Entreprenör var någon som körde grävskopa

Det finns hopp. Ett konstaterande efter att ha besökt och föreläst för årets sommarlovsentreprenörer i Skaraborg. För tredje året gästade Miami uppstartsveckan i Skövde för att peppa ungdomarna som är på väg att starta sitt första egna företag. Ett fantastiskt initiativ när det kanske inte växer vanliga sommarjobb på träd. Istället samlar man en massa ungdomar, några som redan har egna idéer och några som har viljan att starta igång något för egen maskin. Och så ger man så mycket tips, råd och inspiration som möjligt.

Någon ska baka färskt frukostbröd och leverera till dörren, någon ska måla hus, några ska fotografera, några sälja smycken och någon ska jobba med LAN. Dagens ungdom är nog inte så lat i alla fall...

Här finns energi, fantasi, inspiration, kämparglöd, lite jävlaranamma och skön naivitet. Grogrund för entreprenörsskap helt enkelt.

Något sådan här fanns inte när jag växte upp i slutet av åttiotalet och början av nittiotalet. Då var en entreprenör någon som körde grävskopa och andra liknande maskiner. Å andra sidan växte just sommarjobb på träd. Det var liksom inget man funderade på så mycket. Alla hade väl ett sommarjobb, det fanns ju i närmsta kiosk. Själv var jag brevbärare varje sommar. Man behövde liksom inte bli eller vara entreprenör.

På vissa sätt var det kanske bättre förr, i "DDR-Sverige" som Filip & Fredrik myntade. Men på de allra flesta punkter får man nog säga att det är bättre nu. Att ha något som heter sommarlovsentreprenör tycker jag är ett fantastiskt steg i rätt riktning. För när varven försvunnit och textilindustrin flytt och bilbyggarna verkar vara kvar på nåder måste vi ta mig tusan börja kläcka nya idéer och kavla upp ärmarna. Att få guldklocka efter 50 år på jobbet kommer inte hända. Nu handlar det om att äta eller ätas.

Jag önskar att jag hade fått vara sommarlovsentreprenör när jag var yngre.