en hel del att förbättra i deras rapport. De har haft en hög ambitionsnivå men kanske inte nått hela vägen fram. Vad det kan bero på har vi vilda teorier om men inget jag vill spekulera i här.

Examinationen går till så att projektgruppen presenterar sin rapport för opponentgrupp, uppdragsgivare, IHMpersonal, examinator och handledare. Efter dem så är det opponentgruppens tur att presentera sin rapport och sina diskussionspunkter. Examinatorn leder sedan en diskussion där opponentgruppen får svar på sina frågor och examinator spinner vidare och lyfter sina punkter.

Vi hade bestämt oss för att ta fram den snälla sidan och lyfta ett par bra saker, en förbättringspunkt per område och sedan hade vi ganska tuffa diskussionpunkter. Döm av vår förvåning när examinatorn antydde att vi hade varit alldeles för snälla och mesiga (mina uttryck/tolkning) under vår opponentredovisning mot vad som faktiskt står i vår rapport. Vi hade tagit fasta på att inte vara gnälliga eller småsinta men tydligen gick vi i "försnällfällan" gällande redovisningen!

Jag tar hellre kritik för att vara för snäll än för taskig och elak, men det var otippat och ny känsla! Min gamla chef brukade kalla mig för "den onde", då jag alltid jagade våra anställda med tidrapporteringen. Mina projekgruppskompisar hakade genast på det epitetet när de hörde talas om det. Okej okej jag gillar klarspråk, men inte att vara elak och ond egentligen, men jag drar mig inte för att ifrågasätta och ställa frågorna varför och hur. Bara att ställa de två tillsynes oskyldiga frågorna kan uppfattas nog så elakt av mottagaren av frågan. Frågor som tvingar mottagaren att tänka till. Jag gillar Leans metod att nå rotorsaken med 5 varför. Och frågar man inte får man aldrig veta och jag vill inte dö nyfiken! Idag har jag fått uppleva att få kritik för att jag var för snäll.

I morgon smäller det för oss. Finbesök från Åre och en taggad opponentgrupp.