Stressfaktorer

Om jag hade haft lite mer inflytande i kosmos och kanske på vissa saker i ens närhet såsom när var och hur barn ska börja i ny skola med ny fröken efter sommaren, när planeringsprocessen inför 2011 på jobbet ska starta, när en lämplig tid för köksrenovering infaller och när trycket i examensarbetet är hanterbart skulle inte följande kanske ha hänt förra veckan.

Torsdagen börjar underbart med att dottern, trots lite krassel dagen innan, är pigg och vill till skolan. Jag erbjuder mig att skjutsa, det är ju trots allt nästan 1,5 mil till nya skolan och skolbussen har ju redan gått. Lite dimma på rutorna gör inget men det är bäst att jag passar på cyklarna på höger sida - KRASCH - fult ord fult ord - rivningscontainer stod visst där på vänster sida. Stor buckla i framskärmen. Suck, bilen gick att köra, dottern kom till skolan och jag ringde mannen och erkände direkt. Jag bestämmer mig för att jobba hemma på förmiddagen då vi  ska träffas kl. 12 på skolan i gruppen för att jobba. Kvart i 9 får jag en påminnelse - Massage på FHS kl. 9.00. Gaargh, bara ringa massören och erkänna att jag har missat tiden och inte hinner in i tid, bara att betala och se glad ut för något som jag inte ens har fått njuta av.

Dagen fortlöper ok men med kvällen kommer ytterligare ett par påminnelser att hjärnan kanske är lite överhettad. Passerar kompisar på en pub på vägen hem och glömmer min matlådepåse där, med anteckningsbok och mina nycklar skulle det visa sig när kompisen, snäll som hon är, skulle diska min matlåda. Alla andra i familjen var hemma så jag kom in i allafall. När jag sedan står på tunnelbanan ringer J2 och berättar att han hade visst fått med sig nyckeln till grupprummet på IHM, där mitt körkort ligger i pant, och han skulle åka till Spanien kl. 5 nästa morgon. IHM består av snälla människor så jag kunde hämta ut körkortet nästa dag trots att nyckeln fanns på annan ort, phu.

Sammanfattningsvis av dagen var att det var ju ingen som dog i allafall.

Alla dessa små händelser är bra början på att reflektera runt vad mitt fokus borde ligga just nu.

• Är det att hinna packa ned köket innan rivningsgubbarna och snickarna kommer?
• Är det att stödja och peppa min dotter att hennes nya fröken visst är värd att ge en chans till fast dottern tycker hon är pest och därmed är dottern pest hemma?
• Är det att håll full koll på planeringsprocessen och jobba över på arbetet för att möte deadline?
• Är det att vara den perfekta projektledaren i IHM Examensarbete?

Prioriteringar förra och den här veckan:

1. Dottern ska funka i skolan och tycka att det är kul att gå dit. En familj i harmoni är viktigt när det är press runtomkring annars blir det ett känslomässigt störande moment. För känsliga mammor som jag, är en störning i skolan en energidränerande sak som tar mycket hjärnkapacitet i anspråk. Kommunikation med fröken och pepp av dotter var en bit på väg.
2. Köksrenoveringen. Köket är nedpackat, där fanns ju faktiskt en deadline och nu och några veckor framöver är min behövda insats ganska liten. Av olika anledningar gick det inte att skjuta på denna lilla nätta helrenovering men jag skulle inte rekommendera någon att göra det samtidigt som ett examensarbete på IHM.
3. Examensarbetet: Perfekt projektledare, kanske inte den här veckan, men det finns förbättringspotential och framförallt tre fantastiska och arbetsvilliga killar att dela jobbet med.
4. Jobbet: Delegera vissa saker på jobbet också och vara tydlig med att annat får vänta tills deadlines har mötts. En annan bra sak är att vara proaktiv och försöka hjälpa de chefer som behöver hjälp med blanketter och dyl för att minimera felprocenten. Det bästa är att jag har en massa semesterdagar sparade för höstens examensarbete.

Det var förra veckans prioriteringar. Jag hoppas att den kommande veckan blir något lugnare och fokus kan åter sättas på examensarbetet. Planeringsrapportens nulägesbeskrivning och analys är på agendan för morgondagens arbete. En trevlig och inbjudande presentation och inbjudan till höstens workshops i Åre är också prioriterad aktivitet. Efter dagens föreläsning i undersökningsmetodik och snack med lärare Hans Fornwall kom vi fram till att vi har varit lite väl ambitiösa i vår undersökningsplanering och han föreslog att vi skulle ta bort en undersökning som troligen inte skulle vara så viktiga just nu i helhetsprocessen där vårt jobb är en liten del. Vi ska bara förankra det hos vår handledare också men bara tanken gjorde att några tunga stenar föll från våra axlar. Tänk vad bra det är att bolla och ställa frågor till våra fantastiska lärare på IHM!

Det jag mest undrar över just nu är vad jag ska göra med de förmodade oceaner av tid jag kommer att ha "över" efter den 25 februari 2011. Några tips?!