"Vi håller på att omorganisera"
Det är inte sällan man ringer till ett företag och får höra att de håller på att omorganisera sig just nu och att det kan vara läge att höras av igen om några månader eller ett halvår eller så...
Och visst kan det vara ett svepskäl för att inte prata vidare eller behöva ses men jag utgår nu ifrån att en omorganisation verkligen är skälet till att de inte kan fatta några beslut.
Borde inte en omorganisation lamslå ett helt företag under lång tid? Om man inte kan fatta några beslut alls under en period på flera månader blir man ju väldigt sårbar och är handlingsförlamad.
Jag pratar oftast med folk som ansvarar för marknadsföringen på företag och således sitter på marknads- eller informationsavdelningen. Det kan också vara någon som är försäljningsansvarig. Med andra ord ganska viktiga delar av ett företag som också behöver vara uppdaterade med vad som händer i omvärlden. Men har de då lagt någon form av halvårs- eller årsplan över sina aktiviteter och kör som inplanerat oavsett vad som händer runt omkring? Eller fryser man det som är planerat?
Vilka slags beslut fattas, eller fattas inte, när man håller på att omorganisera? Det skulle i alla fall jag bra gärna vilja veta.
Nu säger jag inte att det är dåligt att omorganisera en verksamhet men min invändning är om det verkligen behöver innebära att man sätter företaget på paus i några månader, för det verkar ju vara fallet när man ringar och frågar om läget. En omorganisation kan säkert vara en vitamininjektion men säkert minst lika ofta helt kontraproduktiv. Frågan är om soppan blir godare bara för att man rör om i grytan? Det är ju fortfarande samma gamla gryta.
Jag kan tänka mig att en omorganisation sprider obehag och gör folk osäkra och kanske misstänksamma. "Är det jag som åker ut denna gång?", "Blir jag degraderad?", "Kommer det in nytt folk?", "Vem blir det som bestämmer nu?", "Kommer jag få nya arbetsuppgifter och mer att göra?" och så vidare. Och går man runt med alla dessa tankar i huvudet blir det ju ännu svårare att fatta genomtänkta beslut. Jag gissar att de allra flesta omorganisationer leder till att ett färre antal personer ska göra samma jobb som flera anställda presterat tidigare. Snacka om ångestframkallande.
Vissa företag omorganiserar oftare än andra har man förstått. Varje år ska man kränga sitt skinn, för sakens skull verkar det. Vad kostar inte det? Drar slutsatsen att många kanske kan spara in lite pengar på kort sikt men att det ofta säkert kostar mer än det smakar i ett längre perspektiv.
En annan anledning till att omorganisera tror jag är om det kommer in en ny ägare eller VD som vill sätta sitt avtryck och visa på handlingskraft. Och visst, om det ligger i uppdraget att slimma organisationen eller skära ner måste ju det jobbet göras. Men jag tror mer att det kan handla om prestige och att sätta ner foten, utan att kanske har känt av läget först.
Jag har inte någon patentlösning på omorganisationsproblematiken men hoppas alla berörda parter tänker efter före och att det finns någon plan för oförutsedda händelser.
Facebook
Forward
LinkedIn
Twitter
Kommentarer
Skriv ny kommentarJag tror det ganska ofta kan vara en ren ursäkt för att man inte är intresserad eller så använder man omorganisationen som ett svepskäl för att man inte vill ta i detta just nu. Hur hanterar du det?
Jag tror att det är ett svepskäl. Men jag tror att en del företag skulle må bra av en ständig omorganisation, tänk vad spännande det skulle bli, hela tiden utvecklas in i nya roller. Ett företag med den filosofin iaf tidigare var ju Kinnevik, och det har gått ganska bra!
Omorganisationer är ett elände, jag har varit med om flera stycken och det blir precis den osäkerhet som du beskriver och det tar all kraft. Klart att VD vill sätta sitt avtryck. Jag tror det i allra högsta grad gäller även för marknadschefer. Det är ju därför vissa kampanjer blir alldeles för kortlivade för att sätta avtryck - eller vad tror du?
Jag förstår att omorganisering kan vara ett elände och ångestframkallande. Men vad ska man göra på ett företag som behöver utvecklas men resurserna vägrar acceptera någon som helst typ av förändring?Tänk er en soppa där ingredienserna med morötter och kyckling vägrar låta sig blandas och står blickstilla. Då har vi ju också en organisation som står still. Tips för en åtgärder på detta problem?
Cathrine, mitt sätt att hantera denna ursäkt eller svepskäl är att ta en ny kontakt efter rimlig tid. och jag kommer fortsätta ta kontakt tills jag får ett ärligt svar. får jag bara ett ärligt nej så respekterar jag det. har man inte guts att säga nej eller att man inte är intresserad får man räkna med att man blir kontaktad igen, och igen, och igen.
Håkan, du har en poäng!
Karin, marknadschefer kan ibland fatta underliga beslut och jag tror som du att man så gärna vill sätta sin egen prägel istället för att följa inslagen väg. jag upplever att en del / många sätter sin egen personliga agenda före företagets bästa för att på så sätt kunna göra karriär. ett ganska kortsiktigt tänkande enligt min syn.
Anna, det borde finnas många sätt att skapa dynamik och spänning och förändring och utveckling. kör hela havets stormar och låt folk byta plats med varandra, det kan skapa många nya idéer och kontaktytor. möblera om! ge alla bärbara datorer och fri placering i ett kontorslandskap, alla får ett skåp, ungefär som i skolan. blanda olika avdelningar. sätt säljarna ihop med forskning & utveckling. sätt kundtjänsten ihop med marknadsavdelningen. måla om, röd färg gör folk galna. ja, vad vet jag. men börjar man tänka utanför ramarna tror jag det kan hända mycket gott. lycka till!
Jag tror att det mest effektiva och bästa ett företag kan göra för att inte hamna i omorganisationsdilemmat är att konstant utveckla sig och sina medarbetare. Är det en naturlig del av en organsisation skapar vi både förutsättningar för individ och företag att utveckla sig utan tidskrävande större och genomgripande "omorganisationer "som gör att verksamheten tappar fart.
Redan 60 e KR skrev någon om omorganisation...Minns inte vad han hette. Användes som citat i en underbar bok av Marianne Fredriksson.
Som vanligt tappas människan bort i rutorna. "Var är jag?" "vilken plats är min?" "vart är jag på väg?".
Rutor som flyttas, stöps om eller omformas leder sällan någonvart. Det är bättre att utöva ledarskap a la Kirkegaard. Och möta människan (och kanske gruppen till slut) där den är.
Skriv ny kommentar