Thank God for Volvo

Det är onsdag kväll och jag ligger i mörkret i min stora säng och funderar kring mitt liv här i Egypten samtidigt som det är full rullians precis nedanför på gatan. Det tog ett tag att vänja sig vid att somna till tutande bilar och hög musik mitt i natten. Speciellt när jag är av den griniga sorten om det inte är knäpptyst när jag sover. Nu är det bara en av de tusen saker som bara smälter in i min händelserika vardag här bland araberna. Jag skulle kunna sitta här och skriva om de sjukaste sakerna jag har sett och upplevt, men det kommer inte fram något, för just nu är det lika vanligt för mig som för dom.

Livet här och livet i Sverige är två helt olika världar, vilket är skrämmande. Jag och min kompis Amr, som praktiserade på ambassaden har haft många diskussioner om hur vi ska hantera "verkligheten" när vi åker tillbaka. Det är skrämmande och jag vet själv hur deprimerande det är varje gång jag lämnar Egypten för Sverige. Tystnaden hemma i lilla Fiskebäck tar kål på mig och den lilla boxen som alla ska leva inom är för liten för mig. Mina tankar och drömmar kvävs i detta utrymme! När folk frågar vilket land jag kommer ifrån brukar jag svara att jag är "a citizen of the world". Missförstå mig inte, jag älskar Sverige av hela mitt hjärta. Speciellt idag vid lunchtid när jag satt i Exportrådets Volvo med perfekt AC på väg mot ambassaden, samtidigt som alla andra svettades utanför. Jisses, vad jag älskade Volvo och killarna borta på Torslanda i den sekunden! 

Ni vet hur man läser om lycka och hör Oprah prata om att "finna sitt rätta jag" hela tiden? I think I've found it. Spelar ingen roll om det tog mig många misstag att komma hit. Alla mina utlandsresor, speciellt de till Egypten som min familj förbannade sig över i många år, har äntligen gjort nytta. Jag har alltid vetat inom mig att jag kommer att dra lärdom av alla misstag och upplevelser utanför Svea rike. Nu är jag på Exportrådet, som jag har drömt om en så lång tid, tack vare alla dessa misstag och erfarenheter. När ingen trodde på mig, visste jag inombords att min dag skulle komma. Vet ni vad? Den är här, inte bara idag utan varje dag i några månader framöver. Tills dess ska jag njuta av varenda sekund av den. Ps. Thank you Oprah!