Blogginlägg

Jag har ju fått möjligheten att berätta om min resa och mina tankar via föreläsningar. Just nu sitter jag på tåget hem ifrån Stockholm och föreläsningen på IHM. Så himla kul. Och skrämmande, men jag gjorde det. En sak jag märker är, att ju mer jag pratar och tänker på mina upplevelser, desto mer lär jag mig om mig själv, och vad jag vill och varför. När man ska fundera på vad som gjort att jag gör det jag gör, blir det helt plötsligt en ny verklighet. Alltså, ja verkligheten har ju funnits innan, men den blir tydligare. Varför gör jag det jag gör? Har jag alltid vetat vad jag vill göra? För några månader sedan hade jag inte vetat riktigt vad jag skulle svarat. Kanske för att det är kul. Inte ett särskilt utvecklande svar. Typ samma som att svara ja på frågan om gräset är grönt på sommaren. Idag efter mängder av timmars tänkande så kan jag utveckla det hela lite mer. Lite. Mer. Jag gör det jag gör, för att jag gillar att driva, förändra och utveckla. Jag gör det jag gör för att jag ä...

The first New Volvo XC90 exited today the Torslanda productions site! Congratulations Volvo Car! My guess is that in twenty years people will talk about this car as a landmark in Volvo history! Located in the harbour with a beautiful view of the archipelago the Volvo Museum is something everyone visiting Gothenburg should see. Walking through the history of cars and the history of Volvo it gets really obvious what an enormous impact this industry have had on this city. Welcome to the Volvo time machine! My personal opinion, Volvo had some good times.... and some really bad ones! :)  My favourite one was a concept car made by only women. Well, I'm a feminist but that's not the reason I liked it. It was lots of smart solutions for women, extra space for the legs to make it easier to switch from high heels etc. And it was in general very feministic, beautiful. I never thought about that before... But cars are usually pretty masculine.   Then it was these things.. do I need to explain?...

Per Holknekt ledsagade mina steg till IHM för första gången. Gick dit i maskopi med en kille som kallades Paddy, vars övertygelse var att skolan var Sveriges Haaarvaaaaard. Av intervjun minns jag ingenting, mer än att nervositeten aldrig släppte på tåget hem. – Ta en penna, hörde jag på vägen ut. Jag fyllde hela handen. Väggarna, i dåvarande Slagthusets lokaler i Malmö pryddes av tidigare årgångar med hockeyfrisyrer, tuperat hår och axelvaddar. Som vimmelbilder tagna på en maskerad för dåvarande näringslivstoppar. Vi, åskådarna, studenterna, var framtidens plockepinn där huvuddelen av spelpjäserna hade siktet inställt på en enda sak, att pryda nästa vägg med förlåtande klädsel. Vi var till en stor del spillror, eller mänskliga kvarlevor ifrån IT-kraschens närvaro. I klassrummet hölls därför ett naivt och optimistiskt förhållningssätt taget ifrån bubblans barnsliga företagskulturer, livet är fullt av möjligheter, Stig-Helmer! Visst är det så. Vi listade internet som en möjlighet, i a...

Hej igen. Nej, jag tänkte inte skriva om min fysiska storlek, den är fortsatt stor, men härom dagen så fick jag en 3-timmars introduktion till ”Fyrarummaren” eller ”Förändringens fyra rum” som det egentligen heter. Kort om ”Fyrarummaren”: Det är en teori som utvecklades av psykologen Claes Janssen på 70-talet. Claes hade fått i uppdrag av Harry Schein, som då var styrelseordförande i Svenska Filminstitutet, att utreda varför en del människor var för censur av film, och andra emot. Ur den undersökningen föddes senare ”Fyrarummaren”, om jag förstått det hela rätt. I dag används den av individer och organisationer över hela världen, eftersom den på ett suveränt sätt beskriver vilka faser vi människor går igenom vid förändring. Och som bekant kan ju förändring uppröra människor så att de blir handlingsförlamade och hamnar i självcensur. Vad kan jag som förändringsledare/kollega/medmänniska göra då? I introduktionen jag genomförde så fick man svara på antal ja- och nej-frågor (den stora ...

Jag satt och funderade ett tag på vem jag egentligen är, var, har blivit, ska bli. Kom inte på något bra svar, så i julas bestämde mig för att det måste hända någonting nytt. I mitt liv. Jag bestämde mig för att bli hipster. Sagt och gjort. Jag lät skägget växa, skaffade en hipsterluva och googlade på ordet hipster.  ”En hipsters yttre kännetecken är vintage-kläder, gärna (ironiskt) inspirerade från det som av medelklassen upplevs som underklass: joggingbyxor som vardagsplagg, räfflade undertröjor etc.” (Ironiskt? Etc?) En hipster, läste jag vidare, skulle dock aldrig erkänna sig som hipster eftersom detta skulle innebära att hipsterns identitet som individuell och unik hotas. Hipsters bara ”råkar” manifestera sin exklusivitet genom att klä sig och bete sig på exakt samma sätt.  Aha! Inte svårare än så alltså, gamla paltor har jag gott om. Det är som när vi skrattade åt kineserna förr i tiden när dom alla hade likadana kläder. Fast dom förnekade ju inte det precis. Nu förstår jag du...

”Det bästa som hänt mig”, ”Bättre än alla andra utbildningar tillsammans”, ”Jag funkar bättre på jobbet som chef men även rent privat” och liknande har jag vid ett flertal tillfällen hört från deltagare som gått ”IHM Verksamhets­utvecklande ledarskap”. Det skapar naturligtvis en nyfikenhet och jag stämmer träff med en av handledarna på utbildningen, Ulf Rosenberg, för att ta reda på lite mer. – Hej Ulf, jag har blivit nyfiken på ”IHM Verksamhets­utvecklande ledarskap”. Är det ok att ställa lite frågor? – Absolut Aludd, hoppas bara att jag kan besvara dem :-) – Bra, först lite om din yrkesbakgrund, vem är det jag sitter här med? – Lite kortfattat så har jag 19 år som officer i försvaret, där jag delvis arbetade med Försvarshögskolans verktyg, UGL och UL. Sedan har jag några år som chefsutvecklare på Mercuri och sedan 2005 är jag konsult, i egen regi, där jag jobbar med att utveckla människor. – Och det gör du på IHM? – Ja, bland annat, jag en av handledarna på ”IHM Verksamhets­utveck...

It is early morning and I’m on the bus, the Volvo bus, traveling through a barren winter landscape. Passing the Älvsborgs Bridge looking out over the quiet harbor of Gothenburg, call me cheesy but it’s damn beautiful. This is actually one of my favorite moments of the day. I wish the bus could stop, just for a minute, so that I can finish my take away coffee facing this beautiful view. Amanda Bergman singing Vintersaga on the radio enhances the feeling..The feeling of Sweden.  She sings about the melancholy “ det stora vemodet”. I don’t know how to interpret that since I think it has a negative touch and the feeling I’m having is calm and warm, I’m feeling home.   I’m truly impressed by the level that Volvo Cars is taking TV-commercial. It’s more thought through than most understand. Volvo honors what is Swedish by including famous swedes who’s taking a stand, making a statement. The first ones, Zlatan and Robyn, representing Sweden globally.  Jason Diakité (Timbuktu), Emma Green, ...

Ja, igår var det premiär. Premiär för mig att föreläsa (det låter så fancy, föööreläääsa, men att säga "jag ska tjöta lite änna", känns inte riktigt rätt det heller). Jag skulle prata inför ett gäng ekonomielever på Hulebäcksgymnasiet i Mölnlycke. När jag frågade vad de ville att jag skulle prata om fick jag svaret, typ dig själv, dina framgångar, misslyckanden, tips på hur man gör karriär… Ja jo men visst, för jag är ju facit, lixom. Jag har inte problem att prata inför folk. Så länge som det inte handlar om mig. Då blir det plötsligt personligt.  Och lite jobbigt. Eller rätt så mycket jobbigt. Jag blir den där självkritiska elaka personen som inte längre är min bästa vän, utan min värsta fiende. Jag har jättesvårt att se vad jag har att berätta som skulle vara intressant för någon annan. Kvällen innan när jag försökte göra klart en liten presentation så tänkte jag ”Jooo men visst har jag nog en liten, liten förkylning pågång, jag får vara hemma sjuk imorgon. Synd. Typiskt.” Fast s...

Hej, jag hade inte tänkt att skriva något om Volvos nya reklamfilm men inatt så fick jag länken till filmen i ett mail från en gammal kompis från Olofström, helt utan kommentar. Om Volvo är stort I Göteborg så är det ingenting mot hur stor betydelse de har,  som största arbetsgivare, i Olofström. Så jag tittar på reklamfilmen, med den dolda uppmaningen, gör ditt jobb, recensera filmen, för det här är viktigt! Mitt första intryck av del 3 i ”Made by Sweden” kampanjen (kanske borde man säga del 4 för kampanjen med Swedish House Mafia var ju iaf ett embryo till det vi nu ser) är att det återigen är mästerligt producerat och vackert, dessutom har låten ”Vintersaga” fått sig en rejäl touch av 2015, jag blir nyfiken och tittar igen. I mitt första blogginlägg om Volvofilmen med Zlatan så hyllade jag kreatörerna för avslutningen ”Made by Sweden” som för mig blev oerhört gränsöverskridande i frågan om vad eller vem som är svensk. Den andra filmen med Robyn, som jag inte fångades av på samma...

Welcome to Volvoland! We don’t have maps and we don’t have glossaries but you are most welcome!No really, my days here so far have been great! I’m learning so much I don’t even understand how it all fits up there. But it is true, no maps and no glossaries, I’m thankful my coach Peder is filling all the blanks (which are many). I find it really interesting, the way such a big company function. It’s like a big shoal of fish, moving in the same direction in perfect harmony, fascinating. Ever seen Finding Nemo? I guess it’s the same effect if someone were to move outside the shoal.  You’d most probably die, getting eaten by a shark. Seeing all the barriers and regulations, that are necessary in big-size companies of course, makes an intrapreneurs heart beat a little bit faster. It’s for sure something that takes time to get used to.My perspective, with a background working in small, startup alike, companies, is being put to a test. The saying that big (Swedish) companies move to slow an...

Jag sitter på Stockholmskontoret och läser ditten och datten, på arbetstid alltså, för att uppdatera mig om vad ni har för er därute i livet. I Universums karriärbarometer för 2014* läser jag att ni, människor, vill (ha):  Balans mellan yrkesliv och privatliv.  Bli utmanade intellektuellt eller genom konkurrenspräglad miljö. (Konkurrens på arbetsplatsen är bra för då finns det en vinnare. Obs ironi.) Vara trygga och säkra i sitt arbete. (Då är kanske inte konkurrens på arbetsplatsen så bra? Obs inte ironi.) Och lite annat vill ni också ha för att trivas, men den s.k. livspusselfrågan kommer som nr 1. Så livspusslet måste lösas! En kamrat inom ”Wallenbergsfären” brukar säga att det där med 6 timmars arbetsdag, det är ju redan ett faktum, så varför håller politikerna (läs Miljöpartiet, Vänsterpartiet)på och tjatar om det där? Livspusslet, säger jag, livspusslet. Jag har väl i och för sig hållit med honom när det gäller vad människor gör på dagarna, men ändå tyckt att han överdrivit nå...

Gång på gång får vi höra att deltagarna på vårt nya ledarprogram uppnår fantastiska affärsmässiga resultat. Det är i sig inget nytt - det är ju liksom meningen att en IHM-utbildning ska ge resultat. Men när jag får höra att programmet har påverkat deras sätt att möta och bemöta inte bara medarbetare utan även tonåringar, blir jag nyfiken på riktigt. Vad är det egentligen som är nyckeln till denna förändring? Jag beslutar mig för att intervjua Tina Gustavsson - en av de många chefer som gått programmet.  - Hej Tina Gustavsson, Unionen Chef. Du har gått IHM Verksamhetsutvecklande ledarskap. Vad tyckte du? - Hej Monica! Ja, det har jag! Jag har tidigare gått rätt många program på andra ställen och fått hur många teorier som helst, men det här var något annat. Det gav mer än alla de andra utbildningarna tillsammans. - Det är ju ett processinriktat program. Vilket är ditt starkaste intryck? - Det som direkt kommer upp i huvudet är ”den gröna bubblan” – en symbol för det utvecklande ledar...

Hello there! My name is Hanna Allervik and I'm studying my first year of "Internationell Säljare - B2B" at IHM Business School in Gothenburg. I was asked to write this blog during my internship at Volvo Cars. Short about me: I chose to start at IHM Business School to get to the next step. I've been working with sales for a couple of years. I started with F2F sales and went on to B2C where I ended up as quality manager, coach and team leader. Lately I've worked with B2B. I felt it was time to, besides getting a diploma, learn more about business. The reason I chose a business school, yrkeshögskola, instead of university was the combination of lecturers, the pedagogy and the 26 weeks of internship.  I can't wait to start!  /Hanna 

Min farfar Sven var en hederlig man och han trodde på fullt allvar att om han bara gjorde rätt för sig och var skötsam, så skulle det gå bra för honom i livet. Slashasar och brottslingar sågs icke med blida ögon i arbetarland. ”Men man ska hjälpa dom som har det svårt” sa Sven ibland. Du vet, på den tiden, 1920 talet, och framåt var det bara överheten som hade rättigheten att roffa åt sig, av land och jord. (På den tiden alltså, det är ju annat nu. Obs ironi.) Trashankar och vanligt folk fick hjälpas åt. På farfars tid. Sven gifte sig med Märta, som blev min farmor. Farfar tog stat tills det slaveriet avskaffades 1945. Märta var mjölkerska. Dom hade inte många alternativ, men farfar slutade faktiskt sina dagar på ASEAs lager i Västerås. En karriär. En slags karriär faktiskt. Och Märta blev hemmafru. Det var han stolt över, Sven, att hans fru kunde vara hemma och slippa slita ut sig.  Stolt. Farfar berättade alltid samma historia för mig, när jag var liten, och nu delar jag den med e...

Ja här sitter jag, vid mitt köksbord. Väntar på att larmkillen ska bli klar med att sätta in vårt nya larm. Imorgon åker vi till Thailand. En jul utan mamma och pappa. Hur ska det gå? Jag som är så familjekär och jultokig? Det kommer att gå bra, jag får ju vara med min favoritperson, sola, bada, äta och dricka gott. Här ska njutas. Och vet ni vad, jag tycker verkligen jag är värd det. För fy fasen vilket år 2014 varit. Ett fantastiskt skitår. Jag kommer faktiskt inte på något annat att kalla det. Under året har vi haft med och motgångar, som det liksom alltid är. Just i år tycker jag motgångarna varit lite extra motiga. Vi gick in i 2014 med en ny insikt, och det var att vi var tvungna att välja väg. Vad är vår affärsidé? Varför? Vad ska vi inte göra? Vi har därför gjort stora förändringar på Concept. Förändringar som inneburit att några av gänget fått hitta andra jobb. Hela processen med att komma fram till sådana beslut är väldigt krävande. Man vill, men ändå inte. Är beslutet rät...

Tjena Farsan! Snart 20 år sedan vi sågs sist. Det har hänt en del sedan du blev befordrad till härligheten. Om jag blir lika gammal som du så har jag 10 år kvar att leva nu, men då måste jag passa mig för dom öppna fönstren. Och tänka på vad jag gör av dom där åren. Anyway. Landet har förändrats. Det gamla landet finns inte kvar. Men, du vet, varför hänga kvar vid det gamla? Det var inte bättre förr. Något kanske, men inte allt. Vad har hänt sedan du gick? Ja, tro det om du vill, men människorna har blivit alltmer osjälvständiga, inte tvärtom, som du och jag trodde. De senaste 10-15 åren har det vuxit fram en kår av "konsulter" som hjälper oss med allt. Hur uppfostra barn, hur gå ner i vikt, hur träna på gymmet, hur söka arbete, hur äta, hur vara chef och hur dricka, älska, inreda huset, hjälpa barnen med läxorna och så vidare. Och ja, dom får betalt, ibland av människorna själva och ibland av staten. Alltmer hjälplösa luffsar vi omkring. Och terapi, psykologer, det finns i radio oc...

Sidor

Till toppen av sidan Till topp