Ledare och chefer ska vara föredömen. Gammalmodigt? Nja.
Vi har en utbredd sexism i Sverige trots att vi alltid säger att vi är bäst på jämställdhet. Men sexismen syns inte så tydligt, den kommer fram vid rekryteringstillfällen och vid lönesättning, i språket och när vi män bedömer någon utifrån kön istället för kompetens. Så har det varit länge och så kommer det att förbli om vi inte agerar.
När min första bok om sexism kom ut 2005 undrade en journalist om det var speciellt mansgrisigt i näringslivet. Nej, inte särskilt, svarade jag, det ser ut som samhället i stort. Jag hade kunnat sitta som militär eller universitetslektor och beskrivit samma sak.
I den boken namngav jag flera företag, där problem med sexism kommit upp till ytan. Men förlaget tog bort dem, eftersom man inte vill ha debatten huruvida det faktiskt var sant eller inte. Det var för tidigt. Frågan är om jag hänger ut dem, om jag skriver att det handlade om Skandia eller SAS, för det är knappast något unikt med dessa två. Vi har andra exempel som mediaföretagen Expressen, SVT och DN. Och inom det militära har det under de senaste åren inkommit anmälningar avseende sexuella trakasserier. Och jag har stött på problemen på universiteten i Lund och på Chalmers i Göteborg.
Listan kan bli lång och problemet har alltid funnits. En eventuell ökning beror på att kvinnor börjar ta sig in på alltfler nivåer och alla (läs män och kvinnor) har inte alltid lätt att acceptera detta. Trakasserierna är ett sätt att slå tillbaka, ett försök av män att behålla sina privilegier och bevara makten till varje pris.
Många företag och organisationer har hört av sig sedan 2005 och velat att jag skall komma och föreläsa. Det är nästan 90 % kvinnor som ringer och många är lite rädda. Rädslan visar sig på lite olika sätt. Alltifrån att de vill höra sig för exakt vad jag ska säga på seminariet, jag är kanske väldigt provocerande? De som ringer vill inte att det skulle upplevas som en ”pekpinne” gentemot männen på den egna arbetsplatsen. Några vill se min presentation först och ta bort några punkter och inte vara så provocerande. Men, jag lovar, män är också människor, känner igen sig i mycket av det vi diskuterar på seminarier och vill vara med och förändra.
Män som är chefer måste alltid föregå med gott exempel. Tänka på vad de säger och hur de agerar. Sätta stopp om man ser någonting som är snett. Peppa både kvinnor och män till att arbeta med kompetens som riktmärke. Har det blivit bättre de senaste åren. Utan tvekan. Finns det mer att göra. Absolut!
Vad göra mer för att underlätta?
Den lagstiftning kring diskriminering som vi har ska följas. Behövs inga nya lagar där.
Flytta på män som inte kan sköta sig, flytta inte på kvinnorna.
Lika ingångslön för lika arbete. Nej, alla företag har inte detta. Det anses vara en förhandlingsfråga när två 23-åringar från Chalmers, som inte kan speciellt mycket, söker arbete. Och den unge mannen får 1000 kr mer i månaden.
Lagstifta om kvotering till styrelser, ingenting kommer att hända annars och, ja, det är viktigt vem som sitter i en styrelse.
Krav på slutkandidater av båda könen vid alla rekryteringar.
Utbildning på företag och organisationer kring vad jämställdhet är och vilka regler som gäller.
Delad föräldraförsäkring, 50-50.
Är det klart sedan? Nej, men det är en början.
Lars Einar Engström
Edcolby AB
www.sexisten.se
Facebook
Forward
LinkedIn
Twitter
Kommentarer
Skriv ny kommentarVäldigt intressant inlägg, håller med om det mesta utom en sak. Varför måste man dela föräldraförsäkring 50/50? Tror du verkligen att det ger resultatet att fler pappor är hemma? Jag är tveksam. I mitt fall undrar jag om min man hade gått med på att skaffa två barn om den regeln gällde. /Emilia
Hej Emilia!
Jag tror alla skulle må bra av 50-50 och jag tror det skulle bli så över tid, om vi genomförde en sådan reform idag, men inte skulle vi se någon stor skillnad de närmaste åren, om vi inte lagstiftar förstås.
Attityd och beteende förändringar tar lång tid. Självklart är det även en fråga om att se hur just vi i vår familj bäst löser detta. Men en försäkring på 50-50 skulle vara en hjälp till männen. Vi vet ju att på många företag, idag, i Sverige, (se JämO undersökning) så är det fortfarande så att det inte uppskattas när en man vill ta ut sin del av föräldraförsäkringen.
Din man? Klart han skulle gått med på det!
Trevlig Helg!
Lars Einar
Kul att någon rör om i grytan. Kalla mig gärna mansgris men jag tror att regleringar är helt fel väg att gå.
-Flytta på individen som inte sköter sig, oavsett kön.
-Instämmer till 100% ang ingångslönerna.
-Kvotering skapar bara större skillnader mellan könen. Jag skulle inte vilja få ett jobb pga mitt kön.
-Krav på slutkandidater av båda könen leder till omvänd diskriminering. Kompetens ska vara helt avgörande.
-Jämställdhetsutbildning, visst, om det är frivilligt och inte finansieras av skattemedel.
-Ingen delad föräldraförsäkring. Det måste väl ändå vara föräldrarna själva som bestämmer hur de vill spendera sina förädradagar. Vi lever på 2000-talet.
Mvh
Pelle
Pelle,
Jag tycker så här:
- Flytta på individen som inte sköter sig, oavsett kön.
Absolut, men här menar jag främst vid sexuella trakasserier, det mest vanliga är att flyyta kvinnan. Jag känner inte till något fall där mannen flyttats eller fått gå.
-Kvotering skapar bara större skillnader mellan könen. Jag skulle inte vilja få ett jobb pga mitt kön.
De flesta män får sitt job, eller styrelseplats tack vare sitt kön.
-Krav på slutkandidater av båda könen leder till omvänd diskriminering.
Jag håller inte med om omvänd diskriminering men abssolut att kompetens skall vara avgörande.
-Jämställdhetsutbildning, visst, om det är frivilligt och inte finansieras av skattemedel.
I skolan kan det vara skattemedel, friskolorna kan ta lite av vinsterna;) På företagen ska företaget betala.
-Ingen delad föräldraförsäkring. Det måste väl ändå vara föräldrarna själva som bestämmer hur de vill spendera sina förädradagar. Vi lever på 2000-talet
Jo vi lever ju på 2000 talet. Konstigt då att i dessa tider av individualism så väljer 97% av alla familjer i princip lika som det förväntas av samhälle, vänner, övrig familj och företaget.
Hej och trevlig helg!
Lars Einar
Jag instämmer i det mesta, men har några invändningar, eller kanske man ska säga frågetecken, runt vissa delar. Kvotering, ja, om kompetensen finns. Jag tänker dock att problem måste kunna uppstå om det inte finns kandidater så det räcker i något av de berörda könen. Hur ska det lösas? Är kvoten rörlig? Om jag minns rätt så var din tanke 60/40. Tänker du det som en rörlig kvot som en garanti för att kuna lösa min föregående fråga. Alltså,om det endast finns 40% kompetenta kvinnor får det bli den tillsättningen som blir den gällande vid varje tillfälle eller tvärtom, om så skulle vara fallet?
Sen har vi detta med föräldrarledigheten. Eftersom vi har individuell lönesättning tror jag att det blir svårt att få full acceptans runt detta. Även om ingångslönen är densamma så kommer ju lönen under ett arbetsliv att variera från person till person. Som det nu är, ser jag det som en klar fördel med en sådan lag endast för att män som vill vara hemma också lättare skulle få den möjligheten. Fokuserar man istället på löneskillnaderna som förhoppningsvis inte längre kommer att vara till fördel för männen, så tror jag i alla fall att den individuella lönesättningen kommer att försvåra en 50/50 lag. Jag inbillar mig att man gärna vill eller kanske rent utav (som ofta, kanske oftast är fallet) inte har något annat val än att låta den med högre lön fortsätta arbeta medan den med lägre stannar hemma. Jag tror därför att föräldrar vill kunna ha valfrihet i frågan. En fråga till som dyker upp är, hur fungerar det om ena föräldern är arbetslös?
Mvh / Ann-Margreth
Hej Ann-Margreth!
Kompetens för att arbeta i styrelse är det väldigt få som har via sina gener. För kvinnor finns det dock utbildning, män kan hoppa in i vilken styrelse som helst. Tycker dom själva alltså. Behövs ingen utbildning för oss. Angående 60-40 så tänkte jag 60% kvinnor och 40% män. Det finns en allmänt utbredd missuppfattning att det ska vara flest män, dvs 60% jag vet inte vad det kommer ifrån?
Àngående föräldrarledigheten. Vi pratar ju inte om att någon ska vara hemma i 10 år (även om det händer och kanske ökar i hemmafrudrömmens nya rike;) vi pratar om att någon, båda, ska vara hemma eller dela på ett år eller två. Jo jag tycker nog att det finns ett val, men jag tror att väldigt få män vill vara hemma med sina barn. Väldigt få.
Ja tyvärr skiljer sig lönerna ganska snabbt även vid lika ingångslön. Männen drar ifrån. Undrar vad det beror på? Kompetens? Knappast.
Mvh / Lars Einar
Håller med vad gäller kompetens för att arbeta i styrelse, men jag avsåg inte precis det. Kanske jag missat något. Var det bara i styrelser det skulle kvoteras? Jag trodde att du även avsåg chefsposter. Om det bara avsåg det förstnämnda så har jag ingen som helst invändning emot det. Men nog måste det väl också invägas lämplighet? Gäller det däremot också chefsposter, så anser jag att kompetens är ett måste, vilket då inte betyder att jag menar att kvinnor skulle vara sämre chefer, men att kompetens kombinerat med lämplighet måste få vara det avgörande, om du nu gör någon skillnad på de två delarna. Jag har erfarenhet av både manliga och kvinnliga chefer som inte alls klarat detta uppdrag, och de som klarat det bra. Just nu har jag en superduktig chef som är kvinna.
Hemmafrudröm !? :)
Jo, jag har ju den erfarenheten, men inte var det någon dröm inte. Man fick baka allt matbröd, sylta och safta och låta barnen ärva kläder och sy om och laga. De restaurangbesök vi gjorde under de åren kan man räkna på ena handens fingrar och inte blev det några utlandssemestrar heller :). Men lyckan var att slippa slita upp sina ungar på morgonen för att ta dem till dagis och att de aldrig behövde vänta på att någon skulle komma och hämta dem från fritids, och framför allt att man kunde följa och påverka deras utveckling helt på egen hand. Inte låta skola och omsorg stå för nästan hela den biten, samt att man själv orkade finnas till för dem. Jag anser nämligen att barnen är den investering vi måste satsa på inför framtiden för att de ska bli trygga självständiga och tänkande individer.
Jag säger inte att samhället är helt inkapbelt till att fostra den yngre generationen utan det finns även många föräldrar som inte klarar detta, men hur rättar man till det?
För mig är det en större fråga än huruvida man ska kvotera i arbetslivet eller inte.
Jag tror även att kompetensen på detta område borde få avgöra och att föräldrarna själv är/borde vara kompetenta att bedöma om de ska dela 50/50 på föräldrarledigheten eller om de ska göra en annan fördelning.
Tycker inte att det ska lagstiftas om sådant, hur god intentionen än må vara. Människor måste få leva sina egna liv. Vem vill bli tvingad av lagen att stanna hemma?
Mina egna barn som nu alla har arbete och egna barn har valt eller varit tvugna,bl.a. på grund av löneskillnaderna som är, att välja att mamma är hemma, och kanske de valt annorlunda om löneskillnaderna inte funnits, men de har trots detta bara lyckats hålla huvudet över vattenytan när det gäller försörjningsfrågan, och trots att den med lägre lön varit hemma. Så jag ser det som närapå omöjligt att välja det motsatta. Först när löneskillnaderna är utjämnade kan det komma på tal. Inte förr.
Jag vet att män i allmänhet inte gärna stannar hemma med barnen, inte ens om det inte är problem med den ekonomiska biten. Vad beror det på? Är det också en utbildningsfråga? Faktiskt så tror jag inte det. jag tror det ligger djupare än så. Varför tror du så många kvinnor väljer omsorgen jämfört med män?
Jo visst, lönen, men inte bara den. Jag håller fullt och fast med om att lönen väger fel till männens fördel. Har ingen som helst invändning mot det. De får ju även oftast mer betalt när de arbetar i ett vårdyrke. Så det är ingen skillnad på den delen. Men.........De kvinnor jag talar med anser att vårda är ett kall. Det kan man inte lära sig om man inte har den "läggningen". Jag tror också därför att vårdyrken/seviceyrken(de flesta)har lägre en lönesättning. En vårdande människa tänker i första hand på tredje part och vilka konsekvenser det ger denne om man inte gör sitt arbete till 100%. Det är inte lönen som står först i fokus. Så klart med untantag, som alltid.
Har läst en del undersökningar och sett en del icke vinklade program som försökt klaragöra om det finns skillnader mellan manligt och kvinnligt och vad de olika könen i så fall kan ha för favör eller inte på olika områden. Det framgick av de testerna att det fanns ganska stora skillnader mellan män och kvinnor, men att det också finns män med mer eller mindre kvinnliga gener och tvärtom. Men det har vi väl alltid vetat.
Detta bordedå visa att kompetens/lämplighet borde få avgöra när den tiden förhoppningsvis kommer, att lönerna inte väger över till männens fördel.
Den tiden hoppas vi på. Kvinnor kan och även män :)
Ann-Margreth
Måste rätta mig själv. Det blev ett fel.
Jag avsåg inte att omsorg om den yngre generationen skulle stå som motsats och menas vara en viktigare fråga än kvoterig, utan att det skulle ställas i jämförelse med huruvida föräldrarledigheten ska delas 50/50.
Har ändå en reservation gällande kvotering. Tycker i så fall att 40-60 skulle vara en rörlig kvot som ska kunna anpassas efter kompetens vid varje aktuellt tillfälle. Var är annars den demokratiska tanken i det?
Jag förstår att du tänker att detta med lika delad föräldrarledig måste fungera för att också kvinnor ska ha en möjlighet att ta sig in i styrelser och på högre poster. Tanken är visserligen god, men hur slår den?
Det är de högutbildade och välbetalda som kämpar om de posterna, men en sådan lag kommer även att påverka låg och medelinkomsttagare, och då på ett negativt sätt, som jag kan se det.
Det kommer aldrig heller att vara lika löner i en familj. Även om ingångslönen är densamma så har vi, som jag tidigare nämnde, individuell lönesättning som påverkar, och även olika yrkesgrupper med olika lönesättning, och så måste det få vara för att bevara kreativiteten hos individen, tror jag. Den behövs än mer i dag så som samhällsutvecklingen ter sig. (Avser färre arbeten på marknaden.)
Men för de mindre bemedlade tror jag att en sådan lagstiftning bara skulle ställa till svårigheter
.
Ex.Föräldrarledigheten som nu ligger på 480 dag. har en grundnivå på 180kr som är det som utbetalas om man är arbetslös eller har så låg inkomst att den summan utgör 80% av denna. Detta gör att man får ut som mest 5400kr på 30 dag. Fantastiskt! Har man en inkomst på 18.000/mån så får man efter skatt ut 9900kr. Det gäller så klart när man tar ut alla dagar i veckan. Väljer man färre för att förlänga sin föräldrarledighet blir det ju mindre i plånboken. En ikomst på 24000kr ger om man tar ut 4 dag. 7282kr och vid 7 dag. 12852. Tittar man sen på en inkomst på 40000kr så blir skillnaden påtaglig 4 dagars uttag ger 10415 kr och 7 dag. 18380 kr.
Du ser alltså ett skillnaderna är stora, och att 1000-2000kr kan göra en stor skillnad för vissa familjer. Det är nästan en överlevnadsfråga, som jag ser det.
Vem med de förusättningarna som finns för låg- och medelinkomsttagare orkar att kämpa för så mycket mer än familjens överlevnad och vilka förutsättningar ger det dem om de också blir tvingade till att dela 50-50, när ena parten i familjen kanske har en lägre eller väldigt mycket lägre lön än den andra, eller är arbetslös? Invägas måste också att man kan få barn som av olika anledningar inte kan placeras på dagis innan föräldrarledigheten löpt ut. Vad händer då? Jag har inte tagit reda på hur det slår, men det är ju, om det inte finns "garantier" för det, något man också måste ta i beaktande.
Därför, en om en lag om 50-50 föräldrarledighet blir av, kommer som jag ser det, det bara att öka samhällsklyftorna, och det är ju också det skeendet vi ser redan idag.
Mvh / Ann-Margreth
Skriv ny kommentar